Matkoma

Julen är över och tur är väl det. Julmat är ju gott och så, men... Lite mycket!

Vi firade julafton med min familj hos min bror i hans lilla hus utanför Lysekil. Tyvärr långt från havet, men lantligt och snöigt och väldigt idylliskt. Lille Bob var med halva dagen och förgyllde vår tillvaro. Om han bara inte var så pappig... Han har en del trygghetsissues, men det tar vi inte här.

Kvällen spenderades hemma i soffan där vi såg tre filmer på raken. Fast jag somnade under den sista. Älskar att somna i soffan med huvudet i MacGyvers knä. Och så åt vi tomtegröt. Mycket viktigt! Förra året var vi i Värmland och de åt ingen gröt på kvällen. Jag fick gömma mig på toaletten och gråta en skvätt. Det hade väl andra orsaker egentligen, men gröten blev väl droppen. Fast det var en bra jul, det var bara det att det var min första utan min familj och dessutom var farmor väldigt sjuk.

Tillbaka till nutiden. Juldagen spenderades med MacGyvers familj hemma hos hans bror. Deras föräldrar hade kommit ner från Värmland och vi körde julafton all over again. De hade till och med väntat med klapparna tills vi kunde vara med. Ännu en finfin julafton alltså.

Igår var det annandagen och den var mer av en vanlig dag. Fika och bröllopsplanering (inte mitt bröllop, det dröjer) med två väldigt fina vänner och sedan en runda på stan. Det var visserligen inget vanligt med den rundan, med tanke på att det var mellandagsrea. Jag hade tänkt fynda till lillfisen, men kläder för nyfödda var visst inte så prioriterat att rea bort. Hittade lite på polarn och pyret, men frågan är om det var värt pinan att trängas i affärerna med resten av Göteborg. Aldrig mer!
Sen var jag helt slut och lämnade inte soffan på hela eftermiddagen/kvällen. Magen var duktigt spänd och uppsvälld också, så att ligga ner var liksom det enda alternativet.

Idag är MacGyver på jobbet igen och jag vilar ikapp mig. På soffan, var annars?
Just nu har Fisen hicka och hela magen studsar. Det här är nytt och väldigt spännande. Senare kan det hända att jag drar mig ner till tvättstugan, men just nu har jag allt jag behöver här. Skräp-tv, isvatten och en hoppande mage.

Favorit

Favoritsyssla just nu: att ligga rakt upp och ner i soffan och titta på när magen rör sig.

Då glömmer jag lätt smolket i bägaren, nämligen min "julklapp" från försäkringskassan. De överväger att inte ge mig någon sjukpenning. Intressant ställningstagande, kan man tycka. Och gav mig till 27 december på mig att lämna synpunkter på detta. Har försökt kontakta min läkare, min handläggare på fk och kundcenter på fk. Att få tag på någon alls precis innan jul är i princip omöjligt. Jag har skickat iväg ett långt brev till dem i alla fall och hoppas att jag kan släppa skiten över jul.

Nu återgår jag till att betrakta magen. Sen ska jag slå in julklappar.

(Går)Dagens elevkommentar

När jag skulle gå hem från jobbet igår fick jag som vanligt ett gäng kramar av de elever som var i närheten. En av flickorna klappade mig på magen och sa
-God jul lillfisen! Så såg jag hennes ansiktsuttryck ändras. Hon fick en liten uppenbarelse kan man säga.
-Men Caroline, om han är lillfisen, då blir ju du...
-Ja just det, svarade jag glatt, för jag förstod vad som skulle komma.
-Då blir ju du storfisen!!!

Och så är det. Lillfisen och storfisen. Frågan är då, vad blir MacGyver? Megafisen?

Dagens utsikt

Idag faller snön i stora mjuka flingor över Göteborg. Väldigt vackert och juligt.

Jag tittar på allt det fina från min plats i sängen. Eller ja, en trädtopp och en grå himmel ser jag. Och en fin stjärna.

Jag vaknade upp med världens förkylning. Hela huvudet känns helt igentäppt och allt känns allmänt härligt... Här stannar jag nog hela dagen, med avbrott för intagande av föda. Och choklad.
Men den kan ju ätas i sängen.

Sen sist

Nu var det längesen jag skrev igen. Jag har varit så himla trött på sistone och är fortfarande. Idag har jag haft väldigt ont i magen och då blir jag såklart orolig, men så sparkar Fisen till och då känns det lugnare. Har pratat med barnmorska under dagen och det känns som om allt är under kontroll. Det gör inte alls lika ont längre heller, nu har jag bara huvudvärk.

Hur som helst så har jag varit väldigt dålig på att läsa bloggar och ännu sämre på att kommentera. Det får vara så ett tag, jag vilar istället, läser böcker och sover. Och jobbar. Det är väl dit energin går, antar jag. Men det är ganska mysigt på jobbet så här i juletid. Förutom att jag glömmer en massa saker hela tiden och får reparera skadan i efterhand. Men snart är det lov och då får jag glömma jobbet helt ett par veckor.

Nu ska jag återgå till att googla barnkläder (vilket är ett kapitel för sig, det kommer ett inlägg om det inom kort). Visar några bilder av vad jag haft för mig på sistone, så inte inlägget blir alltför tråkigt...

Advent

Ja, idag är det alltså första advent. Viktig dag för mig, nu får vi äntligen börja pynta lite inför julen!

Vi började dagen med frukost (chock!) och att tända första ljuset. Och med att läsa "När första ljuset brinner...". Vi har alla våra yrkesskador, som MacGyver säger.

Jag har slagit på stort och lockat håret också! Så nu är jag ack så adventsfin och om en liten stund beger vi oss in mot Kronhusbodarna och julmarknad.

