Coconut lagar lasagne

Min mamma lagar världens godaste lasagne. Jag har aldrig ätit någon som varit ens i närheten av hennes. Men jag börjar så sakteliga närma mig hennes nivå och jag skulle nog vilja påstå att jag gör världens näst godaste lasagne!

När det gäller lasagne måste man vara kinkig. Alldeles för ofta används dassiga plattor, köttfärssåsen är någon orange gegga som ser ut som om den var körd i en mixer. Såsen ska vi inte tala om. Smaklös, geggig och framförallt alldeles för mycket. Urk!
 Lasagnen ska naturligtvis inte vara torr, men det är en balansgång det där. Jag lyckas ofta med konststycket att ta för mycket sås. Då blir jag missnöjd och MacGyver blir jättenöjd. Vi har lite olika preferenser där.

Håll i hatten nu, för här kommer ett bildregn, när jag blir hobbymatbloggare för en stund.

Börja med att ta fram alla ingredienser och ställ upp dem lite snyggt så där på bänken. Sedan hackas en lök och en eller två vitlöksklyftor.

Vi steker löken tills den blir lite så där lagom svettig och go.

Ta ur löken ur pannan och lägg den i en skål en stund.

Bryn köttfärsen.

Och så lägger vi tillbaka löken igen och häller på krossade tomater.

Och så drar vi i lite rött vin. Här fick det bli en Ripasso som min bror lämnade kvar förra helgen. Den luktade helt ok, men kändes kanske inte perfekt att dricka, så det fick bli finvin i köttfärssåsen istället. Gött!

Nu är det dags att krydda. Mycket kryddor ska det vara, för det får inte bli nån sån där mesig lasagne som man får på lunchrestauranger (fy fabian!). Jag har i min kryddmix från Italien med vitlök, olja och peperoncino, och så salt och svartpeppar (ganska mycket peppar), lite oregano, rosmarin, chiliflakes och cirka ett halvt ton basilika.

Nu ska köttfärsen puttra ihop sig en stund. Då kan vi passa på att städa undan lite, kanske njuta av lite fägring som nyplockade syrener och dricka något vi gillar. Jag tar en skvätt öl.

Så är det dags för bechamelsåsen. Köttfärsen puttrar vidare under tiden. Smält 100 gram smör i en kastrull och blanda sedan ner en deciliter vetemjöl.

Blanda ihop och vänta tills geggan är lite ljusbrun. Glöm inte att ständigt röra om och ha inte för hög värme på, ok!? Nu är det dags att börja blanda ner mjölken. En liter standardmjölk behöver du. Häll ner lite åt gången, rör runt, rör runt, när det blir tjockt har du i lite mer mjölk, och så fortsätter du tills hela mjölkpaketet är slut. Efter några skvättar blir såsen inte tjock längre, vänta då tills den börjar bubbla innan du häller på mer. Använd gärna färgglada köksredskap, allt blir lite roligare då!

Eftersom jag är en skvättfia royale så behöver jag ett förkläde när jag lagar mat. Det brukar jag komma på ungefär halvvägs in i matlagningen, så även idag.

När all mjölk är iblandad är det dags för lite mozzarella. Blanda i efter eget tycke och smak. Jag brukar köpa ordentlig ost, men den här gången råkade vi ha en testpåse av en riven variant hemma. Ta också i salt, peppar och lite muskot. (Muskoten är viktig.)

Vi låter såsen koka lätt i sisådär 5 minuter, eller tills konstistensen känns bra. Och rör om, glöm för allt i världen inte det!

Ta fram en ugnsform och fyll botten med ganska sparsamt med bechamelsås.

På med lasagneplattor. Ni ser att de är gröna. Det är mycket viktigt, de är mycket godare än de gula! Glöm aldrig det...

Täck plattorna med ett tunt lager bechamel, sedan på med köttfärs.

Och så bechamel igen och nya plattor, bechamel, köttfärs, bechamel, plattor, och så vidare. Vi fortsätter tills vi har fyra lager plattor eller tills köttfärsen är slut. Det ska vara köttfärs på toppen, täckt av bechamel och lite extra mozzarella. Världen blir mycket vackrare med mozzarella! Har man köttfärs så det räcker kvar, kan man ju göra en liten lasagne till i en annan form.

Så, in i ugnen! 200 grader i 20 minuter eller 15 minuter i varmluft.

Och medan lasagnen står i ugnen kan vi ju passa på att städa undan igen. Se så rent och fint det blir. Det är det bästa med att laga mat i ugnen, tycker jag. Man hinner både städa undan och duka innan maten är klar.

Och så lägger vi upp maten och sätter oss och mumsar i oss alltihop! Eller en del i alla fall. Resten blir lunchlådor. Serveras med fördel tillsammans med en rejäl sallad, men nu hade jag glömt det och hittade bara en tomat. Whatever works!

Smaklig måltid!

Nu blev min lasagne lite såsig igen, jag fick lite panik när det var mycket sås och lite köttfärs kvar, så jag hällde på lite extra. Nu måste jag komma ihåg att nästa gång använder jag inte all såsen! Nån gång måste jag ju lära mig...