Mors dag

Så i söndags var det dags för mors dag. Min allra första på "andra sidan". Eftersom MacGyver inte är den mest romantiska typen, så hade jag förberett honom innan. Jag ville ha blommor (inte från ica) och kanske någon present. Och så skulle vi åka någonstans och ha picknick om vädret tillät. Kanske Amundön, det var ett tag sen jag var vid havet, vi flyttade ju inåt landet och jag som är uppväxt vid havet kan lätt få lite saltvattensabstinens. Kort och gott, jag ville bli uppmärksammad. I hans familj är de inte lika noga med sånt där, men för mig är det jätteviktigt.

Och så kom söndagen. Och jag vaknade efter en ganska jobbig febrig natt. Med ännu mer feber! Jag orkade inte ta mig ur sängen alls. Så någon mors dagspicknick var det inte tal om. Men blommor fick jag. Pioner, en av mina favoriter. Och en present också. Badskum, och ni vet ju hur mycket jag uppskattar skum och lödder (det har inte gått över efter graviditeten, jag löddrar glatt vidare med tvål och diskmedel). Och frukost på sängen.

Och sedan bakade han min favorit från barndomen; drömtårta! Och så tog han hand om Elis hela dagen (så nu vet han hur mina dagar vanligtvis ser ut) och såg till så att jag hade det efter omständigheterna bra. 

Till middag fick jag våfflor med sylt och grädde. Sånt får man äta när det är mors dag!

Igår stannade han hemma från jobbet eftersom jag fortfarande var dålig, även om febern släppt. Bästa mannen i världen har jag. Jo minsann!

Och min mamma? Hon och pappa är och gottar sig i Italien, så i år blev hon bara firad med ett sms. Det går ingen nöd på henne, skulle jag tro!

Såklart!

Gårdagens trötthet hade naturligtvis sin förklaring. Idag ligger jag i soffan med feber och halsont. Inte kul alls.

Tur att det är helg i alla fall, så MacGyver kan ta hand om Fisen.

Nu ska vi äta glass och titta på House of Cards, innan jag går och lägger mig för att förhoppningsvis vakna pigg och kry(are) imorgon bitti. Min första mors dag som mor!

Sömnigt värre

Jag har precis vaknat från en liten tupplur. I två timmar sov jag som en klubbad säl bredvid Fisen i soffan. Han snusar nöjt vidare, vaknar väl hungrig som en varg om en stund. 

Jag är så infernaliskt trött. Hela kroppen skriker efter vila och sömn, även efter att ha sovit. Det har varit en hyfsat intensiv vecka. I måndags var vi i stan på eftermiddagen, både lilla mamma och lilla pappa skulle klippas. Jag gjorde lite slingor också, så nu är mitt hår inte råttfärgat längre.

I tisdags kommer jag inte ens ihåg vad jag gjorde, det är rätt vanligt nu för tiden. En hel dag bara raderas ur minnet. I onsdags var vi i stan igen och umgicks med vänner nästan hela dagen, följt av några ärenden på stan. Och igår var vi hemma hos en kompis och hennes barn, här på orten, tillsammans med en annan kompis med två små, som var på besök från Karlstad. Hela dagen igen.

Fisen sover bra på nätterna. Jag sover bra på nätterna. Ändå är jag helt slut när veckan börjar närma sig sitt slut. Det är helt enkelt utmattande att vara bebismamma. Utmattande och underbart. Ännu bättre är det att jag kan välja att göra ingenting sådana här dagar. Så det gör jag idag. Ingenting. 

Förutom att sova och gosa då.

Dagboksinlägg

Idag får det bli ett riktigt dagboksinlägg, det vill säga en redovisning av helgens göromål. Inte mer spännande än så, men jag har haft en så himla bra helg, så jag tvingar helt enkelt på er den!

Det har ju varit varmt. Åtminstone i Göteborgstrakten. Väldigt varmt! I fredags var det så varmt att jag inte visste vad jag skulle göra av mig själv. Jag hade tänkt ut en plan för hur jag skulle lägga upp dagen. Sovmorgon, frukost med glad bebis i babysittern, lite morgonlek och sång, fisens förmiddagslur då jag skulle läsa ute på baksidan, lunch, lite lek igen, fisens eftermiddagslur då jag skulle lura lite jag med och sedan en promenad i solen, MacGyvers hemkomst och pizza på altanen. 

