Vi var där med två vänner och deras barn, som är äldre än Elis, men ändå ganska små. De hade hur kul som helst. Sprang efter getterna, plockade bajs och tittade storögt på kycklingarna.
Elis tog det lite mer piano, kan man säga. Han tittade på djuren, klappade (med min hjälp) några stycken och gäspade lite. Stillsamt nyfiken, skulle jag nog kalla det.
Själv var jag väldigt förtjust. De där killingarna, alltså. Så små och lena och mjuka och nyfikna och busiga. Skuttade omkring och lekte och smakade på allt som kom i deras väg. Som min handväska, Elis mössa och hans strumpor. Jag är såld och kan tänka mig att gosa med de där små liven typ varje dag.
Bloggar för övrigt från mobilen ett tag, min dator är på rehab, kan man säga!
Hahha :) å så fiin..jag förstår din förtjusning..JOnas är alen i alpackor..han vill ha en sån..?
SvaraRaderaJag tror inte det blir ngt med det :)
kram på dig fina kvinna!