Julswapen!

Idag är det Lucia ju! Elis och jag startade dagen med Luciamorgon på tv. Jättemysigt, tyckte jag. Det tyckte E också, i en kvart ungefär. Sen blev fotbollen på golvet mer intressant.

Lucia innebär också min mammas födelsedag och julfest med jobbet (wohoo, mamsen ska svänga sina lurviga!).

Och så är det dags att öppna sitt julswappaket! Eftersom jag är en otålig jäkel så har jag redan öppnat. Paketet kom häromdagen, i god tid. Jag fotograferade glatt och det gjorde jag också när jag öppnade paketet förut. Sen kom jag på att min dator är jobbig igen, så jag måste mobilblogga. Men bilderna finns ju i riktiga kameran! 

Misströsta ej, tänkte jag. Jag tar bilder på bilderna med mobilen! Och så blev det.

Kuvertet var riktigt tjusigt, paketet också! Elis tyckte att det var fantastiskt och hjälpte till efter bästa förmåga.

I paketet låg en rosa dagbok! Någon har tänkt till, jag skrev ju för ett tag sen att rosa inte har någon riktig plats i mitt liv.

Nu vet jag faktiskt redan vem min tomte är, det stod på kuvertet :) Jag tänker dock inte avslöja det, för då förenklar jag ju när ni andra ska gissa!

Hur som helst; tack tomten!

Och ni! Ni har väl inte missat Musikhjälpen? Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet! Jag höll nästan på att glömma att bidra i år (är fortfarande sjukt trött då jag inte sover så bra om nätterna) men idag önskade jag När lyktorna tänds, med Håkan Hellström.

Håkan, som MacGyver och jag för övrigt såg på Scandinavium i lördags. Jag vet inte hur många gånger jag sett Håkan live, men den här gången var det lite extra magiskt eftersom vi hade lämnat Elis hemma för första gången. Det var bara vi två (och ca 12000 till) och det var så fint att kunna vara kära och unga och släppa på allt ansvar för en kväll.

Ja, jag drack till och med en folköl! (Inte MacGyver, han körde bil.) Godaste ölen i hela mitt liv, tror jag.

Men Musikhjälpen alltså. Störtenkelt sätt att bidra på!

Julswap igen!

Nu har anmälningstiden gått ut och själva julswappandet kan börja. Tanja har gjort ett hästjobb för att rodda upp allting och nu är det mer upp till oss övriga deltagare. Vår uppgift är nu att svara på ett gäng frågor, för att underlätta lite för våra hemliga tomtar. 

Då kör vi!

Vilka två färger inreder du helst med?

Jag inreder helst med ganska milda, neutrala färger, för harmonins skull. Och så lägger jag till lite detaljer ibland, som färgklickar. Ser jag mig omkring så verkar grått och vitt (och grönt) ligga bra till här hemma :)

Vilken färg gillar du inte alls? 
Jag har väldigt svårt för färgen orange.

Ett måste bland julpyntet?   

Adventsstjärnor. Vita, i papper. Superviktiga! Och granen såklart. Ingen jul utan gran!

En inredningspryl som absolut inte kommer över tröskeln?  

Hm... Stenar med budskap på ("Kärlek", "Harmoni" och sånt) och "Carpe diem" och liknande som väggdekor. Och hjärtan.

  Läser du regelbundet någon inredningstidning och i så fall vilken? 

Sköna hem.

  Skandinavisk minimalistisk eller överdådig Amerikansk jul? 

Nån sorts kombination, tror jag. Granen får gärna vara lite "over the top", men resten hålls ganska skandinaviskt.

  Hus på landet eller våning i stan?

Radhus i småstad nära storstad :) Stilmässigt mer mot våning i stan, tror jag.

  Loppis eller lyx? 

Både och!

  Hur pryder du din julgran om du får välja själv? 

Granen ska förutom ljusslinga ha glitter (standardvarianten, virat runt granen från toppen och nedåt) och kulor. Rött dominerar, men jag är julgranskulefetischist och blandar gärna ut det med andra färger också. Silver, vitt, grönt, blått, guld och lite allt möjligt. Och så ska det vara fåglar, halmtomtar, tovade flugsvampar och polkagrisstänger. En kombination av mormors gamla kulor och nya dekorationer. Vi köper några nya hängen varje år. Det kan låta lite mycket, men allt är i ganska liten mängd, så jag tycker att det brukar bli väldigt fint! 

  Vad gör du helst en ledig dag då du är hemma? 

Tassar runt i tofflor, läser en god bok, ser lite på skräp-tv, läser något magasin, funderar på lösningar på olika problem. Kanske flyttar runt några ljuslyktor eller någon blomkruka. Jag gör gärna så lite som möjligt när jag är ledig.

  Samlar du på något? 

