Tjockis!

Alltså, jag är så tjock nu. Alla säger att jag är så fiiin, och visst, jag är stolt över min mage och kan också se att den är fin.

Men när det kommer till känslan är det helt annorlunda. Jag känner mig som en flodhäst. Vardagslivet har blivit svårt.
Mammajeansen som jag tyckte var så sköna sitter nu åt över magen. Jag kan knappt ta på mig skorna själv. Strumpbyxor tar flera minuter att få på (det svåraste är det första momentet, att få i tårna, jag når inte!). Att sova är inte helt lätt heller, hur jag än ligger så är det obekvämt, att vända på sig är nästan mission impossible. Sammandragningar gör det svårt att gå. Jag vet inte hur jag ska ta mig till tåget imorgon bitti, men det är väl bara att gå upp supertidigt och ta ett steg i taget och hoppas att jag hinner. Tur att det bara är två arbetsveckor kvar. Magen är utspänd som en ballong och även om fisens rörelser är det mysigaste som finns så börjar de också göra ont. Jag börjar känna att det räcker snart.

Dags att börja med målbilder och jag har gjort en liten lista över vad jag ser framemot mest med att få barn.

1. Att få lära känna min bebis.
2. Att kunna använda min kropp till normala saker, som att resa mig ur soffan och ta på mig skorna.
3. Att kunna ligga bekvämt.
4. Att få äta mediumstekt kött.
5. Att få sitta på uteplatsen med ett glas vin.
6. Att slippa huffa, puffa, sucka och stöna vid minsta möjliga fysiska aktivitet.
7. Att gå på långa promenader med barnvagnen och insupa våren.
8. Att orka träffa vänner i mer än en timme utan att bli jättetrött och vilja åka hem och sova (vilket ändå inte går, eftersom jag är en elefant).
9. Att orka hjälpa till här hemma, så vi går det så fint vi vill ha det.

Jag fattar ju att jag kommer vara trött som nybliven mamma också, men jag är ganska säker på att det ändå blir lättare utan alla extra kilon.

Hur jag ser ut? Så här: