tisdag 15 maj 2012

Oh, hello friday night!

MacGyver kom hem från jobbet och berättade att han skulle spendera kvällen hos sin "lösa världsproblemskompis". Jaha? Det var väl inte riktigt hur jag hade tänkt mig att kvällen skulle förlöpa, men ok. Det funkar det med. Särskilt eftersom han lät mig dricka nästan hela vinflaskan själv, som kompensation för att han överger mig så här på fredagkvällen. Allltså, flaskan var inte full, vi hade använt en del till såsen häromdan och så drack han ett glas, men jag drack väl... tre, ungefär. Lagom!

Så nu är jag lite tipsy schmipsy, skulle man kunna säga. Och på fasligt gott humör, plötsligt. Det finns en viss risk att det trillar in några halvgenomtänkta blogginlägg här under kvällen.

Jag har varit lite kreativ och pysslig också, minsann! Det tog ett par minuter. Eftersom vi ska åka till min bror, som bor utanför Lysekil, imorgon, så tänkte jag att en liten present borde man ju ha med sig. Eftersom han redan fått den stora presenten (säsongskort till alla ÖIS hemmamatcher) och dessutom ska få en till på söndag, så fick det bli något vi har hemma. En chiliväxt! För han gillar att laga mat. Och vi har sju stycken. Små, alltså. Och en stor; vi kan kalla henne La Mamma. Och de är ganska dekorativa, faktiskt. Lummiga. Jodå. Och nu vill ni förstås se vad jag pysslade ihop. Mitt mästerverk!

Ok. Här kommer det!



Kan hända att silkespappret och snöret är aningens överdimensionerade i jämförelse med själva plantan, men äsch. Petitesser!

Nu ska jag ha party i soffan en stund. Titta på vattentornet, som är vitare än vanligt, det ändrar utseende väldigt här. Nu är det grått och molnen är vita, men när jag fotade det var det vitt med gråa moln. Förstklassig underhållning faktiskt, det där tornet. På riktigt, alltså! Titta bara!

För att ha party måste man ha musik. Tack och lov för Spotify, när man inte kommer på någonting man är sugen på. MacGyver hittade sin brors föredetta flickväns spellista. Bra skit. Mycket elektroniskt halvgalet. Sånt som jag i vanliga fall blir trött av, men när jag har uppnått tipsymode är det hur bra som helst. Så vi tog en liten svängom i hallen innan han gick. Vi gillar det där. Fuldans när den är som allra bäst. Och jag tänker dela med mig av härligheten. Så öppen är jag! Fast detta var i Värmland på en fest vi hade förrförra sommaren. Vi gör alltså ofta detta hemma. Det livar upp vilken stund som helst.



Värmland, alltså. Det ska få ett alldeles eget inlägg. Men inte nu. Fast kanske senare ikväll.
Jag gillar Memory Lane...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar