Julswap igen!

Nu har anmälningstiden gått ut och själva julswappandet kan börja. Tanja har gjort ett hästjobb för att rodda upp allting och nu är det mer upp till oss övriga deltagare. Vår uppgift är nu att svara på ett gäng frågor, för att underlätta lite för våra hemliga tomtar. 

Då kör vi!

Vilka två färger inreder du helst med?

Jag inreder helst med ganska milda, neutrala färger, för harmonins skull. Och så lägger jag till lite detaljer ibland, som färgklickar. Ser jag mig omkring så verkar grått och vitt (och grönt) ligga bra till här hemma :)

Vilken färg gillar du inte alls? 
Jag har väldigt svårt för färgen orange.

Ett måste bland julpyntet?   

Adventsstjärnor. Vita, i papper. Superviktiga! Och granen såklart. Ingen jul utan gran!

En inredningspryl som absolut inte kommer över tröskeln?  

Hm... Stenar med budskap på ("Kärlek", "Harmoni" och sånt) och "Carpe diem" och liknande som väggdekor. Och hjärtan.

  Läser du regelbundet någon inredningstidning och i så fall vilken? 

Sköna hem.

  Skandinavisk minimalistisk eller överdådig Amerikansk jul? 

Nån sorts kombination, tror jag. Granen får gärna vara lite "over the top", men resten hålls ganska skandinaviskt.

  Hus på landet eller våning i stan?

Radhus i småstad nära storstad :) Stilmässigt mer mot våning i stan, tror jag.

  Loppis eller lyx? 

Både och!

  Hur pryder du din julgran om du får välja själv? 

Granen ska förutom ljusslinga ha glitter (standardvarianten, virat runt granen från toppen och nedåt) och kulor. Rött dominerar, men jag är julgranskulefetischist och blandar gärna ut det med andra färger också. Silver, vitt, grönt, blått, guld och lite allt möjligt. Och så ska det vara fåglar, halmtomtar, tovade flugsvampar och polkagrisstänger. En kombination av mormors gamla kulor och nya dekorationer. Vi köper några nya hängen varje år. Det kan låta lite mycket, men allt är i ganska liten mängd, så jag tycker att det brukar bli väldigt fint! 

  Vad gör du helst en ledig dag då du är hemma? 

Tassar runt i tofflor, läser en god bok, ser lite på skräp-tv, läser något magasin, funderar på lösningar på olika problem. Kanske flyttar runt några ljuslyktor eller någon blomkruka. Jag gör gärna så lite som möjligt när jag är ledig.

  Samlar du på något? 

Julgranskulor/hängen. Och ljusstakar/lyktor. 

  Vilken butik besöker du helst;Lagerhaus eller Artilleriet? 

Artilleriet skulle jag tro, fast jag har inte varit där än. Hinner inte riktigt. Fast Lagerhaus har allt några guldkorn, de också...

Puh! Det var allt!

Nu ska jag surfa runt hos de andra deltagarna medan jag väntar på att en mycket förkyld liten bebis ska sluta snarka och vakna till litegrann.

Nytt liv

Jennie Hammar blev mamma väldigt nyligen. Jag har ingen direkt relation till henne eller hennes blogg, mer än att jag tittar in där ibland för att läsa om livet i LA, eftersom jag råkar vara väldigt förtjust i den staden och så blir det en stunds verklighetsflykt. Jag hade missat helt att hon var gravid, upptäckte det när jag besökte bloggen för ett par månader sedan.

Hur som helst. Nu är lilla Ilse född och jag lipade som en nyförlöst när jag läste det. Det gör jag alltid nu för tiden när nya bebisar kommer till världen eller när någon outar en graviditet. Skit samma om jag känner föräldrarna eller inte, det är så vackert och jag blir alldeles mosig och mjuk inuti.

För jag tänker tillbaka på när mitt eget lilla knyte äntligen kom ut. Jag hade tur, han kom en vecka tidigt och jag var ju grundligt trött på att vara gravid där på slutet. Och han var det vackraste jag sett. Det var det mest fantastiska jag varit med om. Jag kan vara lite småbitter ibland för att jag inte får sova på nätterna, men alltså... Det är värt det. Varenda sekund. 

Nu när han ändå är ganska stor, åtta månader, och kan krypa, resa sig upp mot vardagsrumsbordet, "pratar" för jämnan och charmar sin omgivning med världens gladaste leende är det svårt att tänka sig att han en gång såg ut så här:

Så liten, så liten och så vansinnigt söt (ok, med svullen överläpp, snett huvud och ilsken röd hudfärg, men ändå; vansinnigt söt).

Tack, lille gos, för att du finns! Och för att jag får vara din mamma. Det är det bästa jag någonsin gjort!

