Det känns som om jag har taggtråd i halsen. Jag mådde bättre igår och pös iväg till jobbet. Jag hade planerat smart för lugna lektioner och det blev det också. Och så tänkte jag gå hem tidigt, men så blev det inte alls. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde där på eftermiddagen, förutom att skriva veckobrev och trösta en ledsen elev, men tiden gick tydligen och jag kom inte därifrån förrän vid 16.30.
Och idag vaknade jag med ett halsont som tog i för kung och fosterland. Och så lite feber på det. Så här har jag tassat omkring och sett på skräp-tv, sovit, ätit glass, druckit honungsvatten och sugit på isbitar. Ganska långtråkigt.
Imorgon måste jag bli frisk igen, för på måndag har jag ett jätteviktigt möte och det kan jag inte missa.
Så feber; be gone!
lördag 24 november 2012
torsdag 22 november 2012
Sjukis
Idag skulle jag ha jobbat egentligen, men jag är förkyld, så det blev inget med det.
Istället ligger jag i sängen och nyser och läser och har det egentligen ganska mysigt just nu.
Är dock lite trött, har haft ont i halsen i natt och sovit dåligt. Och Lillfisen har ägnat sig åt väldigt livlig morgongymnastik sedan femtiden i morse. Det är ju i och för sig härligt att känna att han är pigg och alert, men han börjar bli lite starkare nu och det känns ordentligt. Inte så det gör ont, men tillräckligt för att sova ska bli duktigt svårt.
Och så piggnar man ju till av vikariesamtalet också. Först måste man ju sjukanmäla sig, såklart. Sen är det bara att vänta på att en vikarie ska ringa för att få dagens planering. Jag avskyr de där samtalen. Man märker hur mycket det är att tänka på när man ska informera någon som inte känner klassen. Och så glömmer man ändå hälften. Mina första år som lärare hade jag lite ångest över det där, nu blir jag mest irriterad av det.
Det är förvånansvärt många lärarvikarier som inte har koll på någonting. En gång fick jag själv ha genomgång med en tjej på telefon om tiotal och ental, för att hon inte visste vad det var.
När jag är sjuk önskar jag alltid att jag hade ett annat jobb. Ett jobb där man slipper det där långa samtalet på morgonen och slipper undra om vikarien kommer att ringa under dagen för att fråga var saxen är (den ligger på katedern!). Där man bara kan ringa chefen, säga att man är sjuk, vända sig och somna om. Och ta hand om allt som missats när man är frisk igen.
Men idag känner jag inte så. Idag var det en bra vikarie, med råg i ryggen och erfarenhet. Så idag kan jag slappna av och det känns så himla gött.
Prosit!
Istället ligger jag i sängen och nyser och läser och har det egentligen ganska mysigt just nu.
Är dock lite trött, har haft ont i halsen i natt och sovit dåligt. Och Lillfisen har ägnat sig åt väldigt livlig morgongymnastik sedan femtiden i morse. Det är ju i och för sig härligt att känna att han är pigg och alert, men han börjar bli lite starkare nu och det känns ordentligt. Inte så det gör ont, men tillräckligt för att sova ska bli duktigt svårt.
Och så piggnar man ju till av vikariesamtalet också. Först måste man ju sjukanmäla sig, såklart. Sen är det bara att vänta på att en vikarie ska ringa för att få dagens planering. Jag avskyr de där samtalen. Man märker hur mycket det är att tänka på när man ska informera någon som inte känner klassen. Och så glömmer man ändå hälften. Mina första år som lärare hade jag lite ångest över det där, nu blir jag mest irriterad av det.
Det är förvånansvärt många lärarvikarier som inte har koll på någonting. En gång fick jag själv ha genomgång med en tjej på telefon om tiotal och ental, för att hon inte visste vad det var.
När jag är sjuk önskar jag alltid att jag hade ett annat jobb. Ett jobb där man slipper det där långa samtalet på morgonen och slipper undra om vikarien kommer att ringa under dagen för att fråga var saxen är (den ligger på katedern!). Där man bara kan ringa chefen, säga att man är sjuk, vända sig och somna om. Och ta hand om allt som missats när man är frisk igen.
Men idag känner jag inte så. Idag var det en bra vikarie, med råg i ryggen och erfarenhet. Så idag kan jag slappna av och det känns så himla gött.
Prosit!
onsdag 21 november 2012
Nesting på låtsas
Det här med att gravida kvinnor förr eller senare vill börja "boa" inför bebisens ankomst har nu även drabbat mig.
