torsdag 31 maj 2012

Lite besviken blir man ju...

... när man upptäcker att alla de bilder som resurspersonen jag har i klassen tog när vi släppte ut våra fjärilar idag inte blev några bilder alls. Hon hade nämligen bara tryckt in avtryckaren till hälften och trott att bilderna togs, när kameran i själva verket bara fokuserade. Snopet.

Det är nämligen så här, att vi har haft fjärilslarver i klassrummet. Man beställer dem från England, så kommer det en burk preparerad med fem små fjärilslarver och mat. Så följer man deras utveckling från larv till puppa, till fjäril. Mycket pedagogiskt. Fjärilarna har man i en cylinderformad nätbur, men inte för länge. Våra puppor blev fjärilar igår, när vi var iväg på idrottsdag. Så idag var det dags att släppa ut dem i friheten!

Vi gick till ett grönområde där jag under högtidliga former tog upp en fjäril i taget för att se dem fladdrande stiga mot skyn. Det var en väldigt speciell och vacker upplevelse, faktiskt. Fjärilarna satt kvar på min hand länge och trots att jag blåste och viftade galant med handen så höll de sig kvar. Jag blev nästan lite kär i en av dem, den var så gullig och ville inte alls ut i friheten. Hela tiden tänkte jag "åh, vilka bra bilder det här måste bli, fjärilar i handen, mot den ljusgrå himlen, tindrande barnaögon och hänförda miner". Men det blev alltså inga bilder. Det var verkligen synd. 

Det där med att de skulle fladdra mot skyn blev det inte heller så mycket med. Det var bara en som gjorde det. De andra nöjde sig med att fladdra ner på gräset och känna lite på den nya situationen. En av dem tog sedan steget mot friheten och gav sig iväg, men när vi gick tillbaka till skolan satt fortfarande tre kvar. Jag hoppas att de mår bra...

Men helt kört är det inte på bildfronten. Jag passade på att ta några bilder igår, när vi fortfarande hade kvar dem i klassrummet. Här ska ni få se!

Tistelfjärilar. Det är inte mycket jag inte kan om dem!

Jaha..?


Vad hände där, liksom?

onsdag 30 maj 2012

Life as I know it

Igår hade jag en lista på vad som skulle göras under dagen. 

Så här såg den ut:
*Reklamera min regnjacka som läcker in.
*Lämna tillbaka böcker på biblioteket.
*Städa trappuppgången (för det är vår vecka).
*Steka pannkakor att ha till matsäck på idrottsdagen (som var idag).
*Handla övrig matsäck.
*Lägg in vattenflaskor i frysen.
*Måla naglarna.
*Tjejkväll hos fin vän.

Så här ser listan ut över vad som faktiskt blev av:
*La in vattenflaskor i frysen.
*Målade naglarna.
*Tog mig till tjejkvällen och det var mysigt.

Så kan det gå när haspen är på! Det vill säga, när huvudvärken tar över mitt liv. Det var ju precis det här jag skulle ta mig bort ifrån. Men ibland gör det för ont och då är det bara att släppa allt annat och vila istället. Mördande tråkigt, men helt nödvändigt. Bu.

Det blev alltså inga pannkakor till matsäck, jag köpte frallor i morse istället. Det funkar också. Och det blev en väldigt bra dag. Så nu är jag nöjd igen. Trots huvudvärk.

måndag 28 maj 2012

California dreaming

Nu får det räcka med balkonghäng. Men jag fortsätter att göra det bästa av denna måndag och drömmer mig bort till ett av mina absoluta drömresmål. Det bästa är att jag inte behöver drömma så länge till. Om en månad är jag nämligen där och har varit det i en vecka, med två veckors njutning och äventyr framför mig. Jag längtar halvt ihjäl mig, tre veckor tillsammans med min älskling, utan måsten och jobb. Och förhoppningsvis utan migrän. Men det brukar gå bra, den brukar vara snäll när jag är utomlands, av någon anledning.

Så, här sitter jag i alla fall, och googlar runt och längtar och drömmer...