Julgranskulor/hängen. Och ljusstakar/lyktor. 

  Vilken butik besöker du helst;Lagerhaus eller Artilleriet? 

Artilleriet skulle jag tro, fast jag har inte varit där än. Hinner inte riktigt. Fast Lagerhaus har allt några guldkorn, de också...

Puh! Det var allt!

Nu ska jag surfa runt hos de andra deltagarna medan jag väntar på att en mycket förkyld liten bebis ska sluta snarka och vakna till litegrann.

Nytt liv

Jennie Hammar blev mamma väldigt nyligen. Jag har ingen direkt relation till henne eller hennes blogg, mer än att jag tittar in där ibland för att läsa om livet i LA, eftersom jag råkar vara väldigt förtjust i den staden och så blir det en stunds verklighetsflykt. Jag hade missat helt att hon var gravid, upptäckte det när jag besökte bloggen för ett par månader sedan.

Hur som helst. Nu är lilla Ilse född och jag lipade som en nyförlöst när jag läste det. Det gör jag alltid nu för tiden när nya bebisar kommer till världen eller när någon outar en graviditet. Skit samma om jag känner föräldrarna eller inte, det är så vackert och jag blir alldeles mosig och mjuk inuti.

För jag tänker tillbaka på när mitt eget lilla knyte äntligen kom ut. Jag hade tur, han kom en vecka tidigt och jag var ju grundligt trött på att vara gravid där på slutet. Och han var det vackraste jag sett. Det var det mest fantastiska jag varit med om. Jag kan vara lite småbitter ibland för att jag inte får sova på nätterna, men alltså... Det är värt det. Varenda sekund. 

Nu när han ändå är ganska stor, åtta månader, och kan krypa, resa sig upp mot vardagsrumsbordet, "pratar" för jämnan och charmar sin omgivning med världens gladaste leende är det svårt att tänka sig att han en gång såg ut så här:

Så liten, så liten och så vansinnigt söt (ok, med svullen överläpp, snett huvud och ilsken röd hudfärg, men ändå; vansinnigt söt).

Tack, lille gos, för att du finns! Och för att jag får vara din mamma. Det är det bästa jag någonsin gjort!

Färger

Jag har ett komplicerat förhållande till färgen rosa. I min barndom överdoserade jag ganska kraftigt och det slog sedan över till en ganska kraftig avsky. Från mellanstadiet och fram till jag var lite över 20 år kunde jag överhuvudtaget inte ha på mig rosa. Jättefint på andra, men absolut inget jag kunde ta på mig. Jag fick obehagsrysningar och kände mig lätt illamående.

Jag har kommit över det nu. Jag har rosa kläder. Inte mycket, men ett par plagg. Och jag använder dem. (Eller ja, linnet är ju för somrigt nu och den puderrosa angoratröjan är för liten, men ändå!) Jag gillar rosa detaljer lite här och var. I inredning till exempel. I mycket små mängder. Och rosa blommor är ju jättefint!

Jag har länge sagt att mitt barn kommer inte att ha rosa kläder, oavsett vad det blir för kön. För jag är ingen rosa person. Men det är väl lite taskigt mot färgen rosa? Eller? Rosa är ju fint!

Och det är nu vi kommer in på det här med färger på barn. Rosa på flickor och blått på pojkar (om vi ska generalisera lite). För väldigt många helt naturligt, för mig... Not so much! Jag har försökt formulera ett inlägg om det här ganska länge, ja sedan Elis låg i min mage, faktiskt, men jag trasslar alltid in mig och det blir för långt, för krångligt, för rörigt. Men så hittade jag det här inlägget, som sammanfattar mina tankar åt mig. Skitbra ju!

För det är ju så. Tjejer får gärna ha "killkläder", men att killar får ha "tjejkläder" är inte alls lika självklart. Varför det är så kan man fundera på både en och 100 gånger. Bör göra det, tycker jag. 

Och det slutar ju inte vid rosa och blått. Det är glitter och fjädrar och hästar och Hello Kitty och Blixten McQueen och Spindelmannen och traktorer och allt möjligt. 

Jag gillar't inte. Inte något av det. Men det har väl att göra med att jag helt enkelt tycker att det är fult. Både plastiga prinsesskronor och "fräcka" biltröjor. Jag inser att jag kommer att få köpa sånt när Elis blir större och vill välja mer själv. Än så länge skiter han högaktningsfullt i vad han har på sig, bara det är bekvämt och jag botaniserar bland bebiskläderna, som inte är riktigt lika indelade i pojk och flick, som kläderna för lite äldre barn (Det här med klädkedjornas barnklädesavdelningar är ett helt eget kapitel. Ett ganska sorgligt sådant.).