Tyvärr så kan jag inte hänge mig åt detta nyfunna nöje mer än i fantasin eftersom:
1. Vi ska inte bo här när bebisen kommer och vill helst inte öka på antalet flyttkartonger redan innan vi flyttar.
2. Jag har inga pengar. Alltså, det är minus på kontot. Då är det svårt att spendera. Vi ska slå ihop vår ekonomi helt och hållet nu så det blir nog bättre, men jag kan ju inte gå och slösa bort alla våra pengar på bebisinredning och julpynt (är helt galen i julpynt just nu, men vägrar att pynta innan första advent).
Så jag ägnar mig åt nesting i fantasin och försöker planera inköpen så att allt går ihop så småningom. Jag har hittat en tapet till Lillfisen, som vi båda gillar. Happylights ska han få, måste bara bestämma färg. En hylla har vi, som kommer att stå i hans rum. En hel massa kläder har jag hittat, som jag vill köpa. Men allt det här är det ju ingen större brådska med, han kommer ju sova hos oss i början ändå. Men det finns så mycket som är fint... Och filtar, herregud! Så söta filtar.
Och så har vi ju julpyntet. Vi har ganska mycket redan och känner att vi vill hålla igen lite i år, eftersom flytten startar 3 veckor efter jul. Och så har jag blivit nån sorts juljunkie i år, som vill köpa varenda liten kula, ren och girland jag ser. Jag skyller det helt på Fisen!
Och så har vi ju inredningen av nya huset. Jag ser saker hela tiden som jag ser framför mig i det nya vardagsrummet eller köket eller badrummet osv. Men det är ju ingen mening med att köpa sånt nu heller. Kanske på rean efter jul..?
Men så idag, så lät jag mig själv hoppa över skaklarna en liten stund. Jag öppnade plånboken, tog fram kreditkortet och spenderade hela 70 kr!
På en bok till lillen. Jag har nämligen läst att forskning visar att om man läser en bok ofta för bebisen i magen kan samma bok främja amningen sedan. Jag vet inte om det stämmer, men det är mysigt att läsa för magen och alla mina gamla böcker ligger längst in på vinden, så jag slog till. På den här. Och jag är jättenöjd. Det är Fisen också, det har jag bestämt!
Tyvärr så kan jag inte hänge mig åt detta nyfunna nöje mer än i fantasin eftersom:
1. Vi ska inte bo här när bebisen kommer och vill helst inte öka på antalet flyttkartonger redan innan vi flyttar.
2. Jag har inga pengar. Alltså, det är minus på kontot. Då är det svårt att spendera. Vi ska slå ihop vår ekonomi helt och hållet nu så det blir nog bättre, men jag kan ju inte gå och slösa bort alla våra pengar på bebisinredning och julpynt (är helt galen i julpynt just nu, men vägrar att pynta innan första advent).
Så jag ägnar mig åt nesting i fantasin och försöker planera inköpen så att allt går ihop så småningom. Jag har hittat en tapet till Lillfisen, som vi båda gillar. Happylights ska han få, måste bara bestämma färg. En hylla har vi, som kommer att stå i hans rum. En hel massa kläder har jag hittat, som jag vill köpa. Men allt det här är det ju ingen större brådska med, han kommer ju sova hos oss i början ändå. Men det finns så mycket som är fint... Och filtar, herregud! Så söta filtar.
Och så har vi ju julpyntet. Vi har ganska mycket redan och känner att vi vill hålla igen lite i år, eftersom flytten startar 3 veckor efter jul. Och så har jag blivit nån sorts juljunkie i år, som vill köpa varenda liten kula, ren och girland jag ser. Jag skyller det helt på Fisen!
Och så har vi ju inredningen av nya huset. Jag ser saker hela tiden som jag ser framför mig i det nya vardagsrummet eller köket eller badrummet osv. Men det är ju ingen mening med att köpa sånt nu heller. Kanske på rean efter jul..?
Men så idag, så lät jag mig själv hoppa över skaklarna en liten stund. Jag öppnade plånboken, tog fram kreditkortet och spenderade hela 70 kr!
På en bok till lillen. Jag har nämligen läst att forskning visar att om man läser en bok ofta för bebisen i magen kan samma bok främja amningen sedan. Jag vet inte om det stämmer, men det är mysigt att läsa för magen och alla mina gamla böcker ligger längst in på vinden, så jag slog till. På den här. Och jag är jättenöjd. Det är Fisen också, det har jag bestämt!
tisdag 13 november 2012
Bättre
Puh, det var inte roligt. Det var så längesen jag hade ångest att jag glömt hur det känns. Att inte få luft, att inte kunna sluta gråta. Panik.