Om det här:


Och det här:


Nu vet jag ju inte om vi kommer att vara just precis där, men camping i Yosemite blir det i alla fall.


Lite ökenhetta i Death Valley. Blir törstig bara jag tänker på det...


Kanske posera lite vid ett Joshua tree och akta sig för skallerormar!


Försöka klämma in så mycket glamour som möjligt i LA.


Strandliv och konsert i Santa Barbara.


Äntligen ska jag lära mig det här! Jag är en riktig surfer girl på insidan. Jag har i och för sig aldrig stått på en surfbräda, men äsch... Petitesser. Jag är en supertalang, jag känner det på mig.


Highway 1 med vind i håret.


Vandra bland såna här bjässar.


Fira 4th of july på Santa Cruz beach boardwalk.


Kanske tar vi en tur till Mendocino.


Kanske Napa valley eller något annat vindistrikt.

Det bästa med den här resan är att den är både planerad och spontan på samma gång. Friluftsliv, sol och bad och storstäder. En lagom blandning. Vi har några hotell bokade, men det finns tid för spontanitet också.
Vi är inte riktigt typen som åker till ett ställe och stannar där i en vecka eller två, utan vi gillar att åka runt i ett land eller område och känna på kulturen ordentligt. Misstaget vi så gott som alltid gör är att vi har för bråttom, försöker klämma in för mycket och därför blir det lätt lite stressigt och vi hinner inte riktigt njuta av varje plats. Så ska det inte bli den här gången. Nu ska vi ta det lugnt. Det kommer att bli fantastiskt och fjärilarna i min mage blir fler och fler och vildare och vildare. Ooooh!!!

Fånga dagen

Härligt nog sitter huvudvärken kvar, men det är inte riktigt lika våldsamt som innan. Så nu skiter jag i den och aktiverar mig lite. Ja alltså, jag går ut på balkongen och lägger mig en stund. Det är ju den sista varma dagen på ett tag, så det gäller att passa på. Kanske lyckas jag bli aningens mindre kritvit och lite mer ljusbeige. Den som lever får se.

Jag har hoppat på Anhalt Annikas utmaning, eller uppmaning snarare, att göra det bästa av denna måndag. Det bästa jag kan tänka mig just nu är att slappa på balkongen. Senare ska jag betala räkningarna och jag ska fasenimej tjoa högt av glädje varje gång jag trycker på "skicka" och ser kontot krympa hop. För det är ju till bra saker. En del i alla fall.

Och så hoppas jag att jag piggnar till såpass att jag kan ta en liten cykeltur sen. För det är härligt, tycker jag. 

Och så ska jag önska raggmunk till middag idag. MacGyver lagar de bästa raggmunkarna i världen. Jodå!

Men nu lämnar jag datorn och går ut och gonar mig.

Ha en fin dag!

söndag 27 maj 2012

Wermland forever

Som någon kanske har märkt så refererar jag ibland till Värmland här i bloggen. "What?" kanske någon tänker då, "hon var ju från Göteborg, och ändå är det massa Värmland hit och Värmland dit. What's the deal-io?"

Jo, så här ligger det till. Förutom att min kära mamma faktiskt är från Värmland, så har jag inte haft någon relation till landskapet förrän jag träffade MacGyver. För släkten på mammas sida flyttade ner hit, så det har liksom inte funnits någon större anledning att åka dit. Jag har ett svagt minne från min barndom, där jag sitter i en sandlåda i skymningen och bygger upp Liseberg med pinnar och sand, och gör såna där kor, ni vet, med kottar och småpinnar. Detta var utanför Karlskoga någonstans och med mig i sandlådan satt mammas moster. 
Men det är också allt, förutom flottfärden på Klarälven jag gjorde med scouterna i min ungdom. En på många sätt intressant vecka.

Men så träffade jag då MacGyver och det visade sig att han var från Värmland. Hans bror (U) bor också här nere, men deras föräldrar (svärmor och svärfar) bor kvar i Värmland, om än inte i gossarnas barndomshem.