Färger

Jag har ett komplicerat förhållande till färgen rosa. I min barndom överdoserade jag ganska kraftigt och det slog sedan över till en ganska kraftig avsky. Från mellanstadiet och fram till jag var lite över 20 år kunde jag överhuvudtaget inte ha på mig rosa. Jättefint på andra, men absolut inget jag kunde ta på mig. Jag fick obehagsrysningar och kände mig lätt illamående.

Jag har kommit över det nu. Jag har rosa kläder. Inte mycket, men ett par plagg. Och jag använder dem. (Eller ja, linnet är ju för somrigt nu och den puderrosa angoratröjan är för liten, men ändå!) Jag gillar rosa detaljer lite här och var. I inredning till exempel. I mycket små mängder. Och rosa blommor är ju jättefint!

Jag har länge sagt att mitt barn kommer inte att ha rosa kläder, oavsett vad det blir för kön. För jag är ingen rosa person. Men det är väl lite taskigt mot färgen rosa? Eller? Rosa är ju fint!

Och det är nu vi kommer in på det här med färger på barn. Rosa på flickor och blått på pojkar (om vi ska generalisera lite). För väldigt många helt naturligt, för mig... Not so much! Jag har försökt formulera ett inlägg om det här ganska länge, ja sedan Elis låg i min mage, faktiskt, men jag trasslar alltid in mig och det blir för långt, för krångligt, för rörigt. Men så hittade jag det här inlägget, som sammanfattar mina tankar åt mig. Skitbra ju!

För det är ju så. Tjejer får gärna ha "killkläder", men att killar får ha "tjejkläder" är inte alls lika självklart. Varför det är så kan man fundera på både en och 100 gånger. Bör göra det, tycker jag. 

Och det slutar ju inte vid rosa och blått. Det är glitter och fjädrar och hästar och Hello Kitty och Blixten McQueen och Spindelmannen och traktorer och allt möjligt. 

Jag gillar't inte. Inte något av det. Men det har väl att göra med att jag helt enkelt tycker att det är fult. Både plastiga prinsesskronor och "fräcka" biltröjor. Jag inser att jag kommer att få köpa sånt när Elis blir större och vill välja mer själv. Än så länge skiter han högaktningsfullt i vad han har på sig, bara det är bekvämt och jag botaniserar bland bebiskläderna, som inte är riktigt lika indelade i pojk och flick, som kläderna för lite äldre barn (Det här med klädkedjornas barnklädesavdelningar är ett helt eget kapitel. Ett ganska sorgligt sådant.).

Egentligen handlar ju det här om långt mer än färger. Det är beteenden och värderingar och mycket annat. Och jag menar inte att killar inte får ha killgrejer och vice versa. Men jag vill att min son ska känna sig så trygg i sig själv att han vet att vad han har på sig är hans val. Att han är lika älskad i lila som i mörkblått. Och, kanske framförallt; att han inte har några problem med att andra går utanför "normen". Att han accepterar alla precis som de är. För det är ju så viktigt. Olikheter berikar, inte begränsar.

Men det sitter djupt, det här med färger och motiv. Tittar jag i Elis klädlåda är det mest blått, faktiskt. Och lite grönt och grått och beige. Och rött! Ganska mycket rött, för jag älskar rött. Men ändå. Jag känner att jag har en bit kvar. Så idag gjorde jag slag i saken och tog fram bodyn som legat underst i högen ett tag nu. Nu ska den inte skämmas mer. Den är precis lika mycket värd som alla andra kläder i lådan. Här har vi resultatet!

Naturligtvis matchat med blått! Baby steps...

Och nu blev det här ganska långt ändå. Det är ju så jag jobbar.

Julswap!

Tanja har dragit igång en julswap! Temat är inredning och jag tycker att det hela är en superidé, eftersom jag älskar att ge bort paket och jag älskar definitivt att FÅ paket! Och i år har vi bestämt att vi inte ska ge några julklappar oss vuxna emellan här hemma och även om jag kan se att det är bra, på många sätt, så är jag ändå lite småledsen. För jag älskar verkligen paket. Jag får väl hjälpa Elis att öppna hans istället. 

Bild lånad från selmasgata.blogspot.com

Och så får jag ju då mitt julswappaket, kanske det mest spännande av alla. 

Detta förutsätter dock att tillräckligt många anmäler sig, så sätt fart nu! Haka på!

När någonting inte riktigt fungerar

Jag vet att det ju är mer regel än undantag när man är småbarnsförälder, men det måste ändå sägas. 

Jag. Är. Så. Trött!