Så jag ringde lilla mamma som lugnt hjälpte mig att andas igenom det hela och det blev bättre ganska snabbt. Hon kan det där, min mor.
Och det är ingen katastrof om vi inte får utgångspriset. Men lite mer än de budade vill vi allt ha. Så vi får tillbaka vad vi själva betalat.
Nu ligger jag ensam på soffan och känner lillfisen leva runt i magen. Så till den milda grad att det känns utanpå. Då går det inte att ha ångest. Då blir jag bara lugn. Lugn och lycklig.
Allt är gott...
Som polkagrisar!
Så jag ringde lilla mamma som lugnt hjälpte mig att andas igenom det hela och det blev bättre ganska snabbt. Hon kan det där, min mor.
Och det är ingen katastrof om vi inte får utgångspriset. Men lite mer än de budade vill vi allt ha. Så vi får tillbaka vad vi själva betalat.
Nu ligger jag ensam på soffan och känner lillfisen leva runt i magen. Så till den milda grad att det känns utanpå. Då går det inte att ha ångest. Då blir jag bara lugn. Lugn och lycklig.
Allt är gott...
Som polkagrisar!
Ångest
Idag startar budgivningen på vår lägenhet. MacGyver ringde precis med en rapport från mäklaren. Hon har fått tag på alla utom två och fått in ett bud. Som ligger 180000 under utgångspriset.
Det här känns inte bra alls och jag känner min första ångestattack på flera månader komma krypande. Måste andas, måste andas, men det går inget vidare...
Det här känns inte bra alls och jag känner min första ångestattack på flera månader komma krypande. Måste andas, måste andas, men det går inget vidare...
lördag 10 november 2012
Uppe med tuppen
Nåja, nu är ju klockan strax över åtta, så supertidigt är det ju knappast. Men det är också lördag, då brukar det vara sovmorgon.
Men idag har jag lämnat MacGyvers varma famn och sitter och äter frukost framför Nyhetsmorgon.
Det vankas nämligen möhippa idag.
Sjukt kul ska det bli!
Men idag har jag lämnat MacGyvers varma famn och sitter och äter frukost framför Nyhetsmorgon.
Det vankas nämligen möhippa idag.
Sjukt kul ska det bli!
fredag 9 november 2012
It's a boy!
Ja, så är det. Vi var på ultraljud idag och fick se vår lille gosse leva runt i magen. Han mår fint och verkar nöjd och glad.
Jag låter mig uppslukas av lycka ett tag nu och firar med MacGyver på restaurang. Pasta i stora lass får det bli.
Jag låter mig uppslukas av lycka ett tag nu och firar med MacGyver på restaurang. Pasta i stora lass får det bli.
söndag 4 november 2012
Ööh, aj!
Idag har jag haft ont i magen hela dagen. Långt ner till höger. Tror att flingan mår prima ändå, för den sprattlar runt där inne som aldrig förr.
Jag antar att det är livmodern som växer eller nåt sånt, för det gör stundtals gräsligt ont. Jag kan inte stå eller sitta, bara ligga ner, helst med något varmt på magen. Och så vissa stunder gör det inte ont alls. Då får man passa på att laga middag och äta och sånt.
Gick en promenad i eftermiddags också. Tänkte att jag kanske kunde få bebisen att ändra position i magen, men det var en väldigt dålig idé. Efter en kvarts långsamt promenerande hade jag så ont att jag bara kunde ta myrsteg. Övervägde att ringa MacGyver och be honom hämta mig med bilen, men bet ihop och gick vidare. Handlade lite på Ica också. Grät floder när jag kom hem och låg och kved på soffan.
Jag ska sluta med sånt nu. Att vara tapper och duktig. Det lönar sig inte. Från och med nu ska jag bli en slappis. För det är bara när jag slappar som jag mår riktigt bra.
Ja. Så får det bli!
Jag antar att det är livmodern som växer eller nåt sånt, för det gör stundtals gräsligt ont. Jag kan inte stå eller sitta, bara ligga ner, helst med något varmt på magen. Och så vissa stunder gör det inte ont alls. Då får man passa på att laga middag och äta och sånt.
Gick en promenad i eftermiddags också. Tänkte att jag kanske kunde få bebisen att ändra position i magen, men det var en väldigt dålig idé. Efter en kvarts långsamt promenerande hade jag så ont att jag bara kunde ta myrsteg. Övervägde att ringa MacGyver och be honom hämta mig med bilen, men bet ihop och gick vidare. Handlade lite på Ica också. Grät floder när jag kom hem och låg och kved på soffan.