Familjen har också ett hus där uppe. I de djupa skogarna, omgivet av en sjö, ängar och granar. Det är svärfars barndomshem och även hans mors barndomshem och det är ett riktigt litet paradis! Det används nu bara som fritidshus, men det är en ganska stor gård, som har hyst djur av olika slag och med skogskifte en bit bort.

Att komma dit är som balsam för själen. Knastret när man lämnar asfalten och kör in på grusvägarna. Den avlånga smala sjön som ligger stilla och speglar skogen på andra sidan. Det luktar nyslaget gräs och timmer. Talgoxarna visslar och koltrastarna drillar. 
Grässluttningarna med kor och hästar som lojt lyfter huvudena när vi kör förbi och sedan fortsätter beta. Den pyttelilla smala bron där man måste köra sakta för att inte skrapa i sidorna, som tar oss över till andra sidan, precis där sjön är så smal att den mer liknar en å. Upp för backen och snart ser man det vita huset skymta på kullen bakom äppelträden.

Att stänga bildörren och dra ett djupt andetag och titta ut över gärdet, som glänser och glimmar i solens sista strålar innan den går ner bakom granarna i trollskogen. Det enda som hörs är fågelkvitter och kanske någon avlägsen båtmotor på sjön. Kanske några skratt från ett hus på andra sidan granarna. Lugnet infinner sig, det blir lite lättare att andas och man fylls av en känsla av att allting är precis som det ska vara.

Fast det är ju inte alltid lugnt och tyst. Vi har sommarfester varje år och då är det allt annat än tyst. Vi bygger upp dj-bord, riggar högtalare och dansar till gryningen (det kan väl hända att jag går och lägger mig innan gryningen, men en gång gjorde jag faktiskt inte det, jag var uppe och det blev ljust!). Men trots att vi för en massa oväsen så vilar ändå hela tiden en trolsk stämning över oss. Som att ingenting vi gör kan rubba lugnet. Och det är underbart.

Nu vill ni väl veta hur det ser ut, tänker jag. Så var så goda!


 


Ja. Wermland forever, alltså.

And the saga continues...

Jo, det fortsätter att blixtra och dundra i mitt huvud. "Tur" ändå att jag är ledig. Men lite bitter blir man ju, när vi har det kanske finaste vädret i år (man vet ju aldrig, det kanske är det enda vi får, vi bor ändå i Sverige) och det är för ljust för att jag ska orka vara ute. 

Men igår trotsade jag i alla fall skiten och proppade mig full med diverse tabletter för att möta min bror och hans lille son (vi kan kalla honom Bob) för att följa med när Bob gick på sitt livs första fotbollsmatch. 
Sedan tog vi bilen och åkte till ett par kompisar som hade inflyttningsfest i sitt nya hus en bit utanför stan.
Allt som allt en väldigt trevlig dag, men med en lite darrig och svajig Coconut.

Idag är jag tillbaka i sängen, men fy f-n för att bara ligga och stirra in i väggen hela tiden. Känns som om jag har gjort det alldeles för mycket nu. Så jag tog in datorn hit och nu har jag ändrat hela designen, jag valde huvudvärkfriendly färger, men är ändå inte helt nöjd. Jag blir aldrig nöjd, har alldeles för mycket beslutsångest för det. 

Jag tänkte blogga lite under dagen också, känns som att det varken gör till eller från, men det är ju kul i alla fall.
Jag börjar med några bilder på vad jag haft för mig sen sist.

I början av veckan, när allt var prima och balkongen nystädad.






Lite mitt-i-veckan-lyx. Caprese är bland det bästa jag vet.



I fredags försökte jag skölja bort huvudvärken med lite martini. Ibland funkar alkohol, konstigt nog (vilket inte innebär att jag tar till flaskan varje gång jag får huvudvärk, det hade vart nåt!). Denna gången gjorde det inte det. Men det var gott!




Bobs första ÖIS-match. Det ska börjas i tid.    





 Och så avslutar vi med en solnedgång någonstans söder om Göteborg.

Nu ska jag vila lite och sen är det nog dags för det där Värmlandsinlägget...