Egentligen handlar ju det här om långt mer än färger. Det är beteenden och värderingar och mycket annat. Och jag menar inte att killar inte får ha killgrejer och vice versa. Men jag vill att min son ska känna sig så trygg i sig själv att han vet att vad han har på sig är hans val. Att han är lika älskad i lila som i mörkblått. Och, kanske framförallt; att han inte har några problem med att andra går utanför "normen". Att han accepterar alla precis som de är. För det är ju så viktigt. Olikheter berikar, inte begränsar.

Men det sitter djupt, det här med färger och motiv. Tittar jag i Elis klädlåda är det mest blått, faktiskt. Och lite grönt och grått och beige. Och rött! Ganska mycket rött, för jag älskar rött. Men ändå. Jag känner att jag har en bit kvar. Så idag gjorde jag slag i saken och tog fram bodyn som legat underst i högen ett tag nu. Nu ska den inte skämmas mer. Den är precis lika mycket värd som alla andra kläder i lådan. Här har vi resultatet!

Naturligtvis matchat med blått! Baby steps...

Och nu blev det här ganska långt ändå. Det är ju så jag jobbar.

Julswap!

Tanja har dragit igång en julswap! Temat är inredning och jag tycker att det hela är en superidé, eftersom jag älskar att ge bort paket och jag älskar definitivt att FÅ paket! Och i år har vi bestämt att vi inte ska ge några julklappar oss vuxna emellan här hemma och även om jag kan se att det är bra, på många sätt, så är jag ändå lite småledsen. För jag älskar verkligen paket. Jag får väl hjälpa Elis att öppna hans istället. 

Bild lånad från selmasgata.blogspot.com

Och så får jag ju då mitt julswappaket, kanske det mest spännande av alla. 

Detta förutsätter dock att tillräckligt många anmäler sig, så sätt fart nu! Haka på!

När någonting inte riktigt fungerar

Jag vet att det ju är mer regel än undantag när man är småbarnsförälder, men det måste ändå sägas. 

Jag. Är. Så. Trött!

Det har visat sig att det här med sömn inte riktigt är E:s grej. Och här skulle det bli ett inlägg om vakna nätter, men se lilleman har lärt sig krypa och jag har visst inte tid! Förut satt han och tjoade framför tvättmaskinen (bästa barnvakten), men han tröttnade efter en stund och nu utforskar han nya jaktmarker på vardagsrumsgolvet. Så jag konstaterar snabbt att nej, min son sover inte hela natten och nej, det gör inte jag heller.

(Konstaterar, alltså. Inte klagar. Eller jo, lite kanske.)

Over and out!

Det nya hälsosamma livet börjar... NU!

Ja.

Efter en graviditet tenderar en kropp att kunna bli lite... degig. Om man inte har såna där smalgener då, men det har inte jag. Så jag är degig. Och med ett medfött godissug som är svårt att stå emot så blir det lätt så att kroppen blir ännu... ja, degigare.

Och vi ska gifta oss i juni. Jag vill helst inte känna mig degig då, utan mer strålande och smidig.

Så jag måste ju göra någonting. Den senaste veckan har jag fått in en bra rutin med eftermiddagspromenad varje dag. Elis hjälper till med att vägra somna någon annanstans än i vagnen på just eftermiddagen. 

Och så låter jag bli onyttigheter (nåja, jag försöker i alla fall och det går bra ganska ofta) på vardagarna. Vi äter lördagsgodis nu och jädrar alltså, det smakar ju mycket bättre när man inte äter det så ofta!

Men. Jag känner att det inte riktigt räcker. Så nu ska jag bli en sån där som tränar! Jag har varit det förut, jag skulle nog klassa mig som periodare när det gäller träning. Och nu är det dags för en period igen. Jag hoppas att den ska hålla i sig den här gången och inte rinna ut i sanden som det brukar göra. Jag börjar med att skaffa ett träningskort, sen är planen att jag ska träna två gånger i veckan till en början. Inte gå ut för hårt, för då tröttnar jag. Försiktigt är min metod. 

Myrsteg. 

Jag vet att jag kan se ut så här, men det är inte riktigt det som är planen, för det här var efter diverse magsjukor och antibiotikakurer i Thailand och jag var väl inte helt kry. Men jag kan se annorlunda ut än jag gör nu. Bra att veta när det känns tungt!

Coconut i sitt sanna element (bland kokospalmer) 2004.

Fotokursen är slut nu, förresten. Jag är väldigt nöjd och ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran ut så ofta det går för att använda mina nya kunskaper. Till våren blir det fortsättningskurs.

4H

I fredags var E och jag på Hisingen hos en vän och hennes son, som är två månader äldre än Elis. Vi käkade lunch, tittade på ösregnet genom fönstret och pratade om sånt som för andra är totalt ointressant, men för bebismammor det mest spännande som finns.

