Ohyra

Se där ja! Här kommer ett inlägg till. Utan bild, för allas trevnad.

Vi har ohyra i huset. Någon slags ängrar. De har funnits här från början, men då såg vi bara någon enstaka då och då och trodde att det var samma. Men på sistone har de dykt upp lite överallt. I vardagsrummet. I trappan. Och i sovrummet! Droppen blev när jag hittade tre(!) stycken i en av Elis småhanddukar. Så. Jävla. Äckligt!

Så idag kommer en skadedjurssanerare som ska spruta gift i huset. Om sex veckor beräknas alla äckliga kryp vara döda.

Eftersom Elis är så liten får han inte vistas i huset på 24 timmar efter besprutningen. Så lillen och jag firar Valborg hos mina föräldrar. Första natten hemifrån, det ska bli mycket spännande!

Och känslan av att komma hem till ett ohyrefritt (nästan) hus imorgon. Den kommer att vara ljuvlig!

När tiden inte räcker till

Man kan ju tro att det är hur lugnt som helst att ha en liten bebis och att man hinner med en massa saker.

Fel, fel, fel! Min bebis äter nästan hela tiden. Det innebär ganska många blöjbyten. Och så sover han ju en del, men bara kortare stunder. Och lägger jag ifrån mig honom så vaknar han direkt. Vill jag att han ska sova en längre stund får jag lägga mig tillsammans med honom i soffan eller sängen. Och då får jag ju också sova, vilket är välbehövligt. Men det blir inte mycket annat gjort.
Tvätten ligger kvar i maskinen och väntar på att bli upphängd. Vardagsrumsbordet ser ut som ett bombnedslag, soffan likaså.
Snuttefilten ligger orörd på skrivbordet och väntar på att bli ihopsydd. Att blogga finns oftast inte på kartan. Kommer jag ihåg att äta och dricka under dagen så är det en seger.

Nu låter det som om jag klagar, men icke! Jag älskar det. Elis är så gosig och söt att det inte spelar någon roll. Han är till och med söt när han skriker.

Och när MacGyver kommer hem och vill gosa med lillen, då är jag sjukt effektiv! Då plockar jag undan allt skräp jag dragit fram under dagen och viker och hänger tvätt och annat nyttigt. Ibland. Oftast kryper jag upp i soffan och kämpar för att hålla mig vaken innan det är dags för nattningsproceduren som kan ta allt mellan 1-4 timmar. Men när han väl somnat, då sover han ordentligt, så mamma får flera timmars sammanhängande sömn. A-barn!

Och nu undrar ni kanske hur jag fick tid till detta inlägg? Under amningen. Fast jag gillar inte att göra annat när jag ammar. Det känns ojuste mot Fisen på nåt sätt.

Men jag ska försöka blogga lite mer den närmaste tiden, för jag har saker att skriva om. Vi får väl se hur det går. Tills dess kan ni få njuta av några bilder från vårt vackra hem, så går jag och byter en blöja till.

Härliga tider!

Visst är det härligt ute! Våren är här, vi var ute på en skön promenad i solen och såg vitsippor (jag såg sippor, Elis sov, som vanligt).

Sen kom vi hem och vips så blev jag magsjuk! Ingen bra grej när man är ensam med en bebis. MacGyver är på väg hem för att avlasta, så det blir nog bra. Förhoppningsvis går det snabbt över.

Hör du det mage? Skärp till dig nu!

Living on the edge!

Att måla naglarna när bebis tar en tupplur.

Oh yes, I'm a gambler!

Pyssel

Med tanke på att jag är lågstadielärare skulle man kunna tro att jag är en sån där pysslig och kreativ person. Men icke!

Jag fruktar jul och påsk på jobbet, för då ska det pysslas. Och jag är inte bra på det. Har aldrig varit.

Men nu är jag mamma också och jag vill ju ge min bebis det bästa. Och så fick jag en idé (från en kompis, jag kom inte på det själv). Jag ska sy en egen snuttefilt till Elis! Eller flera, om den blir bra.

Det går inte undan, för han äter nästan hela dagarna och vill inte sova ensam utan bara i min famn (hur gosigt som helst), så stunderna som blir över är ganska... Obefintliga. Och de korta stunderna han är vaken vill jag ju umgås med honom, etablera ögonkontakt, prata och sjunga och så.

Men idag har jag tagit på mig bärselen och där sover han gott! Så nu har jag hunnit så här långt!

Vi får väl se hur slutresultatet blir...

Alla dagar är mysdagar

Ja, så här håller det på. Guldklimpen äter, bajsar och sover dagarna i ända. Precis som alla andra bebisar. Och vi myser. Hela tiden. Närkontakt. Små stunder är han vaken och då pratar vi. Eller jag. Och han tittar. Ibland på mig och ibland på världen runt omkring.
Ibland går vi ut i solen med vagnen. Idag träffade vi vänner på lekplatsen.

Men allra mest myser vi. Och det finns inget bättre.

En ny känsla

Det är som om en ny känsla tagit mig i besittning. En ny form av kärlek som jag aldrig känt förut. Ren och omedelbar. Omvälvande och överväldigande. Självklar och omtumlande.

En kärlek som får mig att gå upp flera gånger per natt utan att knorra. För någon behöver mig. Någon mycket mycket liten och mycket mycket söt.

Han är här nu. Fisen. Grodan. Myran. Valpen. Pappas gulleplutt. Mammas skrutt. Älsklingen. Lillsnutten. Elis.
Den 19 mars, mitt i natten kom han ut.

Och våra hjärtan svämmar över.