Det här är inte riktigt likt oss, men i år är något annorlunda. Plötsligt är julmys superviktigt för mig och jag kapitulerar helt. Och följer mina impulser. MacGyver har inget val. Jag skyller, som vanligt, allting på lillfisen.

Tre biverkningar av graviditet som ingen informerat mig om innan.

1. Snarkandet. Min pappa ligger i lä nu för tiden. Och det vill inte säga lite. Jag drömmer att jag är med i snark-vm och har hittat på en helt egen teknik, som låter högre än alla andras. Om jag inte väcker mig själv då. Det händer några gånger per natt.

2. Dreglandet. Som en riktigt hungrig hund. Endast nattetid, som tur är.

3. Kärleken (nu blir det lite cheesy här). Den har fullständigt överrumplat mig. Nog fattade jag innan att man får känslor för det lilla livet, men det här... Att varje liten rörelse inifrån kan framkalla såna lyckokänslor, det är ganska intressant. Och beskyddarinstinkten. Jösses.
Och känslorna spiller över på allt annat och därmed alla andra. Har nog aldrig varit så kär i MacGyver som jag är nu.

Ja, som sagt. Intressant.

Taggtråd

Det känns som om jag har taggtråd i halsen. Jag mådde bättre igår och pös iväg till jobbet. Jag hade planerat smart för lugna lektioner och det blev det också. Och så tänkte jag gå hem tidigt, men så blev det inte alls. Jag vet inte riktigt vad jag gjorde där på eftermiddagen, förutom att skriva veckobrev och trösta en ledsen elev, men tiden gick tydligen och jag kom inte därifrån förrän vid 16.30.

Och idag vaknade jag med ett halsont som tog i för kung och fosterland. Och så lite feber på det. Så här har jag tassat omkring och sett på skräp-tv, sovit, ätit glass, druckit honungsvatten och sugit på isbitar. Ganska långtråkigt.

Imorgon måste jag bli frisk igen, för på måndag har jag ett jätteviktigt möte och det kan jag inte missa.

Så feber; be gone!

Sjukis

Idag skulle jag ha jobbat egentligen, men jag är förkyld, så det blev inget med det.

Istället ligger jag i sängen och nyser och läser och har det egentligen ganska mysigt just nu.

Är dock lite trött, har haft ont i halsen i natt och sovit dåligt. Och Lillfisen har ägnat sig åt väldigt livlig morgongymnastik sedan femtiden i morse. Det är ju i och för sig härligt att känna att han är pigg och alert, men han börjar bli lite starkare nu och det känns ordentligt. Inte så det gör ont, men tillräckligt för att sova ska bli duktigt svårt.

Och så piggnar man ju till av vikariesamtalet också. Först måste man ju sjukanmäla sig, såklart. Sen är det bara att vänta på att en vikarie ska ringa för att få dagens planering. Jag avskyr de där samtalen. Man märker hur mycket det är att tänka på när man ska informera någon som inte känner klassen. Och så glömmer man ändå hälften. Mina första år som lärare hade jag lite ångest över det där, nu blir jag mest irriterad av det.
Det är förvånansvärt många lärarvikarier som inte har koll på någonting. En gång fick jag själv ha genomgång med en tjej på telefon om tiotal och ental, för att hon inte visste vad det var.
När jag är sjuk önskar jag alltid att jag hade ett annat jobb. Ett jobb där man slipper det där långa samtalet på morgonen och slipper undra om vikarien kommer att ringa under dagen för att fråga var saxen är (den ligger på katedern!). Där man bara kan ringa chefen, säga att man är sjuk, vända sig och somna om. Och ta hand om allt som missats när man är frisk igen.

Men idag känner jag inte så. Idag var det en bra vikarie, med råg i ryggen och erfarenhet. Så idag kan jag slappna av och det känns så himla gött.

Prosit!

Nesting på låtsas

Det här med att gravida kvinnor förr eller senare vill börja "boa" inför bebisens ankomst har nu även drabbat mig.

Tyvärr så kan jag inte hänge mig åt detta nyfunna nöje mer än i fantasin eftersom:
1. Vi ska inte bo här när bebisen kommer och vill helst inte öka på antalet flyttkartonger redan innan vi flyttar.
2. Jag har inga pengar. Alltså, det är minus på kontot. Då är det svårt att spendera. Vi ska slå ihop vår ekonomi helt och hållet nu så det blir nog bättre, men jag kan ju inte gå och slösa bort alla våra pengar på bebisinredning och julpynt (är helt galen i julpynt just nu, men vägrar att pynta innan första advent).

Så jag ägnar mig åt nesting i fantasin och försöker planera inköpen så att allt går ihop så småningom. Jag har hittat en tapet till Lillfisen, som vi båda gillar. Happylights ska han få, måste bara bestämma färg. En hylla har vi, som kommer att stå i hans rum. En hel massa kläder har jag hittat, som jag vill köpa. Men allt det här är det ju ingen större brådska med, han kommer ju sova hos oss i början ändå. Men det finns så mycket som är fint... Och filtar, herregud! Så söta filtar.

Och så har vi ju julpyntet. Vi har ganska mycket redan och känner att vi vill hålla igen lite i år, eftersom flytten startar 3 veckor efter jul. Och så har jag blivit nån sorts juljunkie i år, som vill köpa varenda liten kula, ren och girland jag ser. Jag skyller det helt på Fisen!

Och så har vi ju inredningen av nya huset. Jag ser saker hela tiden som jag ser framför mig i det nya vardagsrummet eller köket eller badrummet osv. Men det är ju ingen mening med att köpa sånt nu heller. Kanske på rean efter jul..?

Men så idag, så lät jag mig själv hoppa över skaklarna en liten stund. Jag öppnade plånboken, tog fram kreditkortet och spenderade hela 70 kr!