Jag ska sluta med sånt nu. Att vara tapper och duktig. Det lönar sig inte. Från och med nu ska jag bli en slappis. För det är bara när jag slappar som jag mår riktigt bra.
Ja. Så får det bli!
Jo men lite snurrigt är det allt...
Ja, det mesta i mitt liv handlar just nu om att hålla fint hemma inför visningen (går sådär), fundera på väggfärger och tapeter till huset, känna flingan röra sig i magen och bli tokglad varje gång, googla barnkläder och bebisrumsinredning, fundera på jobbrelaterade saker (har fyra utvecklingssamtal kvar och sedan ett massivt efterarbete) och lite annat smått och gott.
Till det hör saken att jag är enormt trött. Alltså, sanslöst, hopplöst trött. I den period av graviditeten när man tydligen ska känna sig som mest pigg och alert. Allt som snurrar i huvudet och denna jäkla trötthet är en väldigt misslyckad kombination. Jag är snurrigare än nånsin (och det säger ganska mycket), har väldigt svårt att fokusera på någonting alls, allt blir bara som en salig blandning i skallen och ingenting blir ordentligt gjort. I allt jag gör känner jag mig otillräcklig och tio steg efter. Barnvagnsköpet var en nödvändighet för att jag skulle få det ur skallen, då det höll mig vaken om nätterna. Även om det känns aningens tidigt att köpa en vagn redan i vecka 19.
Det här kan inte vara normalt, tänkte jag. Så jag ringde min barnmorska, som direkt sa att det antagligen beror på min struma (har underproduktion av sköldkörtelhormon och har ätit medicin mot detta nästan hela mitt liv) och såg till så att jag fick komma in och ta prover. Man kan behöva öka/sänka dosen några gånger under graviditeten, för hormonerna lever ju liksom rövare i kroppen.
Veckan därpå fick jag en läkartid för att utvärdera provresultaten. Det var i torsdags. Tyvärr, och lyckligtvis, visade det sig att jag har perfekta värden. Alla värden, alltså. Helt perfekt.
Så läkaren kom fram till att tröttheten helt enkelt är utmattning (tillbaka där jag var i våras alltså) och sjukskrev mig 50%. Häpp, så kan det gå.
Det känns både bra och dåligt. Bra att mina värden är så fina, då mår nog flingan prima inne i magen.
Dåligt för att jag trillat dit igen och inte själv såg tecknen utan bara ångade på. Väldigt trist att inte orka vara på jobbet med mina underbara elever mer än halvtid. Men det blir väl bättre för dem med en fröken som orkar när hon väl är där. Och de får en underbar vikarie, som de tycker om och känner väl och som jag känner mig trygg med. På så sätt blir det kanske lite lättare för mig att släppa taget, de kommer att lära sig det de ska även om jag inte är där. Vilket inte riktigt var fallet i våras, märkte jag.
Men nu känns det bättre. Det kommer att gå bra.
Idag får ni två tjusiga bilder på mig. Dels magen för en vecka sedan och dels en prima polarhjälte från muséet i Gränna.
Ha en fin söndag, kära ni!
Till det hör saken att jag är enormt trött. Alltså, sanslöst, hopplöst trött. I den period av graviditeten när man tydligen ska känna sig som mest pigg och alert. Allt som snurrar i huvudet och denna jäkla trötthet är en väldigt misslyckad kombination. Jag är snurrigare än nånsin (och det säger ganska mycket), har väldigt svårt att fokusera på någonting alls, allt blir bara som en salig blandning i skallen och ingenting blir ordentligt gjort. I allt jag gör känner jag mig otillräcklig och tio steg efter. Barnvagnsköpet var en nödvändighet för att jag skulle få det ur skallen, då det höll mig vaken om nätterna. Även om det känns aningens tidigt att köpa en vagn redan i vecka 19.
Det här kan inte vara normalt, tänkte jag. Så jag ringde min barnmorska, som direkt sa att det antagligen beror på min struma (har underproduktion av sköldkörtelhormon och har ätit medicin mot detta nästan hela mitt liv) och såg till så att jag fick komma in och ta prover. Man kan behöva öka/sänka dosen några gånger under graviditeten, för hormonerna lever ju liksom rövare i kroppen.
Veckan därpå fick jag en läkartid för att utvärdera provresultaten. Det var i torsdags. Tyvärr, och lyckligtvis, visade det sig att jag har perfekta värden. Alla värden, alltså. Helt perfekt.
