Helgäventyr

Som jag skrev i det förra inlägget så var vi iväg i helgen. Vardagslivet kan bli lite väl vardagligt såhär i november och vi kände att vi behövde en liten paus, se något annat. Man behöver inte åka så långt för att få luftombyte. Jag är lite ringrostig med kameran, mycket av det jag lärde mig på fotokursen förra hösten har jag glömt. Men jag försöker. Och som tur är har jag anteckningarna från kursen kvar, så det går ju att fräscha upp kunskaperna. Det gäller bara att hitta det där blocket...

Vi körde norrut längs kusten och hamnade på Nordens Ark! Ett så fint ställe med behjärtansvärt syfte. Vi började på lantgården, eftersom vi kände att Fisen nog hade störst behållning av den delen. Hägnen där de vilda djuren bor är rätt stora och vi hade läst att man ibland inte ens ser djuren. Så vi tog det säkra före det osäkra och började med "husdjuren".

Getterna var måttligt intressanta, tyckte Elis, men jag tyckte de var väldigt fina.

Gungan var, som alltid, mest intressant. Jag förstår inte hur kul det kan vara att gunga. Han skulle hålla på hela dagen lång om han fick.

Sedan hittade vi något väldigt intressant, nämligen en vit kanin. Det verkar dock som att jag missade att överföra den bilden. Söt var den i alla fall.

Och så var det traktorn. I Elis liv finns inget mer fascinerande än traktorer. 

Det skulle vara katter, då...

Efter Nordens Ark åkte vi en bit till och hamnade slutligen i Fjällbacka. Jag älskar ju västkusten innerligt (det blir lätt så när man växer upp vid havet) och att få andas lite havsluft var verkligen precis vad jag behövde. Det blir alldeles för sällan, faktiskt.

Vi är inga Läckbergfans, men en film har vi sett. (Och jag har läst en bok, men kände inte att jag behövde läsa fler.) Vi tyckte den var rätt kass, men den här kyrkan spelade en ganska stor roll i filmen, så lite starstruck blev jag allt. Tyckte tornet såg så ödesmättat ut med ena klockan släckt framför den gråspräckliga himlen och ville gärna fånga det på bild. Det gick sådär. Tog säkert 20 bilder med olika inställningar, varav ca noll återspeglade verkligheten. Jag får öva mer.

Små gränder som leder ner till havet kan jag aldrig få nog av.

 

På söndagen (Fars dag!) visade sig solen. Bara en gnutta, men det räckte. MacGyver fick en fin fars dag, med present på sängen och hotellfrukost. Han var mycket nöjd.

Västkusten off season är lite vemodigt på något sätt. Det är nästan helt tomt på folk och det känns nästan lite spöklikt stundtals. Samtidigt är det vackrare än på sommaren, tycker jag. Det karga kommer fram mycket bättre. Att de små samhällena är så utlämnade till naturen. Och jag gillar att vi är utlämnade till naturen. Vi människor kan inte styra allt. 

Vi behöver bli påminda om det ibland.

Fulltankade med saltvattensluft åkte vi sedan hemåt. Laddade inför en ny novembervecka. Den började inte riktigt som jag hade tänkt mig, men det tar vi en annan gång (kanske).