På en bok till lillen. Jag har nämligen läst att forskning visar att om man läser en bok ofta för bebisen i magen kan samma bok främja amningen sedan. Jag vet inte om det stämmer, men det är mysigt att läsa för magen och alla mina gamla böcker ligger längst in på vinden, så jag slog till. På den här. Och jag är jättenöjd. Det är Fisen också, det har jag bestämt!

Bättre

Puh, det var inte roligt. Det var så längesen jag hade ångest att jag glömt hur det känns. Att inte få luft, att inte kunna sluta gråta. Panik.
Så jag ringde lilla mamma som lugnt hjälpte mig att andas igenom det hela och det blev bättre ganska snabbt. Hon kan det där, min mor.
Och det är ingen katastrof om vi inte får utgångspriset. Men lite mer än de budade vill vi allt ha. Så vi får tillbaka vad vi själva betalat.

Nu ligger jag ensam på soffan och känner lillfisen leva runt i magen. Så till den milda grad att det känns utanpå. Då går det inte att ha ångest. Då blir jag bara lugn. Lugn och lycklig.

Allt är gott...

Som polkagrisar!

Ångest

Idag startar budgivningen på vår lägenhet. MacGyver ringde precis med en rapport från mäklaren. Hon har fått tag på alla utom två och fått in ett bud. Som ligger 180000 under utgångspriset.

Det här känns inte bra alls och jag känner min första ångestattack på flera månader komma krypande. Måste andas, måste andas, men det går inget vidare...

Uppe med tuppen

Nåja, nu är ju klockan strax över åtta, så supertidigt är det ju knappast. Men det är också lördag, då brukar det vara sovmorgon.

Men idag har jag lämnat MacGyvers varma famn och sitter och äter frukost framför Nyhetsmorgon.
Det vankas nämligen möhippa idag.
Sjukt kul ska det bli!

It's a boy!

Ja, så är det. Vi var på ultraljud idag och fick se vår lille gosse leva runt i magen. Han mår fint och verkar nöjd och glad.
Jag låter mig uppslukas av lycka ett tag nu och firar med MacGyver på restaurang. Pasta i stora lass får det bli.

Ööh, aj!

Idag har jag haft ont i magen hela dagen. Långt ner till höger. Tror att flingan mår prima ändå, för den sprattlar runt där inne som aldrig förr.

Jag antar att det är livmodern som växer eller nåt sånt, för det gör stundtals gräsligt ont. Jag kan inte stå eller sitta, bara ligga ner, helst med något varmt på magen. Och så vissa stunder gör det inte ont alls. Då får man passa på att laga middag och äta och sånt.

Gick en promenad i eftermiddags också. Tänkte att jag kanske kunde få bebisen att ändra position i magen, men det var en väldigt dålig idé. Efter en kvarts långsamt promenerande hade jag så ont att jag bara kunde ta myrsteg. Övervägde att ringa MacGyver och be honom hämta mig med bilen, men bet ihop och gick vidare. Handlade lite på Ica också. Grät floder när jag kom hem och låg och kved på soffan.
Jag ska sluta med sånt nu. Att vara tapper och duktig. Det lönar sig inte. Från och med nu ska jag bli en slappis. För det är bara när jag slappar som jag mår riktigt bra.

Ja. Så får det bli!

Jo men lite snurrigt är det allt...

Ja, det mesta i mitt liv handlar just nu om att hålla fint hemma inför visningen (går sådär), fundera på väggfärger och tapeter till huset, känna flingan röra sig i magen och bli tokglad varje gång, googla barnkläder och bebisrumsinredning, fundera på jobbrelaterade saker (har fyra utvecklingssamtal kvar och sedan ett massivt efterarbete) och lite annat smått och gott.

Till det hör saken att jag är enormt trött. Alltså, sanslöst, hopplöst trött. I den period av graviditeten när man tydligen ska känna sig som mest pigg och alert. Allt som snurrar i huvudet och denna jäkla trötthet är en väldigt misslyckad kombination. Jag är snurrigare än nånsin (och det säger ganska mycket), har väldigt svårt att fokusera på någonting alls, allt blir bara som en salig blandning i skallen och ingenting blir ordentligt gjort. I allt jag gör känner jag mig otillräcklig och tio steg efter. Barnvagnsköpet var en nödvändighet för att jag skulle få det ur skallen, då det höll mig vaken om nätterna. Även om det känns aningens tidigt att köpa en vagn redan i vecka 19.

Det här kan inte vara normalt, tänkte jag. Så jag ringde min barnmorska, som direkt sa att det antagligen beror på min struma (har underproduktion av sköldkörtelhormon och har ätit medicin mot detta nästan hela mitt liv) och såg till så att jag fick komma in och ta prover. Man kan behöva öka/sänka dosen några gånger under graviditeten, för hormonerna lever ju liksom rövare i kroppen.

Veckan därpå fick jag en läkartid för att utvärdera provresultaten. Det var i torsdags. Tyvärr, och lyckligtvis, visade det sig att jag har perfekta värden. Alla värden, alltså. Helt perfekt.
Så läkaren kom fram till att tröttheten helt enkelt är utmattning (tillbaka där jag var i våras alltså) och sjukskrev mig 50%. Häpp, så kan det gå.

Det känns både bra och dåligt. Bra att mina värden är så fina, då mår nog flingan prima inne i magen.
Dåligt för att jag trillat dit igen och inte själv såg tecknen utan bara ångade på. Väldigt trist att inte orka vara på jobbet med mina underbara elever mer än halvtid. Men det blir väl bättre för dem med en fröken som orkar när hon väl är där. Och de får en underbar vikarie, som de tycker om och känner väl och som jag känner mig trygg med. På så sätt blir det kanske lite lättare för mig att släppa taget, de kommer att lära sig det de ska även om jag inte är där. Vilket inte riktigt var fallet i våras, märkte jag.
Men nu känns det bättre. Det kommer att gå bra.

Idag får ni två tjusiga bilder på mig. Dels magen för en vecka sedan och dels en prima polarhjälte från muséet i Gränna.

Ha en fin söndag, kära ni!

Det där med att kolla upp saker och ting

Ah, lördag! En dag vi sett fram emot länge. Äntligen skulle vi få tid med att gå och simma, istället för att dona i lägenheten. Motionera lite. Tillsammans dessutom.

Glada i hågen gav vi oss så iväg. Ut i ösregnet, inga problem, upp med paraplyet bara. Inte åka bil, inte heller kollektivt. Promenad genom stan! Och genom massiva vattenpölar. Inget kunde få ner vårt humör, vi kände oss friska, starka och duktiga.

Tills vi kom fram till simhallen. Som var stängd. För det är ju röd dag idag. Oops. Humöret sjönk som en sten, men vi dök ner till botten och plockade upp den igen. Vi bestämde oss helt sonika för att promenera vidare in till centrum. Fika lite, gå i några affärer, titta lite på babykläder, lite på tapeter. Visa MacGyver en väska jag önskar mig i julklapp.

Något tapettittande blev det inte, Engelska tapetmagasinet var så klart stängt. Det borde vi ju ha kunnat räkna ut. Vi lyckas alltid gå dit på helgdagar och det är alltid stängt. Det är så vi jobbar...

Men vi är ändå nöjda med dagen. Tre timmars promenerande och mycket blöta fötter gör en trött. Så resten av eftermiddagen har jag spenderat i soffan medan MacGyver gör en massa nyttigheter i arbetsrummet.

Senare blir det taco dinner med cola (Anders Svenssonkväll, alltså) och kanske en film. Kanske tar jag också ett par varv runt lägenheten med den riktiga anledningen till mitt goda humör. En sprillans ny begagnad barnvagn inköpt till mycket bra pris genom Blocket. Den är så fin! Och så bra! Och så lätt!

Aldrig trodde jag att en barnvagn skulle bli mitt mest glädjebringande inköp någonsin...

Att gå vidare

Det känns som att vi bor i en hemnetannons. Och det gör vi ju faktiskt!

De senaste veckorna har vi röjt och rensat, städat och fejat, och fixat och donat. Vår lägenhet ligger nu uppe för försäljning och det känns så grymt skönt och samtidigt lite sorgligt.
Vi har haft det väldigt bra här och haft många väldigt roliga stunder.
Men nu är det dags att lämna över till nästa och hoppas att de kommer att trivas lika bra som vi har gjort.

Men att se sitt hem på nätet. Det är en märklig känsla...

Bilder från husmanhagberg.se

Kalv

Har jag sagt att jag gillar mjölk? Jag älskar mjölk, dricker ungefär en liter om dagen. Kokosflingan kommer att få starka ben, minsann.

Idag gick det kanske lite överstyr. Men man måste ju få unna sig. Väl?

Färdigt!

Det är vårt! Jag är helt slut efter denna pärs. Vi förlorade budgivningen, men säljaren valde ändå att sälja till oss. Jösses, vilken bergochdalbana!

Nu är det hög tid att sova. Och drömma om tapeter och uteplatser och annat mysigt.

Natti!

Oj hoppsan!

Supersnabbt inlägg från jobbet. Det verkar som om jag och talgoxarna kommer att få stifta närmare bekantskap snart. För vi verkar nämligen ha vunnit budgivningen. Det är inte riktigt klart än och än så länge är känslan mer ångest än glädje, men ändå!

Husägare (radhusägare, då).
Shit pommes frittes...

Ännu en helg.

Det är söndag kväll. Jag har egentligen inget särskilt att förtälja.
Jag har haft huvudvärk och mått illa och så har jag spytt. Ganska mycket.
Jag har vilat och vilat och fulgråtit till Jane Eyre, medan MacGyver var på fest. Jag skulle också gått på fest, men ja. Huvudvärk, alltså.

Och så har jag rensat ur garderoben. Vinter- och graviditetssäkrat den, kan man säga. Egentligen skulle vi städat hela lägenheten, men ja. Huuvudvärk, alltså.

Och så var vi på visning idag. Kraftigt överbefolkad öppen visning. Klaustrofobiskt. Man såg i princip ingenting av hur det faktiskt såg ut, fick stå i kö till alla rum, jag blev inträngd på toan (talgoxetoan i och för sig och den var ganska trivsam) och fick vänta en bra stund på att få komma ut.
Vi åker tillbaka på tisdag, på bokad visning och hoppas på att få lite mer svängrum.

I brist på annat bjussar jag på en magbild från i fredags. Den växer!

Kan det vara fredag?

Äh...

Jag tror eventuellt det.

Stockholm

Ja, i helgen var vi ju i Stockholm. Vi flög dit, vilket inte alls var så härligt som vi tänkt oss.
För med flygbussar hit och dit och spårvagnar och tunnelbana och långa promenader med mullrande resväskor så tar det ju lika lång tid som tåget. Och tåget är ju sisådär en miljon gånger bättre för miljön, så nästa gång håller vi oss på marken. Det är dessutom mycket lättare att ta med sig saker på tåget, om man skulle råka hitta en affär på Söder som säljer underbara kitschiga inredningssaker och vilja köpa med sig halva affären. Flyger man kan man kanske bara få med sig en lampa...

Hur som haver så var vi hungriga som vargar när vi kom fram. Efter en lång stunds velande och letande (vi gör alltid så när vi är hungriga, inte särskilt smart) så hittade vi en kinesisk restaurang med lite annorlunda meny, dvs inga friterade räkor och ingen strimlad biff med bambuskott. Vi åt oss tokmätta och sen gick vi nöjda tillbaka till hotellet och la oss och sov.