Det har visat sig att det här med sömn inte riktigt är E:s grej. Och här skulle det bli ett inlägg om vakna nätter, men se lilleman har lärt sig krypa och jag har visst inte tid! Förut satt han och tjoade framför tvättmaskinen (bästa barnvakten), men han tröttnade efter en stund och nu utforskar han nya jaktmarker på vardagsrumsgolvet. Så jag konstaterar snabbt att nej, min son sover inte hela natten och nej, det gör inte jag heller.

(Konstaterar, alltså. Inte klagar. Eller jo, lite kanske.)

Over and out!

Det nya hälsosamma livet börjar... NU!

Ja.

Efter en graviditet tenderar en kropp att kunna bli lite... degig. Om man inte har såna där smalgener då, men det har inte jag. Så jag är degig. Och med ett medfött godissug som är svårt att stå emot så blir det lätt så att kroppen blir ännu... ja, degigare.

Och vi ska gifta oss i juni. Jag vill helst inte känna mig degig då, utan mer strålande och smidig.

Så jag måste ju göra någonting. Den senaste veckan har jag fått in en bra rutin med eftermiddagspromenad varje dag. Elis hjälper till med att vägra somna någon annanstans än i vagnen på just eftermiddagen. 

Och så låter jag bli onyttigheter (nåja, jag försöker i alla fall och det går bra ganska ofta) på vardagarna. Vi äter lördagsgodis nu och jädrar alltså, det smakar ju mycket bättre när man inte äter det så ofta!

Men. Jag känner att det inte riktigt räcker. Så nu ska jag bli en sån där som tränar! Jag har varit det förut, jag skulle nog klassa mig som periodare när det gäller träning. Och nu är det dags för en period igen. Jag hoppas att den ska hålla i sig den här gången och inte rinna ut i sanden som det brukar göra. Jag börjar med att skaffa ett träningskort, sen är planen att jag ska träna två gånger i veckan till en början. Inte gå ut för hårt, för då tröttnar jag. Försiktigt är min metod. 

Myrsteg. 

Jag vet att jag kan se ut så här, men det är inte riktigt det som är planen, för det här var efter diverse magsjukor och antibiotikakurer i Thailand och jag var väl inte helt kry. Men jag kan se annorlunda ut än jag gör nu. Bra att veta när det känns tungt!

Coconut i sitt sanna element (bland kokospalmer) 2004.

Fotokursen är slut nu, förresten. Jag är väldigt nöjd och ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran ut så ofta det går för att använda mina nya kunskaper. Till våren blir det fortsättningskurs.

4H

I fredags var E och jag på Hisingen hos en vän och hennes son, som är två månader äldre än Elis. Vi käkade lunch, tittade på ösregnet genom fönstret och pratade om sånt som för andra är totalt ointressant, men för bebismammor det mest spännande som finns.

"Hur ofta äter din bebis?"

"Hur mycket äter din bebis?"

"Vad äter din bebis?"

"Vad har din bebis på sig utomhus så här års?"

"Hur ligger din bebis på skötbordet?"

Den sista frågan känns kanske lite otippad, men E har i två månaders tid föredragit att ligga på mage vid blöjbyte. Det är inte jättesmidigt. På sistone har han även börjat resa sig på alla fyra (vilket i och för sig gör det lite lättare att få på den nya blöjan) och gärna sätta sig på hälarna. Jättelätt att göra någonting alls då.

Nej.

Men söt är han!

Hur som helst, efter lunchen och lite lek hade det klarnat upp och vi bäddade ner bebisarna i sina vagnar och gav oss ut på promenad. En ganska rejäl promenad. Vi hade siktet inställt på Kättilsröds 4H-gård, för att låta småttingarna titta på djuren. Det var ett riktigt mysigt ställe, med höns, kaniner, grisar och annat. Jag var där en gång i mellanstadiet, minns att jag blev jagad av en getabock (men han var fastkedjad och jag kom undan med blotta förskräckelsen), men jag kände inte igen mig alls. Nåja, det var ju ganska längesen.

Jag hade för en gångs skull med mig kameran, så några av djuren fastnade på bild. Kunde inte riktigt experimentera med inställningar och sånt med E på armen, men det var kul i alla fall.

Elis var tyvärr måttligt intresserad av djuren, han hade fullt upp med att titta på omgivningarna (tror jag, lite svårt att veta vad det är han finner intressant ibland), men när vi kom i stallet och hittade den lille ponnyn, då blev det fullt fokus. Tyvärr var alla andra hästar ute på ridlektion, men för E:s del var det kanske bra. Inte så mycket annat som störde.

Jag tyckte dock att det var skitkul att titta på djuren och ser fram emot att gå dit igen, klappa katten, titta på grisarna och prata med småtjejerna. Rekommenderas om ni bor i Göteborgsområdet!