Nyårsdagen

Nu var det så där längesedan jag skrev igen. Slutet av terminen gick i supertempo, med massor att göra (som vanligt), så det där med att blogga fick vänta. Jag var lite trött, helt enkelt.

Men nu är det dags igen.

Det är som bekant nyårsdagen idag. Den här dagen känns alltid lite som ett vakuum, tycker jag. Overklig på något sätt. Första dagen på ett nytt år, med allt vad det innebär. Men just den här dagen blir oftast bara seg och trött. Och det är ju skönt det också. 

Vi har i alla fall hunnit med en promenix för att hämta ut en försenad julklapp till MacGyver på Ica. Och om en stund är det dags att tända grillen, för vår nyårsdagstradition som vi startade förra året; nyårsdagskorvgrillning. Egentligen är det tänkt att vi grillar till lunch, men eftersom vi är rätt kassa på framförhållning så fick det bli middag istället. Det funkar det med.

Och igår var det alltså nyårsafton. Vi firade hemma, bara vi tre. Det var mysigt, men jag tyckte ändå att det kändes lite ledsamt att vi inte fick till något med några vänner i år. För mig är nyår en riktig favorithögtid som är väldigt nära förknippat med social samvaro. Det behöver inte vara någon stor fest, bara att vi äter och umgås med någon mer än oss själva. 

Men så blev det alltså inte i år, och vi hade som sagt mysigt ändå.

Vi gick ned till sjön i vår lilla stad för att titta på fyrverkerier. Elis var väldigt fascinerad och utbrast "Oooojjj!" och "Titta hääää!" vid var och varannan smäll. När det smällt färdigt gick vi hemåt igen och åt middag. Eller ja, Elis fick nog efter förrätten och somnade. Vi fick äta resten utan honom. 

Sen blev det Homeland för hela slanten, tills Elis vaknade av alla smällar. Vi tittade på fyrverkerier genom vardagsrumsfönstret vid tolvslaget och sedan somnade vi gott.

Med nyår kommer också nyårslöften. Jag har aldrig lovat att träna mer, för det håller jag ändå inte. 

I år blir det två löften. Eller ambitioner, snarare. Ett bara för mig och ett gemensamt för familjen.

Min ambition är att fotografera mera. Och att bli lite bättre på det.

Familjens ambition är att bli lite mer sociala. Vi umgås väldigt sällan med kompisar och det saknar åtminstone jag. Så nu ska vi börja bjuda hem folk. Det behöver inte vara så avancerat, bara käka vardagsmiddag ihop. Nåt lättlagat opretentiöst. Jag gillar opretentiöst.

Och så har jag raderat min facebookapp i mobilen! Jag är sjukt nöjd. Facebook tar upp alldeles för mycket tid om jag ska hålla mig uppdaterad på allt som skrivs och länkas till och kommenteras. Jag är en sån där som har svårt att sålla och därför läser nästan allt. Det säger ju sig självt att det tar för mycket tid. Tid som kan läggas på annat. Som att fotografera. Och umgås. Och busa med Elis.

Nytt år alltså. Det blir bra, det här!