Lördagen bestod av Lidingölopp för MacGyver och fika med gammal vän för mig. Han tog med mig till en väldigt fin bok- och tidningsaffär där jag hittade en amerikansk inredningstidning som slog alla svenska varianter med hästlängder. Här känner jag ofta att det är same same i alla reportage i alla tidningar, men den här, den var rolig. Personliga hem med tonvis med inspiration. Och inspiration behöver vi. Vi bor i ett tråkhem just nu, men när vi flyttar, då jädrar!

Nog om det, jag köpte en gammal klassisk surffilm från 1966 också. Jag får ju inte glömma att jag är en surfer girl egentligen!

På kvällen hade vi bokat bord på en köttrestaurang, som var väldigt bra. Jag får inte äta rött kött just nu (så trist) så jag valde oxkind som långkokats. Det skulle jag inte ha gjort. Smaken var finfin, men konsistensen... Den var liksom lite blank och det ville inte kokosflingan vara med om. Inte alls. Så jag satt där och grät en stund och skämdes, tills jag tog mod till mig och frågade om jag kunde få något annat, vilket naturligtvis gick bra. En lövbiff med kryddsmör blev det. Nu är ju inte lövbiff det mest delikata jag kan tänka mig, men den var god och jag blev mätt. Fast godast var ändå potatispurén med tryffel. Jag avskyr svamp, men älskar tryffel. Fint ska det va'!

Söndagen spenderades dragandes på en resväska, eftersom det i Stockholm verkar råda stor brist på förvaringsboxar. Vi hade tur som råkade se en gubbe hämta ut sitt bagage och snodde snabbt åt oss den boxen, men den var liten och hade bara plats för en väska. Bättre än inget, tänkte vi och drog iväg till Söder. Där gick vi vilse och hittade den där lampan, som ni ser här nedanför. Vi hade ingen liten glödlampa hemma, därav den suspekta looken.
Efter en stund på en pub, tillsammans med min gamle vän åkte vi ut till Arlanda och väntade på att få flyga hem igen.

En fin helg, lite smått förvirrad, men fin.

Äsch också.

Det blev inget med radhuset. Budgivare 4 ville tydligen väldigt gärna ha det, så vi lät dem få det. Fint av oss. Trodde att jag skulle bli ledsen om det inte blev vårt, men jag har redan släppt det. Är sjukt nöjd med mig själv.

Vi har dock fått upp ögonen för ett annat, om än lite längre från stan. 18 minuter med pendeln känns ändå helt ok. Vi var och kikade lite på området idag och det såg bra ut. Visningen är på söndag. Jag visar er en bild från gästtoan. Tänk att sitta där och filosofera (eller morgonspy, om det faller sig så) tillsammans med talgoxarna. Lite fågelsång på det och saken är biff!

Vår försäljning är i rullning också. På onsdag kommer en stylist hit för att tala om för oss vad som borde fixas. Det blir intressant! Tror jag har hyfsad koll, efter att ha knarkat hemnet ett bra tag, men det ska bli kul att få facit.

Nu ska flingan (jäkligt stor flinga nu, drygt en decimeter från huvud till stjärt) och jag sova. Klockan är ju skitmycket!

Nya morgonrutiner

Jag har ju varit ganska lyckosam under den första tiden tiden av min graviditet.
När många mår illa och spyr hit och dit har jag mest varit sömnig.
Och jag har har varit så nöjd med det och känt mig som en avundsvärd jäkel.

Och så kommer man förbi vecka tolv och det står överallt att nu börjar den bästa tiden när de flesta mår fantastiskt bra! Gött, tänkte jag, nu blir jag kanske pigg också!

Men icke. Jag går fortfarande och lägger mig vid 20-21 varje kväll. Oftare 21 än 20 i och för sig, vilket ju kan tyda på ett visst tillpiggnande.

Men så förra veckan, när jag gick in i vecka 14, kom illamåendet. Varje morgon innan jag kan starta upp dagen ordentligt måste jag ta en tur till toalettstolen och sitta på knä och hulka.

Att spy är det absolut värsta jag vet och jag gör det bara om det inte går att förhindra. Jag mår hellre illa i dagar än att kräkas.

Nu är det dock nödvändigt varje morgon och jag måste säga att jag börjar vänja mig. Det här kanske kan funka som någon form av kräkterapi för mig. Hm. Inte så dumt ändå...

Av hänsyn till er skippar jag att lägga upp någon bild denna gång ;)

Ett livstecken

Ja, inte från bebisen (fast den mår nog finfint) utan från mig! I form av ett miniinlägg.

Vi var i Stockholm i helgen, vilket hade sina toppar och dalar. Jag kommer att berätta mer om det en annan dag.

Jag fick nämligen med mig en förkylning hem, så jag är lite groggy. Inte stannahemmafrånjobbetgroggy, men ni vet. Seg.

Så jag slänger ut en bild från hotellrummet på mig och min lilla mage.

Imorgon börjar budgivningen. Lite nervöst...

Lite busy...

Ojojoj. Det händer grejer här, må ni tro! Ja, det händer så mycket att jag knappt ens hinner läsa bloggar på kvällarna. Jag går ju i och för sig fortfarande och lägger mig vid åttatiden på kvällarna, så det lämnar inte så mycket tid över till annat, men ändå!

Vad är det då som händer, undrar du nu. Jo. Vi har hittat oss ett radhus som vi hjärtans gärna vill ha. Bra område, bra pris, fult kök, men det kan vi leva med. Precis lagom stort för oss och med både skog och öppna fält runt knuten.

Så vi har satt igång med säljprocessen av vår lägenhet, fått den värderad (ganska hög värdering, till vår stora glädje) och skaffat lånelöfte. Imorgon är det visning och så en till på måndag och sen är det dags att börja buda.

