En helt vanlig dag

Livet går sin gilla gång för vår lilla familj. Just nu är det ganska mycket rutin. 

Ni vet; lämna på förskolan, jobba, hämta på förskolan, leka lite, äta lite, natta, titta på Homeland, sova. Och så städa lite mellan varven, tvätta, och så våra respektive lediga dagar då. 

Där är vi idag. På min och Elis lediga dag. 

Vi har bara kommit halvvägs än, men har ändå hunnit med en del.

Vi har varit och levt rövare på biblioteket. Vi var i princip ensamma där och Elis fick verkligen specialbehandling av bibliotekarien på barnavdelningen. Han var minst sagt nöjd!

I julas fick vi med oss MacGyvers gamla gungstol hem. Den är rejält sliten (den är ju ändå sisådär 35 år gammal) och behöver lite kärlek för att bli snygg igen, men Elis älskar den som den är. Kanske inte främst för att sitta i den, utan mer för att köra den runt runt genom huset.

Snyggt med kartongerna, va? En ny liten inredningsdetalj som jag filat på. Eller så är det Elis gamla kläder som jag sorterat inför en barnmarknad i februari. Det är ganska mycket som ska säljas! Det är också ganska mycket som ska behållas, nämligen allt i kartongerna. Fast den översta är tom. 

Ibland fastnar man framför tv:n mitt i runtkörandet. Favoriten just nu är "Den lilla röda traktorn" på Netflix. Jag blir snart knäpp av den där serien. Vi är lite oense där. 

 Praktiskt ändå, när man fastnar, att ha stolen med sig! Bara att sätta sig och titta när andan faller på.

Och så har vi pusslat lite. 

Just nu sover plutten. Jag bloggar, betalar räkningar och letar reafynd på en och samma gång. Nu är det nog bäst att passa på att vila lite innan han vaknar igen. Är inne i en väldigt trött period just nu (därav bloggtystnaden) och hinner knappt öppna datorn mer än ett par gånger i veckan eftersom jag prioriterar sömn. Det är det absolut bästa jag vet för tillfället!

Slut på julen

Igår städade vi ut julen här hemma. Alla stjärnorna i fönstren togs ned, vilket resulterade i ett rätt mörkt hus. Vi måste fylla mörkret med något annat, har vi bestämt. Mitt förslag är Iris lights i vitt, MacGyver är inte riktigt med på det. Jag har utmanat honom att komma på ett bättre förslag. Vi får väl se vad han kommer fram till...

Vi klädde av vår stackars gran också. Eftersom vi är som vi är (lite långsamma), så står den nu naken kvar i vardagsrummet och ser lite malplacerad ut. Men den är fortfarande tät och fin och ser glad ut och slokar inte alls. En riktigt bra gran, måste jag säga. 

Naturligtvis är den ordentligt fastsatt i taket. vi ville undvika förra årets missöde när Elis välte hela granen över sig. Jag vet inte om jag skrev om det, men det var en riktigt läskig upplevelse. Allt gick bra, men vi lärde oss av vårt misstag!

Vi har haft som tradition att köpa på oss julgranshängen när vi är ute och reser, oftast då på höstweekends, i London och Köpenhamn bland annat. 

De flesta av kulorna gick sönder i kraschen, men ett fåtal har vi kvar. Och alla saker var inte kulor eller i glas för den delen.

Det här är den enda kulan med "motiv" som finns kvar. Några enfärgade finns kvar också, men vi hade många fina med frostade renar och annat juligt på.

Fågeln klarade sig fint och kunde mysa vidare i år också.

Den här är jag särskilt glad för att den klarade sig! Vi köpte den i Carmel, Kalifornien i en liten julbutik. I juli. Så jäkla snygg (eller ja, personlig i alla fall).

Holger är MacGyvers tomte från barndomen. Han har en given plats i granen varje år.

För mig är det viktigt med glitter i granen. Jag vet att det inte är så "inne" och stilrent, men min gran ska glittra. Och ha olika färger. Inte bara rött. Inte bara vitt. Det är väldigt vackert, det tycker jag verkligen. Men det är inte jag. Och ja, det är jag som bossar över granen i det här hushållet. Bara jag!

Mormors gamla kulor hängs också upp varje år. Älskar dem.

Elis ville också hjälpa till att klä av granen. Det slutade dock med att han lekte kurragömma bakom den genomskinliga gardinen.

Så nu är julen slut på riktigt. Jag har börjat jobba igen och det var lika förvirrat som vanligt. Hade köpt in nya böcker till några elever (har ju enskild undervisning nu, och i smågrupper). Det tog ett tag innan jag kom på vad jag tänkte ha dem till innan jullovet. Snacka om att ha släppt jobbet under lovet...

Bra och dålig start

Då ska vi se. Det är den fjärde januari och mina två ambitioner för året har gått lite olika bra än så länge. Det här med att vara mer social har vi verkligen lyckats med! Igår var vi i simhallen (ett badhus modell större, men inte så stort som dess namn antyder). Det var första gången för Elis, sen babysimmet, men det kommer han ju inte ihåg. Jag trodde att han skulle tycka det var lite läskigt, men icke! Han var så lycklig och det var så underbart att se. Där i bassängen blev vi lite ofrivilligt sociala då en mamma med en telning i Elis ålder började prata med oss och sen slutade hon aldrig. Jag fastnade liksom i hennes nät och fick titta på när MacGyver och fisken plaskade runt och hade kul. Jag önskar att jag ibland var lite bättre på att säga ifrån, jag var ju där för Elis skull, inte för hennes...

