Ja, i helgen var vi ju i Stockholm. Vi flög dit, vilket inte alls var så härligt som vi tänkt oss.
För med flygbussar hit och dit och spårvagnar och tunnelbana och långa promenader med mullrande resväskor så tar det ju lika lång tid som tåget. Och tåget är ju sisådär en miljon gånger bättre för miljön, så nästa gång håller vi oss på marken. Det är dessutom mycket lättare att ta med sig saker på tåget, om man skulle råka hitta en affär på Söder som säljer underbara kitschiga inredningssaker och vilja köpa med sig halva affären. Flyger man kan man kanske bara få med sig en lampa...
Hur som haver så var vi hungriga som vargar när vi kom fram. Efter en lång stunds velande och letande (vi gör alltid så när vi är hungriga, inte särskilt smart) så hittade vi en kinesisk restaurang med lite annorlunda meny, dvs inga friterade räkor och ingen strimlad biff med bambuskott. Vi åt oss tokmätta och sen gick vi nöjda tillbaka till hotellet och la oss och sov.
Lördagen bestod av Lidingölopp för MacGyver och fika med gammal vän för mig. Han tog med mig till en väldigt fin bok- och tidningsaffär där jag hittade en amerikansk inredningstidning som slog alla svenska varianter med hästlängder. Här känner jag ofta att det är same same i alla reportage i alla tidningar, men den här, den var rolig. Personliga hem med tonvis med inspiration. Och inspiration behöver vi. Vi bor i ett tråkhem just nu, men när vi flyttar, då jädrar!
Nog om det, jag köpte en gammal klassisk surffilm från 1966 också. Jag får ju inte glömma att jag är en surfer girl egentligen!
På kvällen hade vi bokat bord på en köttrestaurang, som var väldigt bra. Jag får inte äta rött kött just nu (så trist) så jag valde oxkind som långkokats. Det skulle jag inte ha gjort. Smaken var finfin, men konsistensen... Den var liksom lite blank och det ville inte kokosflingan vara med om. Inte alls. Så jag satt där och grät en stund och skämdes, tills jag tog mod till mig och frågade om jag kunde få något annat, vilket naturligtvis gick bra. En lövbiff med kryddsmör blev det. Nu är ju inte lövbiff det mest delikata jag kan tänka mig, men den var god och jag blev mätt. Fast godast var ändå potatispurén med tryffel. Jag avskyr svamp, men älskar tryffel. Fint ska det va'!
Söndagen spenderades dragandes på en resväska, eftersom det i Stockholm verkar råda stor brist på förvaringsboxar. Vi hade tur som råkade se en gubbe hämta ut sitt bagage och snodde snabbt åt oss den boxen, men den var liten och hade bara plats för en väska. Bättre än inget, tänkte vi och drog iväg till Söder. Där gick vi vilse och hittade den där lampan, som ni ser här nedanför. Vi hade ingen liten glödlampa hemma, därav den suspekta looken.
Efter en stund på en pub, tillsammans med min gamle vän åkte vi ut till Arlanda och väntade på att få flyga hem igen.
En fin helg, lite smått förvirrad, men fin.
