En blogg, alltså...

Jag tvekade väldigt länge inför att skaffa en blogg. Vem skulle läsa den, liksom? Jag vill ju att folk ska läsa den. Men inte för många, jag är också lite blyg. Och vad skulle den handla om? De senaste åren har mitt liv varit mestadels trist. Jag har huvudvärk, förstår ni. Och migrän. Nästan jämt. Det har gått så långt nu att jag fick en utmattningsdepression och inte orkade utföra mitt jobb längre. Så nu är jag sjukskriven för att vila upp mig. En vecka till, sen vill jag inte gå här hemma mer. Fast det blir nog deltid resten av terminen, vore dumt att köra slut på den energi jag skrapat ihop nu med en gång.

För jag älskar ju mitt jobb. Men till saken hör att jag är lärare i årskurs 1. Och barn behöver uppmärksamhet. De behöver bli sedda och bekräftade. Och det är svårt att göra det när man mår kasst dagarna i ända. Samtidigt är jag så jäkla less på att huvudvärken tar upp majoriteten av mitt liv och känner att det är dags för en förändring. Nu är det ju så att när man har ont så blir man – inte jag i alla fall – inte så hugad att ta sig för en massa roliga aktiviteter. För det där onda tar ju bort ganska mycket av det roliga. Men jag måste! Jag orkar inte med det här längre. Jag måste ta kontroll över situationen och se till att det händer något. För att göra roliga saker ger också energi. Och energi behöver jag. Verkligen.

Och det var då jag kom på att kanske en blogg inte är en så dum idé ändå. För vem vill läsa om någon som har ont hela tiden och bara är ynklig och ängslig? Inte så många, tror jag. Så då måste jag ju fylla bloggen med trevligheter. Hitta ljuspunkter i tillvaron och dela med mig. Jag ska verkligen försöka. Jag börjar nu. Eller, imorgon. Det kanske blir lite trevande i början, med promenader och fågelsång och sånt, men allt eftersom hoppas jag att jag kommer igång ordentligt. För det finns ju så mycket trevligheter omkring mig. Det gäller bara att utnyttja dem!

Ja! Vi kör på det.

Bort med mediciner, kiropraktorbesök, akupunktur, örter på örat, en något tyngre jag och stretchövningar (även om jag kommer att göra allt detta så kommer det inte att dominera här) och fram för utflykter, häng, skratt och härligheter.

Vad säger ni? Ska vi satsa på det?

Oh, och ni kan givetvis kalla mig Coconut om ni vill, men egentligen heter jag Caroline. Bara så ni vet.

Skål! Med albyl koffein, ett av mitt livs glädjeämnen...