Det var då sannerligen på tiden...

Jag har varit borta ett tag. Både från min blogg och från era. Jag har haft lite att fundera på. 

Dels så har jag funderat på bloggens framtid. Jag känner (och detta är ju inget nytt) att jag har lite svårt att hinna skriva. I perioder tryter också inspirationen, men jag har fortfarande flera inlägg lagrade i hjärnan som aldrig riktigt hinner skrivas. Och så har vi ju datorproblemet. Min dator strular, men på MacGyvers dator har jag inga bilder. Och utan bilder blir det ju ingen bra blogg. 

Idag skriver jag på mobilen, men det är ju ingen höjdare.

Och så har vi det här med kommentarer. Jag läser fortfarande era bloggar regelbundet, fast nu läser jag kanske en per dag, istället för alla bloggar alla dagar. Jag kände mig stressad av att vara konstant uppkopplad och fick helt sonika dra ner på det där. 

Jag vill ju skriva ordentliga kommentarer till er, men inte på telefonen (i blogger funkar det inte ens att kommentera med mobilen, vet inte varför). Och det är ju genom kommentarerna som en blogg får liv. Kommenterar inte jag så kan jag ju inte vänta mig några kommentarer tillbaka. Så det har inte känts så meningsfullt att blogga själv heller.

Jag har bestämt mig flera gånger för att sluta blogga helt, men så känner jag att nej; det är inte dags för det än. Däremot får det nog vara så att bloggen ligger lite på is ett tag. Tills vi har möjlighet att köpa en ny dator. Med min föräldrapenning (man blir ju inte rik alltså) och bröllopssparande finns det inte pengar till det just nu. Men till sommaren (och skatteåterbäringen!) så!

Och nu när jag ändå skriver, så kan jag ju ge en liten update på vad som hänt sen sist.

Julen var mysig och spenderades här hemma hos oss, med båda familjerna. Elis fick lagom många paket (vi ville hålla nere antalet och det funkade fint). 

Bröllopsplanerandet är i full gång. Inbjudningskort är utskickade, klänningen inköpt och allt känns under kontroll.

Jag har väldigt mycket huvudvärk igen. Gör övningar och använder TENS-apparat på axlarna. När jag kommer ihåg det, det vill säga inte jätteofta.

Jag har också fått några ångestattacker. Trodde jag var färdig med det och känner mig väldigt förvirrad. Jag är ju glad, liksom. Har så mycket positivt i mitt liv. Jag har i alla fall fått hjälp snabbt (eftersom jag har en liten att ta hand om) och påbörjat kbt-behandling. Det går bra och jag är vid gott mod.

Vi har bokat resa till Sardinien i maj (vi har ett resekonto, så det är öronmärkta pengar)! MacGyvers föräldrar ska också med, så vi kommer få lite tid på tumanhand för att vara romantiska och äta en shitload med pasta, hehe. Och dricka vin! Och äta glass! Jisses, vad vi behöver det, det är så väldigt mycket vardag just nu. Mest ser jag dock framemot att se Elis leka på stranden och linda italienarna runt lillfingret med sitt linblonda hår och busiga leende. Underbart att åka i maj också, innan turistantsormningen börjar. Vi kommer ju liksom få plats på stranden! 

Kanske kommer jag känna mig bekväm i bikinin också! Mitt nya hälsosamma liv funkar ganska bra, har gått ner 5 kg sen nyår. Har slutat med socker (utom vid special occations, som födelsedagar och fettisdagen och sånt), äter mer grönt och springer ett par gånger i veckan. Inga konstigheter, jag mår mycket bättre så här.

Och så har vi Elis. Han blir snart ett år. Helt sanslöst; hur gick det till? Han är världens charmtroll som älskar att kramas, gunga, dra av folk glasögonen och läsa Alfons Åberg. Han har precis börjat gå lite smått och stoltheten i hans ögon är det finaste jag någonsin sett. 

Igår fick vi förskoleplats på precis den förskolan där vi ville. Det är ett föräldrakooperativ med små barngrupper och mysig stämning. Det passar vår son perfekt, för han är ganska känslig och tycker att det är jobbigt när det händer för mycket runtomkring honom. 

Han börjar på deltid där i augusti och vi är så himlans glada för det!

Oooch så några bilder:

Elis busar med sin farbror på julafton.

Min brudklänning från Zetterberg (fast med annat skärp).

Elis lyckligare än lyckligast i gungan!

I sin nya mössa, som jag har sytt! Det var ju superenkelt, nu vill jag sy mössor hela tiden. Måste bara köpa tyg först...

Och så säger vi välkommen till våren! Vi har fullt med krokus i rabatten och det är ju ett lyckopiller som heter duga!

Då så! Då får vi se när jag skriver igen. 

Och kom ihåg att jag finns där och läser det ni skriver. Jag ska verkligen försöka bättra mig gällande kommentarerna. Men inte idag, för nu är det dags att väcka marodören. 

Kram på er!