Det blev ju inte riktigt så. Fisen var alldeles chockad av värmen och sov i princip hela dagen. Jag ville inte ta ut honom på baksidan eftersom jag blev nervös av hettan där ute. Sen kände jag mig lite under isen och faktiskt lite deppig, och då blir det lätt att inget vettigt blir gjort, eftersom jag lätt blir handlingsförlamad när humöret sjunker. En promenad hade ju varit fint, men jag ville inte riskera att Elis vaknade och var hungrig alltför långt hemifrån. Så jag satt i soffan tills MacGyver kom hem. Då hade ju Elis vaknat till slut och ätit, så en promenad kändes inte så läskigt längre. Och där vände den dagen. Från en nervös och svettig dag till en sommardoftande ljuv kväll.

Vi tog en promenad med barnvagnen, luften doftade blommigt och ibland lite barrigt. Vi hade shorts och t-shirt och trots att det blåste ganska mycket så frös vi inte. Vi tog vägen om pizzerian och tog med oss pizzan hem, där vi dukade upp på baksidan. Helt opretentiöst och riktigt, riktigt skönt. Elis snusade nöjt i vagnen och koltrasten sjöng. Vi satt och planerade för hur vi vill göra med vår baksida, som i sig är ett helt eget inlägg. Det är mycket som ska ändras, kan jag säga.

Så småningom gick vi in och tittade på en film på Netflix. Lite otippat valde MacGyver en norsk hästfilm, som visade sig vara väldigt söt och kändes som en perfekt avslutning på en perfekt kväll (ööh, klyscha!). Behöver jag nämna att Elis sov hela kvällen och att vi fick väcka honom för matning, varefter han somnade om direkt?

Så blev det lördag och värmen fortsatte. Vid tiotiden kom svärisarna, som åkt från Karlstad med en säng till vårt gästrum istället för den riktigt sunkiga bäddsoffan som damen som bodde här innan lämnade kvar när hon flyttade. Gulligt av henne. Sedan åkte de iväg till tippen med soffan och annan bråte och för att handla massa saker. Elis och jag tog det lugnt här hemma och mina föräldrar kom förbi en sväng. När de andra tre kom hem skulle det fixas i garaget för männen, medan svärmor städade och myste med mig och fisen (hej, traditionella könsroller!). På kvällen grillade vi och hann precis äta färdigt ute på baksidan innan regndropparna började falla. Lite hockey och melodifestival blev det innan det vi stupade i säng, svettiga och goa (jag hade i och för sig duschat kallt innan).

Och så blev det söndag och här har ingen vilodag helgats. Svärmor och jag har röjt i trädgården på framsidan, baksidan och gaveln. Det syns nästan ingen skillnad, trots att vi höll på i flera timmar. Återigen, trädgården är ett helt eget inlägg. Svärmor har städat också, ännu mer, och vårt förut så stökiga hem är nu rent och fint. Hon är guld värd, svärmor. Svärfar också såklart, han har hjälpt till med massa saker i garaget. Inte bara för att hon städar, utan för att de är så himla trevliga och snälla. De tycker det är så kul att hjälpa till och vi uppskattar det så jämarns mycket! Och så är det så kul att se dem med Elis. Han är deras första barnbarn, så det är ju väldigt speciellt för dem.

Framåt eftermiddagen när de åkt hem drog vi iväg och storhandlade och nu sitter vi här framför tv:n och tittar på hockey (jag tittar uppenbarligen inte så noga, då jag bloggar istället, men sista perioden ska jag vara mer uppmärksam). Mätta och nöjda efter att ha moffat tacos, och väldigt nöjda med livet. 

Nu borde jag ju lägga upp bilder på vackert dukat matbord på gården, flitiga fingrar som klipper buskar och smutsiga fingrar som hamrar och skruvar, men ni får tänka er det istället. Jag är inte så bra på att dokumentera sånt där. Men en bild måste jag ju lägga upp, det blir roligare så, så jag väljer någon random ur bildgalleriet. Någon från Kalifornien kanske, för att förstärka sommarkänslan?

Se där ja. Nyförlovad och glad som en lärka i Big Sur. Inte illa!

Att visa eller inte visa...

Det här med barn i blogginlägg och på facebook och så. Jag känner mig lite ambivalent i frågan. MacGyver och jag bestämde oss tidigt för att inte lägga upp några bilder på våra barn på facebook. Ja,  långt innan vi ens bestämde oss för att försöka få barn. Dels för att vi, framförallt jag, har så många vänner på fb som inte är mina vänner egentligen. Ni vet, gamla klasskamrater, nån släkting jag aldrig träffat, brorsans kompisar och sånt. Jag känner att det räcker att mina närmaste vänner får ta del av min sons framsteg. Jag lägger ibland upp bilder på Instagram, där har jag inte så många följare.

Så har vi ju det där med vem som egentligen äger bilderna du lägger upp på facebook. Jag har inte riktigt satt mig in i det där, men då tänker jag, better safe than sorry när det gäller barn. De kan ju inte välja själva om de ska exponeras på nätet eller inte.

