Det var...

Migrän! Efter nästan ett års frist ligger jag här med min första migränattack sen början på graviditeten. Yrseln och mattheten var ju tecken, men jag missade dem för jag hade glömt hur det kunde vara. Ingen migränmedicin har jag, men nu är MacGyver hemma igen, så han får ta med mig till Apoteket senare idag för att hämta ut den jag har på recept. Om den går att ta när man ammar, dvs. Annars är det bara att bita ihop.

Men först måste det sluta regna och MacGyver måste vakna och fixa frukost för jag orkar faktiskt inte det idag.  Det tar på krafterna att vara ensam i över ett dygn med en tämligen pigg bebis, samtidigt som man tacklar en begynnande migränattack. För jag kan ju liksom inte bara strunta i spolingen. Och det vill jag ju inte heller, han hjälper mig att hålla mig någorlunda stabil även om huvudet svajar. Bästa bebisen, han är inne i en väldigt glad period just nu. Bara jollrar och skrattar hela tiden. Jag blir tokig av kärlek, faktiskt.

Men nu vaknade seglaren här och det innebär att jag kanske snart får frukost.

Har ingen lämplig bild, så ni får en på pysen från förra veckan.

Hemma

Vi är alltså hemma igen, efter två veckor i Värmland. Jag vill gärna komma igång och blogga igen, men just nu är det inte läge. 

MacGyver är ute på 24-timmarssegling (sjukt orättvist, det är ju jag som är seglaren i den här familjen), så Elis och jag är ensamma sen igår kväll. 

Under åskvädret i förmiddags började det droppa vatten i huvudet på mig. Det visade sig att taket läckte in. Tur att vi har goda grannar som kan ställa upp och rätta till takpannor.

Sen mår jag inte så bra idag. Jag har känt mig yr ett tag nu, i princip hela värmlandsvistelsen till och från. Huvudvärk (det är ju inget nytt, förstås) lite mer än vanligt och väldigt trött.

Just idag är det värre än vanligt, så jag försöker ta det lite lugnt. Inga vilda lekar med Elis och inga långa promenader. Inte vågar jag gå till Ica eller Apoteket heller, är lite nervös att yrseln ska bli värre. 

Jag misstänker att det är nån vätskebrist, på grund av värmen och att jag ammar ganska ofta, för att Elis inte ska bli uttorkad. Så jag försöker dricka mycket vatten, men det hjälper inte särskilt mycket.

Det är väl bara att sitta lugnt i båten och vänta på att MacGyver kommer hem och kan ta hand om Elis så jag kan... Ja, vad det nu är jag behöver göra. Vila, sova, vika tvätt. Dricka mer vatten och det läskiga havregrynshopkoket som mamma tipsade om. 

Vi hörs en annan dag, ha det bra!

Varmt...

... Är det här. Passande, kan man tycka; i VÄRMland. Det är den vanligaste frågan jag brukar få av mina elever när jag säger att jag ska åka hit. "Är det varmt där, i Värmland?" Oftast inte, svarar jag då. 

Men nu är det alltså just det; varmt!

Det blir inte mycket action då och det är precis så jag vill ha det. Just nu ligger jag i hammocken med den här utsikten.

MacGyver skymtar i skuggan där han sitter och skissar på trädäcket som ska byggas på baksidan hemma någon gång innan nästa sommar.

Vår lille spoling ligger uppe i sovrummet och tar sin förmiddagslur.

I köket sitter MacGyvers bror och en kompis och äter sen frukost. De kom hit sent i natt och är lite sega.

Vad som blir av resten av dagen vet jag inte. Semesterlunk, antar jag.

Så vi har det bra här. Väldigt bra. Men skulle ljuga om jag inte erkände att jag längtar ganska mycket efter salt havsluft och en och annan manet. Det har blivit alldeles för lite sådant i år... 

Tur att vi har lite tid kvar hemma sen. Då ska jag tvinga MacGyver att ta mig till havet!

Bloggpaus

Som jag skrev i förra inlägget är det lite sådär med internet och så här ute i skogen. Det kommer och går lite som det behagar. Mest går det. Så av den enkla anledningen blir det en liten bloggpaus för min del nu. Just nu är vi på väg till Norge för att köpa blöjor(!). Det ska tydligen vara billigt där. I princip det enda som är billigare i vårt västliga grannland.

Jag följer era bloggar så gott det går. För det mesta räcker nätet för att ladda upp ett inlägg, men sen flyger det sin kos igen. Då kan jag ändå läsa inlägget, men det där med kommentarer blir svårt. Jag får ta igen det när vi kommer tillbaka till civilisationen. 

Här bjuder jag på några bilder från veckan gått, vi har det rysligt bra här! Bortsett från flygfäna då...

Och just ja! Idag blir Elis fyra månader! Fyra fantastiska månader...

Värmland

(Detta inlägg är en vecka gammalt, men publicerades tydligen inte. Det är lite si och så med mottagningen här ute i skogen, men nu är vi på utflykt så nu ska det nog gå!)

Här ligger jag på gräset och läser om smakportioner. På Bvc igår sa de att vi kan börja lite smått, men det är ju bäst att läsa in sig ordentligt först, tänker jag.

Elis sover i sin nya på landetvagn (400 spänn på blocket, som hittat!), gräset är grönt, solen varm och skuggan skön. Och det surrar hela tiden, det är väldigt mycket flygfän i rörelse. Först tyckte jag det lät mysigt och somrigt. I en kvart ungefär. Sen blev de närgångna och nu är de jäkligt jobbiga faktiskt. Det är väl bara att bita ihop och vänja sig. 

Nu ska jag gå och plåstra om mina hälar, har biffiga skoskav på båda två. Sen vaknar nog fisen, jag hör allt hur han suckar från vagnen.

Semester, semester!

En ny erfarenhet

Idag har Elis och jag varit på Barnens zoo i Slottsskogen. Jag har inte varit där sen jag själv var barn. De har gjort om det sen dess, men principen är densamma. Barn får titta på och klappa djuren. Framförallt getterna och killingarna, som inte är direkt blyga av sig.

Vi var där med två vänner och deras barn, som är äldre än Elis, men ändå ganska små. De hade hur kul som helst. Sprang efter getterna, plockade bajs och tittade storögt på kycklingarna. 

Elis tog det lite mer piano, kan man säga. Han tittade på djuren, klappade (med min hjälp) några stycken och gäspade lite. Stillsamt nyfiken, skulle jag nog kalla det.

Själv var jag väldigt förtjust. De där killingarna, alltså. Så små och lena och mjuka och nyfikna och busiga. Skuttade omkring och lekte och smakade på allt som kom i deras väg. Som min handväska, Elis mössa och hans strumpor. Jag är såld och kan tänka mig att gosa med de där små liven typ varje dag.

Bloggar för övrigt från mobilen ett tag, min dator är på rehab, kan man säga!

Hoppsan!

Jag dränkte just min dator. Eller, jag spillde ett stort glas vatten över den. 

Den blev mycket irriterad och tvär. 

Så här löser man såna problem enligt MacGyver. Hmm...

I övrigt så sitter vi nu i bilen, på väg till mina föräldrar för lite trädgårdshäng och att bli bortskämda med god mat och kall dryck. För det är ju sommar idag!

Och ja, vi tog ut datorn ur ugnen innan vi åkte :)

Min blogg #2

Nu har jag nog funderat färdigt på vad det ska bli av min lilla blogg. Jag har bestämt mig för att ha en ganska avslappnad inställning till det hela. För min del går det inte att göra på något annat sätt. Jag vet att det finns nyblivna mammor som bloggar för jämnan, men det funkar inte för mig. Vissa dagar sover Elis två långa tupplurar och då hinner jag ju oftast blogga. Men det finns annat som ska göras också, tvätten ska tvättas, torkas och vikas, bröllop ska planeras (bäst att vara ute i god tid), häcken ska klippas och så är det ju trevligt om MacGyver och jag hinner umgås lite också, nu när han har semester och allt.

Och tendensen just nu är att han inte vill sova så länge på dagen utan är ganska pigg och alert och vill vara med oss mest hela tiden. Det är kul och mysigt, men lämnar inte så mycket tid över till bloggen.

Så jag har bestämt mig för att satsa på ett inlägg varannan dag. Det känns realistiskt. Vissa gånger tar det kanske tre dagar innan jag skriver och andra dagar mölar jag på med flera inlägg. Det får bli som det blir. Nu har jag i alla fall en målsättning, ett försök till struktur.

Vi har ju det där med kommentarer också. Jag har på sistone varit gräsligt dålig på att kommentera hos er. Det beror helt enkelt på tidsbrist. Jag är inne och läser nästan varje dag, men det är sällan jag hinner kommentera. Planen är nu att de dagar jag inte bloggar ska jag satsa på kommentarer. För ni skriver himla intressanta saker, tycker jag, och jag vill gärna skriva till er då... 

Ni kommenterar ju hos mig och det är ju lite give and take, det där.

Vad bloggen ska handla om har jag också tänkt till lite om. MacGyver påminde mig om anledningen till att jag startade den. Det var ju för att uppmuntra mig själv till att göra roliga saker, eftersom jag mådde dåligt och hade en utmattningsdepression. Jag mår ju mycket bättre nu, även om huvudvärken hänger kvar. Men jag vill inte fokusera på den, även om den säkert kommer att få lite utrymme här i bloggen framöver. 

Jag har i alla fall tänkt mig att jag främst riktar in mig på följande saker:

*Vårt hus, både inne och ute.