Vi tänker som så att även om vi inte vinner budgivningen så säljer vi lägenheten ändå. Det dyker upp nånting annat, nu vet vi ju vad vi vill ha.
På ett eller annat sätt löser det sig. Här kan vi inte bo kvar, det är för mycket backar och trappor, jag blir helt utmattad bara av att gå hem från bussen. Jag verkar vara en sån där som får rejäl mage ganska snabbt och det blir jobbigare och jobbigare att bo här uppe på berget. Dags att dra vidare.

Så vi sätter oss i båten och åker med, varthän den än må ta oss!

Snart är det sommar!

Jo, men det är säkert! Det är bara hösten, vintern och våren kvar, sen kommer den! Och vi har redan börjat göra upp semesterplaner. Det blir inte avancerat alls, vi har ju en liten en då. Inget Kalifornien alltså.

Men däremot ett hus på Österlen! En vecka i juni hyr vi ett hus, som man blir tilldelad genom ett lotteri (en tjänstemannaklubb som mamma är med i) för en mycket rimlig penning.
Och vi fick en av veckorna, så vi är sjukt nöjda.

Jag har ju förmånen att ha sommarlov även när jag är föräldraledig, så jag går i tjänst i slutet av juni och så tar MacGyver ut pappadagar och spär ut semestern med. Så vi räknar med sisådär åtta veckor ledigt tillsammans med kokosflingan i sommar. Helt ljuvligt.

Det blir Skåne och Värmland och en hel del bara vara hemma också. Aningens billigare än denna sommaren.

Men först ska vi njuta av virvlande höstlöv, tända ljus, raggsockar, varmt te, advent, jul, snö, isiga gator, stor mage, knoppande snödroppar, späda ljusgröna björklöv och väldigt mycket mer. För alla årstider har sin charm och det går minsann att hitta guldkorn överallt. (Gud vad jag låter skenhelig och äckligt positiv. Jag har ingen huvudvärk idag nämligen, det är därför.)

Och sen får vi åka söderut och njuta av det här...

Ledig dag

Att vakna med huvudvärk på sin lediga dag är inte kul, men ganska klassiskt.

Jag har dock planer för dagen och har inte tid med värk, så jag tar en dubbel Alvedon och hoppas på det bästa.

Jag ska nämligen luncha (slant på tangenterna där och höll på att skriva lyncha, oops!) med en mycket kär vän som nyligen flyttade till Värmland, men som är hemma på besök. Jag saknar henne mycket och längtar till lunchen.

Sen ska jag träna med min PT. Det ser jag inte alls framemot, trots att hon är supergullig och jättebra på det hon gör. Jag är inne i min andfådda fas och får andnöd bara av en stunds högläsning för klassen. Men hon har lovat att ta det lugnt med mig, så jag får väl lita på det.

Men nu tar jag och gosar ner mig under täcket en stund till, bara för att jag kan! Här är mjukt och varmt och om jag fick välja skulle jag ligga kvar halva dagen :)

Mustigt!

Nu när hösten är här på riktigt blir jag sugen på rejäl mat. Helstekt kyckling, helstekt rödspätta, porterstek, boeuf bourgignon och sånt där.

Idag körde vi pasta med strimlad biff i mustig tomatsås. Mustigt är höstens ord. Mmmustigt..!

Söndagsbloggare

Det är nog det jag är. En söndagsbloggare. Veckodagarna går så fort när man är graviditetstrött och anstränger sig hela dagarna för att för att vara pigg och käck med eleverna. När arbetsdagen är slut ska det åkas hem och då tar energin slut. Kul för MacGyver, när jag somnar vid åtta varje kväll. Men han får å andra sidan väldigt mycket egentid!
Och snart är vecka 12 slut och tröttheten avtar förhoppningsvis.

Igår var vi på Ikea och inhandlade höstförnödenheter som ljus och servetter och sånt.
På kvällen var vi bortbjudna och fick grillat kött med bea. Det kan ju aldrig gå fel.

Idag har jag mått rätt rötet och mest legat på soffan och tittat på när MacGyver målat vardagsrumslisterna. Fint blir det!

Jag vet inte vad det blir av den här bloggen, känns som en dagboksblogg och det var inte riktigt vad jag tänkte mig från början. På dagarna får jag ofta idéer för inlägg, gärna mitt i lektionen, men jag hinner ju glömma det rätt snabbt.

Kanske blir det bättre om MacGyver fixar till min dator. Eller om jag gör det själv, kanske... För mobilbloggande är inte så stimulerande.

Hm

Jag har alltid fått höra att jag har så långa ben, men efter mitt senaste inköp undrar jag om det verkligen kan stämma...

Höstens aktiviteter

Vi håller på att planera upp hösten litegrann. Vi brukar alltid åka på en liten weekend i november, för att lätta upp i höstmörkret. Vi har varit i London och Köpenhamn ( 2 ggr, vi älskar Köpenhamn och en av mina bästa vänner bor där).

I år blir det annorlunda. Vi har redan bokat in två små getaways, även om den första kommer att präglas av MacGyvers Lidingölopp. Om tre veckor åker vi alltså till Stockholm. Vad jag ska hitta på de timmar han är ute och kämpar i skogen vet jag inte. Jag gillar Söder, så kanske jag strosar runt lite där, småshoppar lite, fikar lite... Tips mottages tacksamt.
Och så har vi ju två kvällar, då det ska ätas gott. Tips på prisvärda restauranger mottages också tacksamt! Vi uppskattar vällagad och genomtänkt mat, men ekonomin tillåter inga astronomiska priser.
På söndagen har vi hela dagen på oss. Då passar vi på att gå på museum (Fotografiska, tror jag) och äta långlunch och se oss omkring.
För det finns ju så mycket att se, jag älskar Stockholm! Kan tänka mig att det är fint i september...

I oktober har vi bokat in oss för en romantisk helg på Amalias hus i Gränna. Då ska vi bara mysa och gå omkring och hålla handen och titta på polkagristillverkning och äta polkagrisar och njuta av tillvaron.

