Lite fix och mycket vila

Nä hörni, det blev inte så mycket fixande ändå. Har känt mig seg och matt idag och galet trött. Så jag tog hand om balkongen och det värsta i köket. Och vek ihop alla rena kläder. Sen vilade jag resten. Nån måtta får det vara.

Men jag utlovade ju bilder ikväll. Har inte hunnit lägga in kamerabilderna i datorn än, så jag ska se vad jag kan hitta i telefonen som kan lysa upp i sommarkvällen (som ju visserligen är ganska ljus ändå).

Det kan hända att ni sett några av bilderna förut, har lite dålig koll på vad jag lagt upp tidigare. Då kör vi!

Vårt första möte med Stilla havet. Rockaway beach. Där blötte jag ner mina skor, så vi var tvungna att åka direkt och köpa nya. Jobbigt...

Ett stort hopp till Death Valley och saltöknen i Badwater Basin. Där var så fruktansvärt varmt. Trodde jag skulle dö på fläcken (typ).

I Santa Monica förberedde Converseaffären för 4e juli. Ett helt skyltfönster, minsann.

I Hollywood drack vi champagne. För att det är gott!

Och jag fick en Oscar för "Best person". Vad annars?

Vi hittade en tjusig hawaiibar och jag poserar glatt med min nya kompis (ja, jag vet att jag ser ut som om jag var 15 år).

Vårt hotell hade dekorerat väggarna med fina foton på gamla movie stars. Snyggt!

Sen blev det beach life i Santa Barbara. Blekfisar, absolut! Men vi var läckert röda efteråt. Särskilt MacGyver, han har inte riktigt fattat det där med solkräm än.

I Santa Cruz firade vi 4e juli med att åka berg och dalbana. Kul! Ja, det är alltså inte den lilla linbanan på bilden som åsyftas, utan skylten till Giant Dipper. En jättegammal berg och dalbana av trä. Nästan lika bra som Balder. Men bara nästan. Utsikten över havet var ju väldigt mycket bättre förstås, men å andra sidan gick ju tåget ganska fort, så det var liiiite svårt att koncentrera sig på sånt.

Hittade världens bästa cerat, så jag fick köpa på mig ett litet lager. Och två andra sorter, för att det är kul. Har jag sagt att jag är beroende av cerat (rättare sagt Försvarets hudsalva, som nu fått stark konkurrens)? Det är jag.

Och så avslutar vi med en Värmlandsbild. Vi åkte lite vilse på hemvägen och hamnade mitt i en bilkyrkogård. Väldigt märkligt ställe och nästan lite kusligt. Det stod gamla rostiga bilvrak överallt. Bland träden, i dikena, på ängarna... Man undrar ju...

Nu är det hög tid att sova. Jag har längtat sen i eftermiddags...