Och så vill jag inte bli en sådan mamma som spammar andras flöden med bilder och historier om mitt eget barns förträfflighet. Det blir lätt lite för mycket sånt där, tycker jag. Lagom är bäst och vissa anekdoter som läggs ut uppskattar jag verkligen, men "Idag har jag och dottern varit i stan och handlat kläder, sen åt vi pizza när sambon kom hem", känns lite... överflödiga.

Samtidigt förstår jag dem som lägger upp bilder på sina barn också. Man kanske har vänner som bor långt bort och då blir det ett smidigt sätt att dela med sig av sådant som ens vänner gärna vill se. 

Sen har vi det här med att visa upp sitt barn i bloggen. Jag vill så innerligt gärna visa er min bebis. Han är ju det vackraste jag någonsin sett. Och jag har ju ingen stor blogg, tvärtom. Jag skulle nog klassa den som pytteliten! Så jag vet ju att bilderna i så fall inte skulle ses av många personer (sisådär tre, skulle jag tro). Men samtidigt är Internet så ofantligt stort och jag vet inte om jag vill att fisen ska hamna där ute nånstans. Han kan ju, som sagt, inte välja själv. 

Jag har dock beslutat mig för att lägga upp en bild på hur han ser ut, för jag är ju så väldigt stolt över min telning. Sedan kanske han dyker upp då och då, men i vinklar där han inte riktigt syns ändå, utan blir mer som vilket barn som helst.

Jag vill verkligen understryka att jag tycker att alla bestämmer själva över hur de vill göra. Jag förstår verkligen att man vill visa sitt barn för vänner och läsare, det är ju det finaste man har! Och jag tycker om att se fina barnbilder i andra bloggar. Det här är mest en förklaring till varför Elis inte syns här så ofta.

Men här är han i alla fall. Min fina fina bebis!

Det blev en bonusbild också, han är så gosig när han sover på mitt bröst. Jag vill liksom inte lägga honom ifrån mig. Någonsin!

Gamla bilder

Vi kör ett inlägg till medan det finns tid. Som jag skrev nyss har jag lagt in en massa bilder i datorn. Där hittade jag några stycken som jag tänkte visa. Såna där fina minnen, som jag glömt av...

Förra nyår (2011 alltså) spenderade vi i en stuga i skogen i Skåne. Vi var sex stycken som festade loss på älgstek och vin, körde introtävling (jag vann) och promenerade i ett frostbitet krispigt sagolandskap. Mycket lyckat!

Utsikt från vår lägenhet i stan. Jag saknar den inte, för vi har det bra här. Men jag minns den med värme.

 

 Caprese på balkongen, också i stan. Många ljumna sommarnätter spenderades där.

Nyss hemkomna från Kalifornien och på väg upp till Värmland för lata dagar. Här hade jag Elis i magen, men det visste jag inte då.

 

En älg! Jodå, titta noga!

 

MacGyvers stentroll. Har vi inte alla ett sådant i en låda nånstans?

 

Svalorna bygger bo under taknocken, till svärfars stora förtret.

 

En av mina favoritvyer. Landsväg kantad av lupiner. Snart är vi där igen! 

 

En ensam vallmo utanför danskens hus.(Dansken förser familjen med danskt öl så det räcker hela sommaren, mot att han får jaga älg på familjens mark.)

 

En av favoritvyerna på promenaden in mot byn.

Se där ja. Det blev mycket Värmland där. Vi måste nog åka upp väldigt snart igen, har visst lite abstinens (redan).

Men nu måste jag ta hand om min lille pruttmaskin, som vaknat och nu ligger och ler efter att ha ätit sig mätt och go. Gosigase ungen (som förvisso har sina stunder, idag har vi en ganska gnällig dag) i världen!

Älgar!

Jag är tillbaka vid datorn. Efter att ha bloggat från mobilen alldeles för länge har jag äntligen plockat fram datorn igen och laddat den med hur många bilder som helst från det senaste halvåret. 

Jag passar på att blogga lite medan Elis sover, för jag måste ju berätta om älgarna som besökte gården i Värmland varje morgon när vi var där i Kristi himmelsfärdshelgen! Nu låter jag väl som en gammal tant, som berättar om djurbesök, men jag är väldigt fascinerad av älgar. Mest för att jag i princip aldrig ser dem. Och nu fick jag se tre på en gång. Jag är väldigt nöjd. Fina var de också. Jag låter bilderna tala för sig själva...

Värmlandsvistelsen var helt ljuvlig som vanligt. Vi har inte varit där sen i somras, så det var verkligen på tiden!