Jag har svårt att finna mig själv. Ja, skriftligt då alltså. Jag får liksom inte till det och det stör mig något grymt mycket.
Jag har aldrig haft några som helst problem med att uttrycka mig i skrift, alltid haft högsta betyg i svenska i skolan. Jag har svenska som inriktning i min lärarroll. När jag var yngre skrev jag berättelser och andra sorters texter på löpande band. Full pott varje gång. Jag hade en personlig stil i allt jag skrev, som tydligen gick hem hos lärare och medstudenter.
Nu har någonting hänt. Jag hoppas att det bara är att jag har blivit ovan. För det var längesedan jag skrev något "för mig själv". Längesedan jag skrev för skrivandets skull. Glädjen i det hela.
Jag skriver ju förstås väldigt mycket på jobbet. Individuella utvecklingsplaner, lokala pedagogiska planeringar, skriftliga omdömen, åtgärdsprogram, veckobrev till föräldrarna och protokoll. Men dessa texter måste alltid vara avpersonaliserade (kan man säga så?) och helt utan personlig touch. Vem som helst ska kunna läsa dem utan att missuppfatta någonting. Det går inte att bli personlig i dessa texter. Visst skämtar jag till det lite i veckobreven ibland, men jag måste ändå välja mina ord väldigt noga.
Allt detta opersonliga skrivandet kanske har suddat ut mitt personliga uttryck. Jag hoppas inte det. Jag tänker att om jag skriver ofta här så kanske det kommer tillbaka. Jag känner att det glimtar till ibland och jag får lite flow, men det händer oftast när jag inte har tillgång till bloggen och när jag kan sätta mig och skriva är inspirationen borta. Det är ett gissel, men det ska nog lösa sig. Det måste det.
Precis så tror jag att det är..ju mer man skriver ju lättare blir det. Jag höll på att skriva ju bättre blir det men vem bestämmer egentligen det? Jag har skrivit mycket men mest för o till mig själv. kanske också i ganska mörka perioder. När jag har behövt en ventil helt enkelt.
SvaraRaderaMan kanske skall fråga sig vem man skriver för? För min del vill jag inte vränga in o ut på mig själv o jag tvekade ju länge på det här med bloggeriet eftersom det onekligen är väldigt väldigt offentligt. Samtidigt kan man göra det rätt anonymt..man väljer själv hur mycket man skall blotta. Jag tycker att du glimtar i din text o den är absolut inte opersonlig på något sätt. Jag är betydligt mer av en fegis ..joho, jag startade min blogg efter kommentaren i din förra blogg. Än så länge är den både rörig o kortfattad, vi får se om jag vågar sticka ut med än nostippen..