"Hur ofta äter din bebis?"

"Hur mycket äter din bebis?"

"Vad äter din bebis?"

"Vad har din bebis på sig utomhus så här års?"

"Hur ligger din bebis på skötbordet?"

Den sista frågan känns kanske lite otippad, men E har i två månaders tid föredragit att ligga på mage vid blöjbyte. Det är inte jättesmidigt. På sistone har han även börjat resa sig på alla fyra (vilket i och för sig gör det lite lättare att få på den nya blöjan) och gärna sätta sig på hälarna. Jättelätt att göra någonting alls då.

Nej.

Men söt är han!

Hur som helst, efter lunchen och lite lek hade det klarnat upp och vi bäddade ner bebisarna i sina vagnar och gav oss ut på promenad. En ganska rejäl promenad. Vi hade siktet inställt på Kättilsröds 4H-gård, för att låta småttingarna titta på djuren. Det var ett riktigt mysigt ställe, med höns, kaniner, grisar och annat. Jag var där en gång i mellanstadiet, minns att jag blev jagad av en getabock (men han var fastkedjad och jag kom undan med blotta förskräckelsen), men jag kände inte igen mig alls. Nåja, det var ju ganska längesen.

Jag hade för en gångs skull med mig kameran, så några av djuren fastnade på bild. Kunde inte riktigt experimentera med inställningar och sånt med E på armen, men det var kul i alla fall.

Elis var tyvärr måttligt intresserad av djuren, han hade fullt upp med att titta på omgivningarna (tror jag, lite svårt att veta vad det är han finner intressant ibland), men när vi kom i stallet och hittade den lille ponnyn, då blev det fullt fokus. Tyvärr var alla andra hästar ute på ridlektion, men för E:s del var det kanske bra. Inte så mycket annat som störde.

Jag tyckte dock att det var skitkul att titta på djuren och ser fram emot att gå dit igen, klappa katten, titta på grisarna och prata med småtjejerna. Rekommenderas om ni bor i Göteborgsområdet!

Åkpåsar

Det är en jädra djungel, det här med åkpåsar till barnvagn. Jag köpte en i Ullared innan lille E föddes, kompisen jag var där med rekommenderade den varmt. Den funkade fint i vagnens liggdel, men nu i sittdelen märks det vilken billig skit det är. (Allt som är billigt är inte skit, men just den här är det). Den är för bred och det kan den ju inte hjälpa (vår vagn är ganska smal). Problemet är att den är för stel. Den är inte följsam överhuvudtaget och istället för att följa vagnens och Elis form så står den upp. Han ligger som i en liten tunnel. Inte gosigt alls, för det första. Väldigt opraktiskt, för det andra. Till exempel så sluter inte regnskyddet tätt längre och det regnar in på Elis. Inte så mysigt. 

Och så är den alldeles för varm. Det borde ju inte vara något problem, men den reglerar inte värmen alls, han svettas som en gris (konstigt uttryck egentligen) av materialet och det är ju inte så bra. Blir det däremot riktigt kallt så kommer han inte att kunna hålla värmen, eftersom åkpåsen släpper in så mycket luft.

Så nu undrar jag om någon har ett bra tips på en åkpåse som funkar i Bugaboo Cameleon. Förutom Bugaboos egna då. Vi är inte stenrika för tillfället, så den får helst inte kosta mer än 1000 kr.

Finns det någon där ute som kan hjälpa oss? Snälla?

Ni ser! Den ser nästan ut att sväva ovanför vagnen.

 

Tuben. Den stackars elefanten måste hänga sig i snabeln för att kunna se ut. Sitter han "på botten" ser man bara hans hjässa... Så kan vi ju inte ha det!

Tomt!

Tomt är ett ord som kan betyda olika saker. En hustomt, till exempel. Det är inte det rubriken syftar på. 

Den syftar på adjektivet tom. I det här fallet är det min hjärna som är tom. Det ekar.

Tomt!

Raderade just ett inlägg, efter att ha insett att det inte handlade om någonting alls. Det kan vara skönt att läsa såna inlägg ibland, men just det här var bara... ointressant. 

Så jag lyssnar på Håkan istället och läser era bloggar i väntan på att lille E ska vakna från sin lur (han somnade rätt nyss, så det får gärna dröja en stund).

Kanske kör jag en maskin tvätt också. 

Eller nej.

Det gör jag nog inte.

Favorit i repris

Ikväll stormar det, sägs det! Jag märker inte av det så mycket, faktiskt. Kanske har han inte kommit igång ordentligt än, St Jude...

Hur som helst, så nattar MacGyver lille E själv ikväll och det verkar gå bra! Han skriker inte, pappa är lika bra som mamma har han kommit på. Sen om han somnar, det är en annan femma. Han kan böka runt i timmar, oavsett vem som nattar. Lite tröttsamt, men han är ju så söt så det gör inget.