Hur som haver; på eftermiddagen fick vi besök av en mamma och liten gosse från vår föräldragrupp och det var väldigt trevligt. Elis och hans kompis ville naturligtvis leka med samma saker, så tiden gick mest åt till att hjälpa dem att komma överens, men lite hann vi prata med varandra också.

Idag har vi varit i skogen och grillat korv med en familj vi tycker mycket om. Det är en nära vän och kollega till mig, hennes sambo och två småttingar. Det var, hrm, väldigt kallt! Så när korven var uppäten åkte vi hem till oss och fikade istället. Varma drycker och lussekatter stod på menyn. 

Trevligt värre!

Den andra ambitionen (att fotografera mera) har det inte gått lika bra med. Hur man kan vara ute i skogen en krispig solig vinterdag utan att fotografera ett endaste dugg kan man ju fråga sig och det är just vad jag gör. Jag skyller på Elis. Nån gång ska man väl få göra det också!

Julafton

Lite så här en och en halv vecka efter jul tänkte jag att det kan vara trevligt med ett litet julinlägg. 

För även vi har firat jul och i år blev det en sån där extra fin jul. 

Vi åkte till landet i Värmland och där är vi ju vanligtvis bara på somrarna, så för mig som aldrig varit där på vintern blev det lite som en ny upplevelse. För allt låg inbäddat i snö och det var bedövande vackert.

Som born and raised i Göteborg är jag inte bortskämd med vita jular. Ni kan ju tänka er hur speciellt det blev då!

Tillvaron gick i långsamt tempo precis som det ska vara på jul. Vi åt, spelade sällskapsspel och var ute i snön. Elis åkte pulka, spark och traktor, så han var lyckligast i världen.

Tomten kom såklart och Elis blev inte alls rädd, trots att tomtens mask var sjukt läskig. 

Ja, ni får se själva (förutom tomten)...

När vi kom fram dagen innan julafton grillade vi korv, drack glögg och åkte pulka. 

Vi stannade ute länge, ända tills solen gått ned och MacGyvers bror med flickvän och undulat äntligen kom körandes.

Sen blev det några promenader också. Pulsande genom skogen. 

Lyssnandes på fågelsången.  

Liggandes i snön och tittandes upp mot grantopparna och den blå himlen. 

Funderandes över alla spår i snön. Många rådjur, harar och rävar. Några älgar.

Helt klart en jul att minnas!

Nyårsdagen

Nu var det så där längesedan jag skrev igen. Slutet av terminen gick i supertempo, med massor att göra (som vanligt), så det där med att blogga fick vänta. Jag var lite trött, helt enkelt.

Men nu är det dags igen.

Det är som bekant nyårsdagen idag. Den här dagen känns alltid lite som ett vakuum, tycker jag. Overklig på något sätt. Första dagen på ett nytt år, med allt vad det innebär. Men just den här dagen blir oftast bara seg och trött. Och det är ju skönt det också. 

Vi har i alla fall hunnit med en promenix för att hämta ut en försenad julklapp till MacGyver på Ica. Och om en stund är det dags att tända grillen, för vår nyårsdagstradition som vi startade förra året; nyårsdagskorvgrillning. Egentligen är det tänkt att vi grillar till lunch, men eftersom vi är rätt kassa på framförhållning så fick det bli middag istället. Det funkar det med.

Och igår var det alltså nyårsafton. Vi firade hemma, bara vi tre. Det var mysigt, men jag tyckte ändå att det kändes lite ledsamt att vi inte fick till något med några vänner i år. För mig är nyår en riktig favorithögtid som är väldigt nära förknippat med social samvaro. Det behöver inte vara någon stor fest, bara att vi äter och umgås med någon mer än oss själva. 

Men så blev det alltså inte i år, och vi hade som sagt mysigt ändå.

Vi gick ned till sjön i vår lilla stad för att titta på fyrverkerier. Elis var väldigt fascinerad och utbrast "Oooojjj!" och "Titta hääää!" vid var och varannan smäll. När det smällt färdigt gick vi hemåt igen och åt middag. Eller ja, Elis fick nog efter förrätten och somnade. Vi fick äta resten utan honom. 

Sen blev det Homeland för hela slanten, tills Elis vaknade av alla smällar. Vi tittade på fyrverkerier genom vardagsrumsfönstret vid tolvslaget och sedan somnade vi gott.

Med nyår kommer också nyårslöften. Jag har aldrig lovat att träna mer, för det håller jag ändå inte. 

I år blir det två löften. Eller ambitioner, snarare. Ett bara för mig och ett gemensamt för familjen.

Min ambition är att fotografera mera. Och att bli lite bättre på det.

Familjens ambition är att bli lite mer sociala. Vi umgås väldigt sällan med kompisar och det saknar åtminstone jag. Så nu ska vi börja bjuda hem folk. Det behöver inte vara så avancerat, bara käka vardagsmiddag ihop. Nåt lättlagat opretentiöst. Jag gillar opretentiöst.

Och så har jag raderat min facebookapp i mobilen! Jag är sjukt nöjd. Facebook tar upp alldeles för mycket tid om jag ska hålla mig uppdaterad på allt som skrivs och länkas till och kommenteras. Jag är en sån där som har svårt att sålla och därför läser nästan allt. Det säger ju sig självt att det tar för mycket tid. Tid som kan läggas på annat. Som att fotografera. Och umgås. Och busa med Elis.

Nytt år alltså. Det blir bra, det här!