måndag 11 november 2013

Det nya hälsosamma livet börjar... NU!

Ja.

Efter en graviditet tenderar en kropp att kunna bli lite... degig. Om man inte har såna där smalgener då, men det har inte jag. Så jag är degig. Och med ett medfött godissug som är svårt att stå emot så blir det lätt så att kroppen blir ännu... ja, degigare.

Och vi ska gifta oss i juni. Jag vill helst inte känna mig degig då, utan mer strålande och smidig.

Så jag måste ju göra någonting. Den senaste veckan har jag fått in en bra rutin med eftermiddagspromenad varje dag. Elis hjälper till med att vägra somna någon annanstans än i vagnen på just eftermiddagen. 
Och så låter jag bli onyttigheter (nåja, jag försöker i alla fall och det går bra ganska ofta) på vardagarna. Vi äter lördagsgodis nu och jädrar alltså, det smakar ju mycket bättre när man inte äter det så ofta!

Men. Jag känner att det inte riktigt räcker. Så nu ska jag bli en sån där som tränar! Jag har varit det förut, jag skulle nog klassa mig som periodare när det gäller träning. Och nu är det dags för en period igen. Jag hoppas att den ska hålla i sig den här gången och inte rinna ut i sanden som det brukar göra. Jag börjar med att skaffa ett träningskort, sen är planen att jag ska träna två gånger i veckan till en början. Inte gå ut för hårt, för då tröttnar jag. Försiktigt är min metod. 
Myrsteg. 

Jag vet att jag kan se ut så här, men det är inte riktigt det som är planen, för det här var efter diverse magsjukor och antibiotikakurer i Thailand och jag var väl inte helt kry. Men jag kan se annorlunda ut än jag gör nu. Bra att veta när det känns tungt!


Coconut i sitt sanna element (bland kokospalmer) 2004.
Fotokursen är slut nu, förresten. Jag är väldigt nöjd och ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran ut så ofta det går för att använda mina nya kunskaper. Till våren blir det fortsättningskurs.

2 kommentarer:

  1. Åh...ammar du inte bort massor?
    Kan rekommendera plankan, den e grym. Sen är ju det sköna när man kommer igång med träningen (är oxå periodare) så mår man så mycket bättre...endorfinerna. frågan aär varför man lägger ner varje gång..
    Tror grejen är att bara köra, fast man inte känner för det, men skulle någongång vilja komma till det stadiet där man inte kan vara utan det, hur nu det går till, har jag inget svar på ;-)
    Stor kram och lycka till!

    SvaraRadera
  2. Nej, amningen verkar inte ha den effekten på mig :( Eller, det kanske beror på de stora mängderna godis jag vräkt i mig under den här perioden. Nu har jag nästan slutat amma, men sötsuget har också minskat, verkar som att det har ett samband. Vi får se hur det går.

    Ja, visst är det konstigt, när man mår så bra av att träna att man aldrig lyckas hålla i det! För min del är det oftast migrän som sätter käppar i hjulet, men den har ju minskat drastiskt på sistone, så jag hoppas att den håller sig borta.
    Förkylning är ju en klassiker också...

    Kram kram!

    SvaraRadera