Och när gossarna hänger på övervåningen ägnar jag mig åt det här. Fast utan mozzarella, tyvärr. Och så tog jag all såsen igen. Tusan! Och MacGyver gjorde köttfärssåsen igår, glömde säga till om kryddorna, så det är nog bara basilika i. Vinet glömde vi också. Men det blir nog gott ändå. Jag kom ihåg förklädet i alla fall! 

(Och nu kom MacGyver ner, prinsen sover!!!)

Jag blir så nostalgisk när jag ser bilderna från vårt gamla kök. Vårt egna kök, gjort precis som vi ville ha det. Köket här i huset är hästlängder efter, trångt och inte alls lika mysigt, även om det har sin charm det också. Men ändå... Hade glömt hur fint det var i lägenheten. Köket alltså, resten är bättre här!

Jag blev lite nostalgisk i allmänhet, faktiskt. Alla Kalifornieninlägg; planeringen innan, själva resan och alla bilder efteråt. Vilken resa det var...

Och så hittade jag det här inlägget också. Länkar främst till Tanja, lite Värmlandsbilder så här på måndagskvällen är aldrig fel!

Och nu är maten nästan färdig och det börjar bli dags att sätta sig till bords. Har ingen bild som har med inlägget att göra, så jag väljer någon ur något gammalt album på dator, och blundar när jag gör det.

Då ska vi se vad det blir...

Se där, från en tjejsegling för fyra år sen. Konsert på Slussens pensionat, Orust. 

Skål på er!

Fotokursen

Jag har nu gått fyra gånger av sex på min fotokurs och jag måste säga att jag är mycket nöjd! Jag har lärt mig så sjukt mycket som jag innan inte hade en aning om och blivit säkrare på sånt jag tidigare kunnat namnen på men inte förstått innebörden av. 

Läraren är grym, en riktig entusiast som blir lycklig i själen av att vara ute och fota, oavsett väder. Han jobbar som lärare annars och är en duktig pedagog, vilket behövs för det är rätt komplicerat tycker jag. Jag blir lätt förvirrad av siffror hit och dit, brännvidd, slutartid, bländare, ISO och exponeringskomposition. Det är snurrigt som bara den, men det klarnar mer och mer.

Han visar bilder som är tagna på olika sätt, för att vi ska kunna se och förstå skillnaden. Några har han tagit själv och andra har han hämtat nån annanstans. Varje vecka visar han bilder tagna med en speciell teknik eller av en speciell fotograf, som inspiration. Ja han är bra; Gunnar. Väldigt bra!

I lördags hade vi praktisk lektion utomhus, där vi testade på en massa olika saker. Ljuset var inte det bästa, men med rejäla kläder och ett glatt humör blev det väldigt lyckat ändå. Och nu vill ni självklart se mina alster, eller hur?! De är inte på något sätt särskilt fantastiska, men kom ihåg att jag är nybörjare, ok?

Vi fick fota bilar i rörelse, här med kort slutartid så att det ser ut som att bilen står stilla. 

Och så med lång slutartid, så bakgrunden blir suddig, men bilen skarp. Jädrigt svårt att få bilen skarp, tyckte jag. Lyckades nog på en av tio bilder eller så... Jag undrar vad bilisterna tänkte när de åkte förbi fem regnklädesmunderade personer på rad med kamera framför ansiktet och följde varje bils rörelser. Såg nog hyfsat komiskt ut.

Så skulle vi leka med vitbalansen för att få en lite kuslig kvällsliknande effekt. Glödlampevalet i dagsljus. Huuuu! (Inte så läskigt, nej, men ganska fint ändå.)

Samma motiv i vanligt dagsljus.

 Vatten i rörelse. Nu är ju det här ingen fors, utan en ganska stillsam å, men ändå. I princip omöjligt att få omgivningen skarp utan stativ, vi använde broräcket. Här har man alltså, ööh...lång slutartid. 2 sekunder.

Här är vår fröken på en sån där zooma-in-eller-ut-jättefort-samtidigt-som-du-tar-bilden-bild. Egentligen skulle han vara skarp och allt annat runt omkring som i rörelse, men nu blev allt lite fartigt och då ser man ju inte hur han ser ut och då kan han få vara med här, tycker jag.

 

Bildkomposition. Hitta ett motiv och placera det på olika ställen i sökaren utifrån 2/3-regeln, för att se hur olika bilderna blir. Svårt att hitta ett motiv som inte var omringat av massa andra saker, bara. Det är alltså stenen som är motivet.

 

Och så är det tydligen modernt att tilta bilderna nu för tiden, så det gjorde vi naturligtvis också. Kan tänka mig att resultatet blir bättre med människor än med björkar...