Så läkaren kom fram till att tröttheten helt enkelt är utmattning (tillbaka där jag var i våras alltså) och sjukskrev mig 50%. Häpp, så kan det gå.
Det känns både bra och dåligt. Bra att mina värden är så fina, då mår nog flingan prima inne i magen.
Dåligt för att jag trillat dit igen och inte själv såg tecknen utan bara ångade på. Väldigt trist att inte orka vara på jobbet med mina underbara elever mer än halvtid. Men det blir väl bättre för dem med en fröken som orkar när hon väl är där. Och de får en underbar vikarie, som de tycker om och känner väl och som jag känner mig trygg med. På så sätt blir det kanske lite lättare för mig att släppa taget, de kommer att lära sig det de ska även om jag inte är där. Vilket inte riktigt var fallet i våras, märkte jag.
Men nu känns det bättre. Det kommer att gå bra.
Idag får ni två tjusiga bilder på mig. Dels magen för en vecka sedan och dels en prima polarhjälte från muséet i Gränna.
Ha en fin söndag, kära ni!
lördag 3 november 2012
Det där med att kolla upp saker och ting
Ah, lördag! En dag vi sett fram emot länge. Äntligen skulle vi få tid med att gå och simma, istället för att dona i lägenheten. Motionera lite. Tillsammans dessutom.
Glada i hågen gav vi oss så iväg. Ut i ösregnet, inga problem, upp med paraplyet bara. Inte åka bil, inte heller kollektivt. Promenad genom stan! Och genom massiva vattenpölar. Inget kunde få ner vårt humör, vi kände oss friska, starka och duktiga.
Tills vi kom fram till simhallen. Som var stängd. För det är ju röd dag idag. Oops. Humöret sjönk som en sten, men vi dök ner till botten och plockade upp den igen. Vi bestämde oss helt sonika för att promenera vidare in till centrum. Fika lite, gå i några affärer, titta lite på babykläder, lite på tapeter. Visa MacGyver en väska jag önskar mig i julklapp.
Något tapettittande blev det inte, Engelska tapetmagasinet var så klart stängt. Det borde vi ju ha kunnat räkna ut. Vi lyckas alltid gå dit på helgdagar och det är alltid stängt. Det är så vi jobbar...
Men vi är ändå nöjda med dagen. Tre timmars promenerande och mycket blöta fötter gör en trött. Så resten av eftermiddagen har jag spenderat i soffan medan MacGyver gör en massa nyttigheter i arbetsrummet.
Senare blir det taco dinner med cola (Anders Svenssonkväll, alltså) och kanske en film. Kanske tar jag också ett par varv runt lägenheten med den riktiga anledningen till mitt goda humör. En sprillans ny begagnad barnvagn inköpt till mycket bra pris genom Blocket. Den är så fin! Och så bra! Och så lätt!
Aldrig trodde jag att en barnvagn skulle bli mitt mest glädjebringande inköp någonsin...
Glada i hågen gav vi oss så iväg. Ut i ösregnet, inga problem, upp med paraplyet bara. Inte åka bil, inte heller kollektivt. Promenad genom stan! Och genom massiva vattenpölar. Inget kunde få ner vårt humör, vi kände oss friska, starka och duktiga.
Tills vi kom fram till simhallen. Som var stängd. För det är ju röd dag idag. Oops. Humöret sjönk som en sten, men vi dök ner till botten och plockade upp den igen. Vi bestämde oss helt sonika för att promenera vidare in till centrum. Fika lite, gå i några affärer, titta lite på babykläder, lite på tapeter. Visa MacGyver en väska jag önskar mig i julklapp.
Något tapettittande blev det inte, Engelska tapetmagasinet var så klart stängt. Det borde vi ju ha kunnat räkna ut. Vi lyckas alltid gå dit på helgdagar och det är alltid stängt. Det är så vi jobbar...
Men vi är ändå nöjda med dagen. Tre timmars promenerande och mycket blöta fötter gör en trött. Så resten av eftermiddagen har jag spenderat i soffan medan MacGyver gör en massa nyttigheter i arbetsrummet.
Senare blir det taco dinner med cola (Anders Svenssonkväll, alltså) och kanske en film. Kanske tar jag också ett par varv runt lägenheten med den riktiga anledningen till mitt goda humör. En sprillans ny begagnad barnvagn inköpt till mycket bra pris genom Blocket. Den är så fin! Och så bra! Och så lätt!
Aldrig trodde jag att en barnvagn skulle bli mitt mest glädjebringande inköp någonsin...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)