Inatt var jag i Los Angeles. Fantastiskt var det. Varmt och skönt och massa pengar hade jag, så jag kunde shoppa hejvilt. Och köpa frukost att ta med och äta på stranden bredvid Santa Monica Pier. Riktigt lycklig var jag.
Sen vaknade jag av att Elis låg och sparkade mig i magen, insåg att jag hade gräslig huvudvärk och tänkte "jaha ja". Tittade ut genom fönstret och såg septemberdimman ligga tät, tittade på Elis som låg och försökte ta sig framåt i sängen och så kände jag; jag är faktiskt lycklig i lilla radhuset också! Trots huvudvärk.
Och trots att det ser ut lite som hej-kom-och-hjälp-mig på övervåningen, som jag ska visa er nu.
Vi börjar med vårt rum, som jag stylade litegrann innan jag fotade. Det går ju ganska snabbt egentligen, att slänga på några kuddar och bädda Elis säng.
Jag vet inte om ni minns att jag bad om hjälp med sängens placering i sovrummet för nåt halvår sen? Så här blev det i alla fall. Vi är hyfsat nöjda med var den hamnade, även om jag får huka mig under snedtaket för att inte slå i huvudet. Man vänjer sig. Sängborden är från Indiska och sänglamporna... Lämnar en hel del övrigt att önska. Föga harmoniskt. Vietnamlampan hade vi i Göteborg också, den har några år på nacken. Vi älskar den. Elis också, även om det mest är tofsen han älskar. Så fort han ser den åker armarna ut, ögonen blir klotrunda och ansiktet spricker upp i världens största leende. Väldigt sött.
Lite närmare. Ni ser den lilla tröjan som ligger lite nonchalant slängd (jomenvisst, den bara råkade hamnade där) på sängen? Den fick prutten av sin mormor igår, så varm och go och inte sticksig alls. Passar perfekt till barnvagnspromenader så här års. Jag är så glad över att ha en stickgalen mamma.
Vår garderob. Där ska målas eller tapetseras, sättas upp hyllor, klädstången ska ersättas av en annan. När detta ska ske är det ingen som vet. Suck.
Den lilla smygen på min sida sängen används nu som klädförvaring av det rörigare slaget. Där ska det bli en platsbyggd hylla. Lite oklart när, bara.
Elis hörna. Den där mobilen var för jäkla ful från början, skulle sättas fast i sidan på sängen i en blå plastställning och då hamnade djuren ungefär en decimeter ovanför kudden. Det funkar ju inte, så jag satte upp en krok i taket och hängde upp den i ett bomullsband. Väldigt pyssligt, för att vara jag!
Tre av pruttens kompisar. Nallen fick han av en av mina elever, elefanten och kaninen, båda från Jellycat, köpte jag själv. Det var tänkt att kaninen skulle bli hans bästa vän, men han blev utkonkurrerad av...
Grommit, som värmer upp sängen åt honom varje kväll. Grommit är nämligen inte bara en hund. Han är vetekudde också och doftar lavendel och hirs. Och så har han ett ansikte som gör vår son väldigt glad. De älskar varandra, de där två...
Pyjamasarna på sängen är från USA respektive Frankrike. Från sex månader och stl 74. Båda för små sedan länge. Lite konstigt, för Elis är ju sex månader nu. Och 70,5 cm. Tydligen är amerikanska halvårsbebisar mindre än svenska och tydligen har man andra linjaler i Frankrike än i Sverige.
Så har vi Elis blivande rum, som jag knappt vågar visa. Fy vad det ser ut. Kartonger som väntar på att få flytta in på vinden. Garderober utflyttade från vårt rum i väntan på att få åka till tippen, vilket de inte får göra förrän vår nya garderob är klar, för nu ligger ju massa kläder i dem. Rörigt. Skötbord, ett som används och ett som ska säljas. Utrensade ärvda barnkläder (allt man ärver är inte snyggt, jag skänker det till insamlingar då) på golvet. And it goes on... Happy lightsen i fönstret är fina i alla fall, om än inte på bilden. De får nog byta plats när rummet blir färdigt.
Jag tror det får räcka så för idag. Jag vill ju inte att ni ska bli för stressade över att ni inte har det lika fint hemma, så här inför helgen. Det blir ju lätt så, menar jag...
Hahha älskar dina texter :)
SvaraRaderaDu har det jäääättefint tycker jag :) man kan bli lite hemmablind och faktiskt inte se det :)
Visst är det mysigt med snedtak, tills man inser att man ska leva i det rummet oxå hahha :)
Stor kramis på dig!
Varma stränder och shopping på Rodeo drive, det vore något! Men på något märkligt vänster så är man ju ändå rätt nöjd med hösten i kalla Sverige när man har en liten människa full av kärlek bredvid sig när man vaknar. Eller kanske hellre i SIN säng, har nämligen också den sortens barn som gärna sparkas och fäktas både här och där:)
SvaraRaderajag har också en Grommit! Fast han heter Hugo (från apoteket), helt jättebra att ha en sådan i sängen ju! Snarkar mindre än sambon också:-P
Jag håller med Åsa här, dina texter är underbara!! Och jag har alltid drömt om att få ha snedtak hemma så jag är avis ska du veta! Är så kort också så jag kanske kan gå rakt?:) På Ikea finns förresten sån där lina som man kan spänna från en ände till en annan och sätta upp ett draperi på väggen. Kan ju vara nåt till kläderna kanske om man vill dölja dem lite? För övrigt är jag förtjust i er taklampa!! Önskar dig och Lillemannen en fin tisdag!!Kram
Men tusen tack båda två! Vad glad jag blir av att ni tycker om mina texter, det värmer verkligen! Jag gillar ju att skriva, så om jag bara kunde komma igång med bloggandet riktigt ordentligt (och få min dator fixad, för man kan inte logga in på någonting på den och det är där jag har alla bilder) så tror jag att jag skulle må väldigt bra (ännu bättre än nu alltså), eftersom jag alltid har älskat att uttrycka mig i skrift. Uppsatser var inget nödvändigt ont för mig i skolan, det var nästan mer som avkoppling :) Sen har jag ju fått skriva om officiella texter på jobbet (åtgärdsprogram) för att de varit "för mycket jag". Min rektor tyckte i och för sig att det var trevlig läsning, men hon hörde min röst inne i skallen när hon läste det och tänkte att då kanske det är lite för personligt. Men det är bra, för man måste kunna skriva "neutralt" också, och det kan jag nog nu.
SvaraRaderaJag har också alltid gillat snedtak, hade det när jag växte upp. Och det funkar utan större problem, har bara dunkat i huvudet en gång än så länge och inte särskilt hårt. Har också tänkt på att sätta upp ett draperi, men vi ska försöka satsa på att göra det så snyggt som möjligt, så att vi kan ha det öppet. Tanken är att hela rummet ska kännas lite större, för som det är, eller var innan i alla fall, så känns det väldigt trångt runt sängen. Elis däremot, har gott om plats i sin del av rummet.
Kram kram!