Vi gjorde väldigt mycket mer, men nån måtta får det vara tycker jag allt. Sen är det många bilder med människor på och de vet inte inte ens om att jag har en blogg, så jag kan ju inte gärna lägga ut dem här.

I övrigt flyter livet på, min dator är fortfarande osams med Internet, men nu har vi kopplat in den via kabel, vilket leder till att världens längsta vita kabel ringlar sig över golvet genom huset. 

Idag har jag stormsäkrat uteplatsen. Elis sover och jag har ont i halsen. Snart ska vi äta mellanmål och sen gå till affären och köpa en stor burk honung, så jag kan dricka honungsvatten och te med honung. Kanske drar jag till med en honungsmacka också. Vill verkligen inte bli sjuk igen. Det är nog bäst att jag köper glass också. För det är ju bra för halsen, det säger mamma och mammor har alltid rätt!(Irriterande, det där. Min mamma hade fasen alltid rätt när jag växte upp. "Ta på dig gummistövlar, det ska regna", sa hon. "Inte en chans, det är fult", tänkte jag och sen fick jag gå där med plaskblöta skor och små fontäner mellan tårna.)

När jag tänker efter så innebär ju det att jag också alltid har rätt nu för tiden. Så om jag bestämmer att glass är bra för halsen så är det så. Som jag har väntat på det här...

Och nu har Elis börjat småprata borta i vagnen. Haaaaää, pfuuuu, hlääää, låter det. Dags att mysa alltså. Och äta. Och köpa honung. 

Och glass.

Den bästa av vänner!

Min lilla skatt har ganska många leksaker. Lite för många leksaker till och med. Ja, det är väl ganska vanligt i det samhälle vi lever i. Det finns dock en som slår alla andra, som står så högt över de andra leksakerna att de antagligen snackar skit bakom ryggen på den om natten när alla sover. Denna lilla dyrgrip funkar i alla lägen, framförallt är den direkt nödvändig att ha när han ska somna. På dagen åtminstone.

Så vad är det för liten gosig vän han har förälskat sig i?

Har han tagit elefanten till sitt hjärta? Elefanten som troget åker med honom i vagnen på alla våra utflykter.

Nej!

Den gosiga kaninen som han fick av sin farmor och farfar när han föddes?

Nej!

 Kanske lammet från Paris? 

Nej!

 

Snuttefilten som mammas kompis sytt till honom? Med roliga band att pilla på och allt.

Nej!

 

Men då har han kanske äntligen insett att mammas favoritkanin är den finaste vännen man kan ha?

Öööh, nej!

 Då är det naturligtvis den gamle favoriten Grommit

Nej!

 

 Det är den lilla bitringen i plast från Ica! Gosigast av de gosiga enligt Elis. Kan inte vara utan den. Fantastiskt egentligen. Det blir plötsligt tydligt hur mycket av sig själv man lägger över på sina barn. "Såklart han gillar de söta gosiga mjuka djuren bäst!"

Tydligen inte. Han har egna preferenser. Precis som det ska vara!

(Dags för manikyr ser jag. Sylvassa är de där små smutsiga naglarna.)

Förkylt

Här var det förkylt, vill jag lova!

Fisen (alltså, han gör verkligen skäl för det smeknamnet) hade ju ett rinnigt öga senast jag skrev. Det höll i sig i två dagar, sen dess har han mått prima. Värre är det med hans föräldrar. MacGyver var hemma från jobbet torsdag och fredag och det ska mycket till för att det ska ske. Han är inte så manlig när det gäller sjukdom, nämligen. Han blir alltså inte helt utslagen för minsta lilla infektion, utan lever glatt på som vanligt. 

Även jag har fått min beskärda del av halsont, nysningar och snuva. Jag trodde att jag höll på att bli frisk, men idag känner jag mig som en klubbad säl. Helt slut i kroppen. 

Till och med datorn verkar förkyld. Den är ju fixad nu, vet inte om jag skrivit det. Men den går online - offline - online - offline, o.s.v. sisådär var tionde sekund, så jag misstänker att den inte mår helt bra. 

Så de senaste dagarna har gått i snorpapprets tecken. Det har nysts och hostats och snörvlats, vilats och fikats och glotts på tv. Elis har suttit på sin lekfilt och lekt, övat krypposition och hoppat till varje gång någon av oss har snutit sig. Han blir inte rädd, mest förvånad och tappar fokus på vad han håller på med. Så nu säger vi varje gång innan det är dags; "Elis! Snyyyt!". Och sen snyter vi oss och han är helt cool med det.
Att han inte blivit sjuk är ett smärre mirakel. Men han verkar begåvad med ett fantastiskt immunförsvar, det där rinniga ögat är det närmaste sjuk han har varit. Min mjölk, allstå. The shit!!!

Ja. Det var väl det. Inga rafflande historier att berätta. Inga vackra bilder att visa upp (fotokursen var förresten inställd i torsdags, på grund av sjukdom. Passade mig mycket bra.). Bara ett täppt litet "hej" från lilla radhuset. Nu ska jag återgå till att läsa era bloggar istället, det är mycket mer avslappnande!

Den senaste veckan i punktform

Idag är Elis lite krasslig, ögat rinner och är geggigt, men enligt 1177 är det ingen fara med smittorisk och så, så om en stund ska vi åka in till Göteborg och träffa min bästis (vi lärde känna varandra i sandlådan när vi var ett år, så vi känner varandra utan och innan, utan att överdriva) och hennes bebis som är fem veckor äldre än Elis. 

Men, jag tänkte ändå hinna med en uppdatering på vad som hänt sen sist! Vi kör den i punktform, utan utsvävningar.

• Fotokursen i torsdags var väldigt bra. Kände mig som ett proffs när jag gick därifrån. När jag skulle fota i lördags hade jag glömt allting... 
• Elis sov när jag kom hem! Det gick alltså, som väntat, finemang.
• I fredags kom min bror och hans tvååring på besök för att stanna hela helgen. 
• I lördags hade vi namngivningskalas för Elis, båda familjerna var här, vi käkade paj, sallad och chokladparfait. Elis fick paket och blev helt uppslukad av snörena.
• Vi har sedan ommöbleringen lyckats ha det städat här hemma i över en vecka nu (parentes)!
• I måndags hade jag min mammagrupp här. Fyra mammor och sex bebisar, galet mycket fika eftersom alla hade haft kalas av olika slag under helgen och fått kakor och tårtor över och alla tog med godsakerna hit. Kul var det!
• Igår var Elis och jag i Onsala där två väldigt fina vänner bor med sina familjer, fem minuter ifrån varandra. Systrar är de också. En av dem har dessutom en ganska sprillans ny bebis, så liten och gosig och Elis kändes som en tioåring i jämförelse.

Och det var det! Efter att ha kollat igenom bilderna som fanns i kameran kan jag inte låta bli att bjuda på en "riktig" bild på Elis. Den tog jag innan fotokursen. I övrigt är jag måttligt nöjd med mina alster än så länge, men det är svårt att ta kort inomhus, det är det...

Blogger roterar den här bilden mot min vilja och jag lyckas inte räta upp den igen. Ni får vrida på huvudet lite...

 

Min mamma gjorde parfaiten, jag piffade till den lite med grädde.

 

Elis donar med en kartong. Jag är snabb som blixten i bakgrunden (pappa höll i kameran).

 

Och så har vi namntavlan som jag beställt från Isaform. Så fina prints och muggar och annat.

En snabbis!

Jag sitter vid MacGyvers dator och skriver. Här har jag inte tillgång till mina bilder, så det får bli ett bildlöst inlägg. Jag vet att det finns bilder någonstans i datorn, men jag har ingen aning om hur jag hittar dem och förresten finns här inga nya.

Min dator ligger nämligen fortsatt i träda efter den lilla vattenincidenten i somras. Den fungerar, alla bilder och dokument finns kvar. Internet funkar också, men bara så länge jag inte vill logga in någonstans. För då sätter den stopp och börjar protestera. "Det kan vara farligt", jämrar den. "Någon kan hacka dina uppgifter och logga in i ditt ställe!". Sen kan jag väl logga in ändå, skulle jag gissa, men jag är ju lite harig, så det vågar jag inte. 

Hur som helst så måste det fixas, och det snarast. 

För snart kommer jag ha f a n t a s t i s k a bilder att visa upp! Jag börjar nämligen en fotokurs imorgon kväll och det ska bli så himla kul! Får vi bara datorn att samarbeta så slipper ni kanske snart gryniga mobilbilder och får njuta av vackra höstbilder och arty farty stilleben. Det ni!

Det blir spännande att se hur det går med Elis när jag är borta vid läggdags. Han är inne i en fas när han bara vill bli nattad av mamma. Och han tar inte flaskan heller. Men han äter gröt, och det kan bli en räddning. Jag tänker att jag ammar precis innan jag går och så får vi hoppas på det bästa. Det går antagligen bättre om han vet att jag inte är där. Och det är ju inte så att jag lämnar honom ensam. Han är ju med sin pappa och det är precis lika bra som att vara med sin mamma. Det gäller bara att få honom att tycka det också...

Skulle det krisa så är kursen bara två minuter hemifrån, så då får jag väl springa hem. Det känns tryggt att veta, men jag hoppas att det går bra ändå.

