Sömnigt värre

Jag har precis vaknat från en liten tupplur. I två timmar sov jag som en klubbad säl bredvid Fisen i soffan. Han snusar nöjt vidare, vaknar väl hungrig som en varg om en stund. 

Jag är så infernaliskt trött. Hela kroppen skriker efter vila och sömn, även efter att ha sovit. Det har varit en hyfsat intensiv vecka. I måndags var vi i stan på eftermiddagen, både lilla mamma och lilla pappa skulle klippas. Jag gjorde lite slingor också, så nu är mitt hår inte råttfärgat längre.

I tisdags kommer jag inte ens ihåg vad jag gjorde, det är rätt vanligt nu för tiden. En hel dag bara raderas ur minnet. I onsdags var vi i stan igen och umgicks med vänner nästan hela dagen, följt av några ärenden på stan. Och igår var vi hemma hos en kompis och hennes barn, här på orten, tillsammans med en annan kompis med två små, som var på besök från Karlstad. Hela dagen igen.

Fisen sover bra på nätterna. Jag sover bra på nätterna. Ändå är jag helt slut när veckan börjar närma sig sitt slut. Det är helt enkelt utmattande att vara bebismamma. Utmattande och underbart. Ännu bättre är det att jag kan välja att göra ingenting sådana här dagar. Så det gör jag idag. Ingenting. 

Förutom att sova och gosa då.