Det har blivit dags för Los Angeles. En stad som jag trodde jag skulle tycka var riktigt läskig, eftersom den är så obegripligt stor. Det visade sig dock snabbt att jag älskar stället. Åtminstone det jag såg av staden, vilket i och för sig inte var särskilt mycket.
Jag börjar med några bilder av vägen dit. Vi lämnade hettan i Death Valley och tänkte campa en natt i en nationalpark (San Andreas, tror jag den hette) utanför LA. Vi körde och körde. Och så körde vi lite till. Vägen blev krokigare och krokigare och smalare och smalare. Efter en bra stund tog den slut. -Äh, ok, tänkte vi. Vi har nog kört fel. Så det var bara att vända och köra tillbaka igen. Till slut hittade vi campingen, som visade sig vara väldigt primitiv. Det var inte riktigt vad vi var ute efter just då, så vi drog oss ner från berget och mot stadens utkanter istället på jakt efter ett motell. Det gick inte särskilt bra. Så vi körde och körde och sen körde vi lite till, igen. Denna gången blev vägen bara större och större och himlen blev mörkare och mörkare. Vi blev grinigare och oroligare för varje mile. Vi kände inte till LA alls och tänkte att ju senare det blir desto svårare blir det att hitta rum. Stressen var ett faktum och jag kände både migränen och en liten ångestattack komma krypande. Ett ganska klassiskt scenario på våra semestrar. Det händer minst en gång per resa, och det slutar alltid väl. Dags att jag lär mig det nu!
För sen kom vi till Santa Monica. Vi hittade ett motell ett par hundra meter från havet och helt plötsligt var allt frid och fröjd igen. Förutom att klockan var 23 och vi fortfarande inte hade ätit sen lunch. Det var ju naturligtvis inga problem. Vi tog en liten promenix, hamnade på Santa Monicas shoppinggata, där en äldre man med magisk röst satt och spelade och sjöng. Som en korsning mellan Willie Nelson och Kris Kristofferson. I träden som kantade gatan lyste ljusslingor och allt kändes bara så... bra! Vi hittade en restaurang som serverade oss finfin pasta och vin. Den kvällen somnade vi gott.
Dagen därpå besökte vi stranden, såg på EM-fotboll och shoppade loss ordentligt. Sedan tog vi bilen till West Hollywood där vi hade ett hotell bokat sedan innan. Det var också trevligt, men Santa Monica var ändå bäst. En fristad. Vår räddning...
Här kommer bilderna.
 |
| Känner ni igen trappan? |
Idag har jag ont i huvudet. Har tagit två alvedon och ska nu lägga mig och blunda en stund. Vi ska till mina föräldrar i eftermiddag, det vore fint om det kunde gå över innan dess...
Hej sötnos!
SvaraRaderaKan du ha blivit beroende av värktabletter...tänker jag..
För det kan man ju...då drar huvet igång huvudvärken...å så tar man en tablett så är det bättre ett tag..bara en tanke ..
underbara resa i har gjort! en dag ska jag oxå till det stora landet :)*Kramar på dig!
Jag har också funderat på det. Jag tror faktiskt att jag kan ha varit det, framförallt när jag jobbade. Men jag har dragit ner på tabletterna ordentligt och tar dem nu bara i yttersta nödfall. Jag tror att det har hjälpt, så det kan mycket väl ha varit så. Vi får se hur det blir nu när jag ska börja jobba igen :/
RaderaJa! Res dit! Det är fantastiskt på så många sätt! Och intressant, för det är verkligen annorlunda. Allt är ju inte fantastiskt, det finns mycket som är galet där borta, men för en semester; do it!
Kramar!
Åååh så bra skrivet inne hos Mrs G!
SvaraRaderaPrecis vad jag tänkte när jag läste.
Det finns ingen sådan statistik som de hänvisar till. Min man är Jurist och som sagt, det är media som blåser upp det som de gör.
Alla har helt rätt i detta med hustrumisshandel, och förtryck i olika kulturer är sjukt, det säger jag inget om, för det är det, men att påstå att det är en viss typ av människor som står för kriminalitet, ja, då är man ute och cyklar rejält och då bidrar man till dold rasism.
Ska man ha så starka åsikter får man lov att läsa på på och i det här fallet litar jag på min man som trots allt jobbar med lagen och kan en hel del om bakgrunden i den och inom brott och annat elände som händer, och det finns INGEN statistik som hänvisar att människor med utländsk bakgrund representerar mer kriminalitet än vi Svenssons. Å även om man inte har ett svenskklingande namn, så är man lika mycket svensk som någon annan om man har medborgarskap, så bara där är det grovt"draallaöverenkam"
Så, det är Mrs G:s "sanning" och "det står hon för" det är bara inskränkt och okunnigt och ett sätt att gömma sig, för att man anser en sak som inte är ok i mångas ögon..
Kram, å stå på dig kloka människa
Tack Åsa!
RaderaJag fick dra mig ur till slut, borde kanske ha vetat bättre än att ge mig in i något där inne. Det brukar ju formas till två läger och kan bli ganska hätskt. Jag har alltid hållit mig utanför, men det här kändes bara... fel, så jag var tvungen att skriva något.
Lite synd att man får kritik för att vilja ha fakta, och sedan blir anklagad för att vara för kvinnoförtryck.
Håller man inte med så är man otrevlig och kommer med personangrepp. Kanske läser jag helt galet, men som jag ser det så är det "hennes sida" som står för personangreppen, inte den som jag står på.
Nej, jag håller mig nog ifrån hennes kommentarsfält ett bra tag framöver! Det är hon kanske glad för :)
Kram på dig!