Nu ska jag förbereda dagens utflykt till stan! Haklapp och mat och extra outfit till lillgossen ska packas. Det är så mycket mer att komma ihåg nu för tiden, när han har börjat äta "riktig" mat. Mat, sked, skål och allt möjligt. Igår kom jag ihåg alla hans saker, men glömde mina solglasögon och mitt Västtrafikkort. Fick köpa ett nytt, vilket kändes lagom kul.

Tjipp och hej!

Jag ger er... Övervåningen!

Inatt var jag i Los Angeles. Fantastiskt var det. Varmt och skönt och massa pengar hade jag, så jag kunde shoppa hejvilt. Och köpa frukost att ta med och äta på stranden bredvid Santa Monica Pier. Riktigt lycklig var jag.

Sen vaknade jag av att Elis låg och sparkade mig i magen, insåg att jag hade gräslig huvudvärk och tänkte "jaha ja". Tittade ut genom fönstret och såg septemberdimman ligga tät, tittade på Elis som låg och försökte ta sig framåt i sängen och så kände jag; jag är faktiskt lycklig i lilla radhuset också! Trots huvudvärk.

Och trots att det ser ut lite som hej-kom-och-hjälp-mig på övervåningen, som jag ska visa er nu.

Vi börjar med vårt rum, som jag stylade litegrann innan jag fotade. Det går ju ganska snabbt egentligen, att slänga på några kuddar och bädda Elis säng.

Jag vet inte om ni minns att jag bad om hjälp med sängens placering i sovrummet för nåt halvår sen? Så här blev det i alla fall. Vi är hyfsat nöjda med var den hamnade, även om jag får huka mig under snedtaket för att inte slå i huvudet. Man vänjer sig. Sängborden är från Indiska och sänglamporna... Lämnar en hel del övrigt att önska. Föga harmoniskt.  Vietnamlampan hade vi i Göteborg också, den har några år på nacken. Vi älskar den. Elis också, även om det mest är tofsen han älskar. Så fort han ser den åker armarna ut, ögonen blir klotrunda och ansiktet spricker upp i världens största leende. Väldigt sött. 

Lite närmare. Ni ser den lilla tröjan som ligger lite nonchalant slängd (jomenvisst, den bara råkade hamnade där) på sängen? Den fick prutten av sin mormor igår, så varm och go och inte sticksig alls. Passar perfekt till barnvagnspromenader så här års. Jag är så glad över att ha en stickgalen mamma.

Vår garderob. Där ska målas eller tapetseras, sättas upp hyllor, klädstången ska ersättas av en annan. När detta ska ske är det ingen som vet. Suck.

Den lilla smygen på min sida sängen används nu som klädförvaring av det rörigare slaget. Där ska det bli en platsbyggd hylla. Lite oklart när, bara.

Elis hörna. Den där mobilen var för jäkla ful från början, skulle sättas fast i sidan på sängen i en blå plastställning och då hamnade djuren ungefär en decimeter ovanför kudden. Det funkar ju inte, så jag satte upp en krok i taket och hängde upp den i ett bomullsband. Väldigt pyssligt, för att vara jag!

Tre av pruttens kompisar. Nallen fick han av en av mina elever, elefanten och kaninen, båda från Jellycat, köpte jag själv. Det var tänkt att kaninen skulle bli hans bästa vän, men han blev utkonkurrerad av...

Grommit, som värmer upp sängen åt honom varje kväll. Grommit är nämligen inte bara en hund. Han är vetekudde också och doftar lavendel och hirs. Och så har han ett ansikte som gör vår son väldigt glad. De älskar varandra, de där två...

Pyjamasarna på sängen är från USA respektive Frankrike. Från sex månader och stl 74. Båda för små sedan länge. Lite konstigt, för Elis är ju sex månader nu. Och 70,5 cm. Tydligen är amerikanska halvårsbebisar mindre än svenska och tydligen har man andra linjaler i Frankrike än i Sverige.

Så har vi Elis blivande rum, som jag knappt vågar visa. Fy vad det ser ut. Kartonger som väntar på att få flytta in på vinden. Garderober utflyttade från vårt rum i väntan på att få åka till tippen, vilket de inte får göra förrän vår nya garderob är klar, för nu ligger ju massa kläder i dem. Rörigt. Skötbord, ett som används och ett som ska säljas. Utrensade ärvda barnkläder (allt man ärver är inte snyggt, jag skänker det till insamlingar då) på golvet. And it goes on... Happy lightsen i fönstret är fina i alla fall, om än inte på bilden. De får nog byta plats när rummet blir färdigt. 

Jag tror det får räcka så för idag. Jag vill ju inte att ni ska bli för stressade över att ni inte har det lika fint hemma, så här inför helgen. Det blir ju lätt så, menar jag...