Så om det finns några pengar kvar till en novemberresa är tveksamt. Vi ville åka till Prag, men där vill man dricka öl och det känns ju lite olämpligt i dagsläget. Vi får se hur vi gör. Vi kanske får fullt upp med flyttstädning och annat kul istället.

Och Stockholm och Gränna är ju inte heller så illa pinkat!

Att flytta eller inte flytta...

Helgen har varit fin, lite fotboll (6-0 vinst), lite bus med Bob, även om det inte blev så mycket busande, han är väääldigt pappig och gråter så fort min bror släpper honom. Hoppas han växer ur det snart.

Jag har huvudvärk, såklart, men det verkar faktiskt som att migränen lämnar mig ifred. Det här är spänningshuvudvärk, om än mycket kraftig sådan. Jag gör mina stretchövningar och ska prata med min tandläkare om bettskena nästa gång jag ska dit.

Annars handlar vårt liv just nu mest om boende. Vi trivs ju väldigt bra i vår lägenhet, men det finns några aber här.

1. Vi bor på tredje våningen utan hiss och barnvagnsförrådet ligger en trappa ned i källaren, innanför en astung dörr.

2. Vi känner att vi redan nu har lite svårt att få pengarna att räcka till. Det är ganska dyrt här och det snackas om nya fönster och annat, vilket inte kommer att sänka kostnaderna.
Skulle det vara så att vi bara ville bo så vore det inga problem, men vi vill gärna spara också, resesparande, bröllopssparande, hussparande, pensionssparande och så behöver man ju en buffert också. Just nu är det lite svårt och ett lite billigare boende vore nog att föredra. Jag jobbar ju bara 80% också och det märks ju.

Så nu söker vi hyresrätter och tittar på billigare bostadsrätter. Vi är ganska kräsna med vilka områden vi kan tänka oss, men har ändå vidgat våra vyer ganska rejält. Så vi hoppas att något dyker upp innan kokosflingan kommer. Och gör det inte det så... Löser det väl sig ändå. Jag får kånka, helt enkelt :)

Det finns ju en lösning till förstås. Att vi blir rika och kan flytta vart vi vill! MacGyver jobbar på det, men det går lite långsamt. Det finns ju lagar och sånt att följa...

Lyxlirare

Det är jag det! Jag är på kurs, minsann! Och bor på hotell! Det är inte ofta man får den möjligheten som lärare.

Då spelar det ju mindre roll att kursen, som är i fashionabla Falköping, visade sig vara fel kurs och att hotellet är dragigt, lyhört och trist.

För jag är på kurs! Och bor på hotell!

Och nu ska jag sova, för det finns liksom inget annat att göra här.

Natti natti!

Aaah!

Hemkörd butter chicken med vitlöksnaan och mango lassi.

Ligger nu och guppar i min mycket mätta och mycket nöjda mage.

Sovmorgon

Klockan är runt 11 och jag har precis börjat känna att det känns lagom att vakna. Men inte gå upp!
Utanför är det grått och höstigt, kanske börjar det regna snart. Det spelar ingen roll, för idag ska jag ingenstans. Bara vara trött och seg och läsa böcker och lyssna på musik och äta Gott & blandat och kanske kanske ligga kvar i sängen precis hela dagen.

Det känns som ett bra upplägg för en grå söndag.

Längtan

Jag när en längtan i mitt bröst. I många bloggar jag läser står det nu om True blood. Jag älskar True blood, min vän S och jag brukar ha tb-kvällar en gång i veckan. Eller ja, vampyrporrkvällar är ju precis vad det är. Vi kör igång med säsong 5 nu om ett par veckor, när jag piggnat till lite, så jag orkar hålla mig vaken. Det ser jag framemot!

Men det finns en serie som har gått om True blood här hemma. En ganska otippad sådan, faktiskt. Jag tror att den nya säsongen börjar sändas nu i september. I USA. Men det går kanske att ordna. För jag längtar ju så!
Efter våld, kriminalitet, kärlek och moraliska dilemman. Jag längtar efter mina duvungar!

Skrämselhicka

Jag börjar detta inlägg med att skriva att allt gick bra, så ingen behöver bli orolig i onödan.

I torsdags natt vaknade jag av migrän och kunde inte somna om. Så jag bestämde mig redan då för att stanna hemma från jobbet. Inga konstigheter, det är inte direkt första gången det händer.

Framåt lunch började jag känna mig bättre i huvudet och det var så skönt. Men så efter en stund började det göra väldigt ont i nedre delen av buken. Jag tänkte inte så mycket på det, det är rätt mycket som pågår där inne för tillfället och ibland gör det lite ont när livmodern tränger undan de andra stackars organen.
Men när det gjort ont i två timmar, så ont att jag knappt kunde stå och gå, blev jag ändå lite nervös. Så naturligtvis ringde jag mamma. Hon tyckte att jag åtminstone skulle prata med någon och höra mig för. Så då ringde jag 1177 och fick prata med en sköterska som tyckte att jag skulle åka in till gynakuten för säkerhets skull.

Så jag ringde MacGyver, som blev skitnervös och stressade hem från jobbet. Vi tog bilen och fastnade i bilköer (såklart), men till slut kom vi fram.
Väl inne på akuten blev vi väl omhändertagna med en gång, en liten intervju och lugnande ord.
Därefter var det väntrummet som gällde. Efter nån halvtimme fick jag komma in och ta prover och jag kände att det här går ju som en dans. Inga som helst problem.

Väntrummet fylldes stadigt på, även om det aldrig var särskilt mycket folk där. Tiden gick och patient efter patient blev inkallade på provtagning och sedan till läkaren. Vi var kvar, många prioriterades före oss. Vi blev trötta och hungriga men försökte tänka positivt. Om de prioriterade nästan alla andra framför oss borde det ju tyda på att mina prover var bra.

