Lite besviken blir man ju...

... när man upptäcker att alla de bilder som resurspersonen jag har i klassen tog när vi släppte ut våra fjärilar idag inte blev några bilder alls. Hon hade nämligen bara tryckt in avtryckaren till hälften och trott att bilderna togs, när kameran i själva verket bara fokuserade. Snopet.

Det är nämligen så här, att vi har haft fjärilslarver i klassrummet. Man beställer dem från England, så kommer det en burk preparerad med fem små fjärilslarver och mat. Så följer man deras utveckling från larv till puppa, till fjäril. Mycket pedagogiskt. Fjärilarna har man i en cylinderformad nätbur, men inte för länge. Våra puppor blev fjärilar igår, när vi var iväg på idrottsdag. Så idag var det dags att släppa ut dem i friheten!

Vi gick till ett grönområde där jag under högtidliga former tog upp en fjäril i taget för att se dem fladdrande stiga mot skyn. Det var en väldigt speciell och vacker upplevelse, faktiskt. Fjärilarna satt kvar på min hand länge och trots att jag blåste och viftade galant med handen så höll de sig kvar. Jag blev nästan lite kär i en av dem, den var så gullig och ville inte alls ut i friheten. Hela tiden tänkte jag "åh, vilka bra bilder det här måste bli, fjärilar i handen, mot den ljusgrå himlen, tindrande barnaögon och hänförda miner". Men det blev alltså inga bilder. Det var verkligen synd. 

Det där med att de skulle fladdra mot skyn blev det inte heller så mycket med. Det var bara en som gjorde det. De andra nöjde sig med att fladdra ner på gräset och känna lite på den nya situationen. En av dem tog sedan steget mot friheten och gav sig iväg, men när vi gick tillbaka till skolan satt fortfarande tre kvar. Jag hoppas att de mår bra...

Men helt kört är det inte på bildfronten. Jag passade på att ta några bilder igår, när vi fortfarande hade kvar dem i klassrummet. Här ska ni få se!

Tistelfjärilar. Det är inte mycket jag inte kan om dem!