*Livet som mamma och eventuella små gulliga saker som Elis gör

*Bröllopsplanering.

*Lite tankar om olika saker.

*Försök till att beskriva det som gör mig glad här i livet.

Det blir kanske annat också, men där har jag en ram i alla fall och en liten pöl att hämta inspiration ur när jag har svårt att hitta ämnen att skriva om.

Vad tror ni? Blir det bra?

Och ni... Tusen tack för att ni läser och kommenterar. Ni må vara få, men ni är fasenimig bäst!

En liten bild på något som gör mig glad. Jordgubbar och blå himmel. Från Österlen i juni. Nu är himlen grå, men den blir väl blå igen. Nån gång...

Ett minne

Idag ska ni få följa med mig till Kalifornien. Närmare bestämt till Big Sur, för exakt ett år sedan idag.

Just i Big Sur valde vi att campa. Kvällen innan åkte vi runt till en massa olika campingar, men det var fullt överallt. Amerikanerna förberedde inför 4th of July och tydligen är det populärt att campa då. Till slut hittade vi i alla fall ett ställe som hade en(!) tältplats kvar. Bland redwoodträden slog vi läger på plats 27. Morgonen den 2 juli vaknade vi och såg att det såg ut på detta vis. Helt ok!

Vi satsade på frukost på lodgen en bit därifrån. Lite lyxfrukost så där, med färskpressad juice och färska bär och så. Väldigt färsk frukost alltså.

 En blue jay gjorde oss sällskap. De är typ lika väl ansedda som skator är här. Men fina är de!

Och så tittade vi lite på blommorna i rabatten innan det var dags att ge sig ut på dagens utflykt.

 

Men innan vi satte oss i bilen tog vi en titt på den lokala klövern vid vårt tält. Den var, som allt annat over there, skitstor.

 Vi åkte till två nationalparker som jag inte minns namnen på. I den första hittade jag en stor stubbe.

Och i den andra ett skitstort redwoodträd. Ja, ni ser ju!

Sedan stannade vi vid Julia Pfeiffer state beach, en strand man inte får gå ner till (den ligger ganska otillgängligt). När vi lämnade bilen såg vi att man kunde gå åt höger eller åt vänster. Alla andra gick åt höger, så rebellerna Coconut och MacGyver gick åt vänster istället. På den här lilla stigen.

 

 Utsikten var tämligen magnifik, tyckte MacGyver (tyckte jag också, men någon måste ju fotografera).

 Lite living on the edge i allt det vackra.

Och här, med den här vyn framför oss tyckte MacGyver att det var ett ypperligt tillfälle att gå ned på knä och fria till mig. Det var romantiskt, på ett lite fnissigt sätt. Jag hade ju väntat på det där frieriet ett tag så jag sa ja på direkten. 

Sen var vi så där alldeles jätteglada och kära och var tvungna att ta en bild, såklart. 

 

När vi hade fnissat klart gick vi tillbaka och tog stigen åt höger istället, för att titta på den där stranden. Och den var värd att tittas på. Synd bara att den inte gick att komma ned till...

 

Men vi åkte till en annan strand istället. Pfeiffer beach (mycket Pfeiffer i Big Sur).

 

Det blåste som attan, så det var inte tal om bad, men man kan ju alltid plaska lite med tårna.

 

En nyfiken pelikan spatserade runt på stranden och kollade läget.

 

Sedan var vi jäkligt hungriga, så vi åkte till en restaurang med utsikt över havet. Menyn var inte direkt exklusiv, men vi var väldigt nöjda med vår mac'n'cheese. Naturligtvis glömde jag att fota på restaurangen. Mätta och nöjda åkte vi tillbaka till campingen och köpte det enda mousserande vinet vi kunde hitta. Ska man fira så ska det göras med bubbel, det är vår melodi. Tyvärr hade vi inga glas, så vi fick dricka direkt ur flaskan. Inte så fancy, kanske, men... charmigt?

 

På kvällen gick vi till puben och drack lite öl och sms:ade hem om förlovningen. Därefter somnade vi lyckliga och bubbliga i vårt lilla tält. Det var en härlig förlovningsdag. Inga klassiskt romantiska gester, men sådana är ju inte vi heller, det blev precis som vi ville ha det! 

Och idag har vi firat med att gå och äta finlunch. Elis tyckte det var lattjo att vara på restaurang och satt  pappas knä och tittade storögt på allt runtomkring. När vi visade honom marängen vi skulle äta till efterrätt visste hans glädje inga gränser. Det är så jäkla gulligt, det där. Hur vad som helst kan vara så spännande. Tidigare idag var det en vattenflaska...

Tänk vad mycket som har hänt sen den där dagen i Big Sur. Vi har köpt hus och fått barn. Världens sötaste barn, dessutom. 

Min lilla familj. Det finaste jag har.