När vi väntat i nästan fyra timmar stängde avdelningen och vi fick åka med en sköterska upp till en annan våning. Ännu fler patienter blev inkallade innan oss och vi började bli aningens irriterade. Om mina prover nu var så bra kunde de väl bara säga det och skicka hem oss? Eller hade de glömt oss? Magen gjorde fortfarande ont och de andra såg inte alls särskilt lidande ut.
Nu är jag ju en sansad person, som förstår prioriteringsordning och jag ville inte alls gå före någon som behövde hjälp mer än jag. Jag var helt enkelt trött, hungrig och orolig.

Men till slut, vid 23-tiden, var det vår tur. Barnmorskan var jätterar (känns som om alla barnmorskor är rara och det är ju härligt) och ställde massa frågor och undersökte mig noga. Efter en stund sa hon att nu kanske din sambo också vill titta (han satt på andra sidan rummet, som var rätt stort). MacGyver kom och när hon vände skärmen mot oss såg vi tydligt vår alldeles underbara fantastiska lilla bebis. Hjärtat slog precis som det skulle och den krumbuktade lite och verkade nöjd och glad.

Och plötsligt var all oro borta och ersatt av ett mjukt ljust skimmer. Barnmorskan sa att allt såg ut och kändes precis som det ska, mina prover var jättebra och anledningen till mina smärtor var antagligen bara växtvärk. De bästa av nyheter.

Vi gick därifrån i någon form av lyckorus. Vi fick se vår bebis, den mår jättebra och först nu blev den här graviditeten riktigt verklig. Det är inte inbillning, kokosflingan ligger där inne och tränar sina muskler.

Det var, som jag skrev tidigare idag, en kämpig dag, men den slutade på bästa sätt.

Vi firade genom att åka till Burger King och käkade en väldigt sen middag hemma innan vi trötta och omtumlade ramlade i säng. En läskig och härlig dag var till ända.

Ingen bild idag, har ingen som passar...

En såndäringa kick off

Igår hade vi kick off med jobbet. Vår skola är en del av en mycket större organisation, så vartannat år när det vankas kick off är det hela västregionen som samlas (övriga år är det bara vi på skolan).

Upplägget är sämsta tänkbara. Vi sitter hela dagen och lyssnar på olika chefer som pratar om kvalitetsarbete och om vi i skolan omnämns så är det inom parentes eller i förbigående. Väldigt charmigt tycker vi och sitter mest och surar, som de mogna vuxna vi är.
Men chokladmoussen vi fick efter lunchen var god. Och jag fick gå upp på rummet och vila en timme (hade en kämpig dag i torsdags, mer om det senare idag), och det var ju skönt!

Och kvällens upplägg var faktiskt riktigt bra. Fördrink, band som spelade, god mat, ännu fler band och sen fick man gå ner till hotellets nattklubb om man ville. Men kokosflingan (tack Nordhem för bästa namnet!) och jag gick och la oss och sov. Som en sten sov jag.

Nu är jag hemma igen. MacGyver är i Karlstad så jag passar på att njuta av ensamheten. Jag tycker att det är så himla skönt att vara ifrån varandra ibland. Dels för att få tid för sig själv och dels för att det är mysigt att få längta lite efter honom. Min finaste fina.

Nu är jag härligt gravidtrött, så jag ska ta en lång härlig tupplur i min egen säng (som trots allt är den allra bästa).

Snark på er!

Kolla!

Titta vad världens bästa MacGyver kom hem med idag!
"Öööh, ok", tänker du kanske nu. "Vad i hela friden är det där?"
Men det ser ni väl. Det är ingen ny halsduksmodell eller så, jag är ju inget modeorakel direkt.
Nej, det är en nackmassageapparat till min stela nacke! Med två lägen och allt. Vanlig massage och värmemassage. Hur bra som helst!

Han är för fin, min MacGyver...

... och efter.

Det blev kanske inte precis så fint som jag tänkt, men bättre än innan i alla fall.

Jag var hos psykologen förut idag, det känns bra med henne nu. Vi skavde lite på varandra i början, men nu har vi en fin relation och jag tycker mycket om henne. Mitt största stressproblem just nu (igen) är ju huvudvärken. När jag inte vet när den kommer att gå över och när det känns som om huvudet ska sprängas så blir jag stressad, eftersom jag inte fungerar normalt. Och huvudvärken kommer ju för att jag är stressad (även om jag faktiskt känner mig ganska lugn på jobbet och så, välplanerade lektioner, motiverade elever). En ond cirkel, kan man säga.

Jag är rätt säker på att det är delvis muskulärt och min PT (wohoo) har gjort ett gymprogram åt mig, men så var det ju det här med graviditeten. Och tröttheten. Och flåsigheten! Jag kan knappt gå uppför trapporna längre och vi bor på tredje våningen utan hiss.
Psykologen sa till mig att ta det lugnt och det tänker jag göra. När jag piggnar till ska jag träna. Tills dess promenerar jag.

Här kommer mina nya små blommor. Lite färggladare än brungult.

Före...

Idag mår jag faktiskt bättre. Lite ont, men ingen avgrundsmigrän eller så. Så i förmiddags gick jag ut på balkongen för att njuta lite av tillvaron, för det är ju soligt idag och då är det bäst att passa på! Men det var inte så gästvänligt där ute. Det var ganska sorgligt faktiskt. Gult och brunt, torrt och visset. Det kan eventuellt vara så att jag liksom glömt bort att ta hand om balkongen de senaste veckorna. Vill ni se hur det ser ut? Klart ni vill.

Lite senare idag kommer ett efterinlägg också, för så här kan det ju inte se ut. Men först ska jag stoppa i mig en vårrulle och lite ris.